Lauri Lavanti – blogg

Tar AI programmerarens jobb?

Fri, 16 Oct 2026 00:00:00 GMT

AI tar redan en del av programmerarens jobb – till exempel har den tagit det mesta av min kodskrivning. Förra året trodde jag att en bra programmerare känns igen på sin kod. Inte längre: det mesta av koden jag ansvarar för skriver nu AI. Min uppgift är att berätta vad som ska byggas och bära ansvar för att det fungerar. Om AI och arbete lönar det sig att vara brutalt ärlig.

Finlands framtid byggs inte genom att vi sticker huvudet i sanden och hävdar att inget har förändrats. Den kräver att kompetensförnyelsen och den sociala tryggheten hänger med i förändringens takt.

Tar AI programmerarens jobb?

AI tar redan nu en stor del av programmerarens arbete: rutinkod, tester och återkommande korrigeringar. Hela jobbet tar den inte. Människan beslutar vad som byggs och varför, och ansvarar för att systemet fungerar och är säkert. Programmerarens arbete förändras: värdet flyttar från att producera kod till att ansvara för helheten.

Jag känner igen detta. Jag läser varje ändring innan den tas i bruk, för AI gör fel med säker röst. I tjänsterna jag bygger syns ett fel direkt i människors vardag och möjligheter, och det ansvaret kan inte flyttas över på maskinen. Av samma skäl blir ett dåligt definierat uppdrag inte bättre med AI. Den producerar bara felen snabbare.

AI tar uppgifter. Helheten och ansvaret stannar hos människan.

Jag har skrivit ofta om AI. I våras skrev jag i Kauppalehti om vad utvecklare i fortsättningen får betalt för – en fråga för arbetsgivaren. Frågan för arbetstagaren är rakare: har jag jobb om fem år?

Hur påverkar AI arbetslösheten?

AI påverkar arbetslösheten först via arbetsuppgifterna. Den tar sällan bort ett helt yrke på en gång, men minskar rutinarbete och förändrar vilken kompetens arbetsgivare söker. Den största risken finns i övergångarna. Om det tar för lång tid att lära sig nytt och även en kort arbetsperiod kan försvaga försörjningen, blir arbetslöshetsperioderna längre än nödvändigt.

Oron är verklig. Enligt LokalTapiolas enkät Arjen katsaus är 62 % av finländarna oroade över arbetslöshet överlag, och 32 % rädda för att AI tar jobb (Yle 27.5.2026).

På arbetsplatserna är AI för många redan nästa utvecklingssteg, inte en omvälvning, så förändringen går tyst framåt en uppgift i taget. När uppgifterna förändras, förändras också vem som anställs och med vilken kompetens.

Med AI blir övergångar vanligare. Allt fler måste byta arbetsuppgifter mitt i karriären, arbetsplatsen byts oftare, och en del av arbetet blir korta projekt. Den nuvarande sociala tryggheten verkar här åt fel håll. När en kort arbetsperiod kan rubba stöden och bara en bråkdel av den extra förtjänade euron blir kvar i handen, lönar det sig inte att ta emot kort arbete eller omskolning. En enklare grundtrygghet löser upp denna incitamentsfälla, så att övergången inte blir dyr för människan.

Hur blir en junior senior i framtiden?

En junior blir fortsättningsvis senior genom att göra riktigt arbete och få respons på det, men övningsuppgifterna förändras. När AI sköter rutinkoden måste den unga redan i skolan lära sig använda AI och bedöma vad den producerar. Det lönar sig fortfarande för arbetsgivare att anställa juniorer, eftersom det utan dem inte finns seniorer om tio år.

Jag lärde mig själv genom att göra misstag som mer erfarna hjälpte mig förstå. Jag skrev om det i juni i tidskriften Skrolli. Nu skriver AI just den rutinkod som juniorer förr lärde sig av, så karriärstigen måste byggas om.

Det första steget tas i skolan. AI-understödd programmering bör bli ett eget läroämne i gymnasier och yrkesläroanstalter. Då övar den unga sig på att bedöma AI:s arbete i riktiga projekt, till exempel spelutveckling eller öppen källkod, redan före sitt första jobb.

Det handlar också om att alla ska ha en möjlighet. Om bara den som redan har nätverk eller råd att göra oavlönad praktik kommer in i branschen, blir karriärröret smalare och Finland slösar bort talang. Vägen in i branschen måste vara öppen för alla som vill lära sig, oavsett bakgrund.

Vad borde Finland göra när AI förändrar arbetet?

Finland borde göra kompetensförnyelse till en normal del av arbetskarriären och bygga en social trygghet som fungerar i alla förändringsskeden, där det alltid lönar sig att ta emot arbete. Då syns AI:s produktivitet som konkurrenskraft, inte som långa arbetslöshetsperioder. Finland har gjort detta förr: Nokias mobiltelefonaffär tynade bort, och dess kunnigt folk skapade nya företag och en stark spelbransch.

Kompetensen försvann inte från Finland. Den bytte bransch. Nu väntar samma övergång inom kunskapsarbete, och den måste lyckas med avsikt, inte av en slump.

Jag föreslår fyra konkreta åtgärder:

Livslångt lärande som en rättighet. En rätt till kompetensuppdatering skulle stiftas, och modulära studievägar byggas mellan yrkes- och högskoleutbildning – utan att kräva en hel ny examen.
Personalutbildning under skatteavdrag. Företagens personalutbildning skulle stödjas med skatteavdrag, så att AI:s produktivitetsnytta inte stannar hos de största företagen.
Social trygghet där arbete alltid lönar sig. Incitamentsfällorna skulle rivas, och det första steget mot en enklare grundtrygghet skulle vara en basinkomst på 260 euro i månaden.
Flexicurity på danskt sätt. Arbetskraftstjänsterna skulle förstärkas, så att övergången till nytt arbete blir snabb.

Finland klarar sig när kompetensen förnyas lika fort som arbetet.

AI gör redan nu programmeraren mer produktiv. När kompetensen och den sociala tryggheten hänger med, gör samma produktivitet Finland till ett land där kunnigt folk vill arbeta och företag hittar sina medarbetare.

Permanent länk till blogginlägget

Varför behöver Finland ett digitalministerium?

Fri, 16 Oct 2026 00:00:00 GMT

Finland behöver en digitalminister och ett digitalministerium. Ett sektorsövergripande ansvar som samlar en AI-politik som i dag är utspridd på tre olika ministerier. Skälet är praktiskt. Tänk dig ett litet företag som bygger AI-stödd kundtjänst. Det frågar en myndighet om dataskydd, en annan om dataanvändning och en tredje om finansiering, och får tre tidtabeller och tre tolkningar. Varje myndighet styrs av ett eget ministerium, och därför skiljer sig också tolkningarna åt. I dag är AI-politiken uppdelad mellan kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet och finansministeriet, och inget av dem bär ansvaret för helheten.

Jag föreslår att ett digitalministerium inrättas, eftersom den splittrade strukturen är en regleringsrisk för företagen. Ett företag behöver ett tydligt regelverk i stället för tre olika tolkningar.

Ett nytt ministerium låter vid första anblick som mer byråkrati. Men det är värt att komma ihåg:

Ett företag anpassar sig till vilken regel som helst, så länge det känner till regeln i förväg.

Det som saknas i dagens struktur är förutsägbarhet. Mängden regler är inte det största problemet. I mitt arbete använder jag AI varje dag i mjukvaruutveckling, och jag ser på nära håll hur spelplanen förändras från månad till månad. I seriens förra del skrev jag om portabilitet i offentliga upphandlingar. Den här delen frågar vem i Finland som egentligen ansvarar för AI-politiken som helhet. Just nu är svaret "ingen".

Vad skulle ett digitalministerium innebära i Finland?

Ett digitalministerium skulle samla de AI- och teknikbefogenheter som i dag är utspridda på kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet och finansministeriet under ett sektorsövergripande ansvar. Ministeriet skulle vara värd för ett ständigt teknikutskott i riksdagen, som regelbundet skulle ta fram en teknikbedömning för riksdagen. Det skulle också vara värd för ett nationellt utvärderingsorgan som granskar de största modellerna som överskrider fastställda trösklar.

Strukturen skulle lösa just det problem som företaget står inför i dag. I stället skulle det finnas en minister, en kontaktpunkt och en tolkningslinje för hela AI-politiken. Under samma linje skulle även dataskyddet förbli förutsägbart, eftersom företaget skulle veta vad som förväntas av det och inte behöva jämka ihop tre myndigheters olika prioriteringar.

Hur skulle digitalministeriet byggas upp?

Digitalministeriet skulle byggas genom att kommunikationsministeriet delas i två. Trafik, järnvägar och hamnar skulle flyttas till miljöministeriet, som redan ansvarar för planläggning, byggande och bostadspolitik. Staten har själv knutit ihop dessa i avtalen om markanvändning, boende och trafik, där samma dokument slår fast var det ska byggas och hur man tar sig dit. Av den återstående kommunikations- och digitalsidan skulle digitalministeriet byggas. Antalet ministerier skulle förbli detsamma.

Varför är en splittrad AI-politik en regleringsrisk för företag?

När AI-politiken är fördelad på tre ministerier och prioriteringarna skiftar från en regeringsperiod till nästa kan ett företag inte prissätta framtida reglering i sina investeringsbeslut. En ansvarig digitalminister skulle stå för helheten, vilket skulle minska just den osäkerhet som ingen enskild författning undanröjer.

Tydlig reglering är en konkurrensfördel.

Det här är inte bara en principiell iakttagelse. Jag har tidigare skrivit om hur digital självständighet byggs upp i Finland ett upphandlingsbeslut i taget, och samma logik gäller regleringen. En förutsägbar struktur lockar investeringar, medan en splittrad och föränderlig struktur skrämmer bort dem.

Vem skulle utvärderingsorganets tröskelvärden gälla?

Utvärderingsorganets befogenheter skulle i lag begränsas till en enda tröskel: en träningsberäkning för modellen på över 10^25 FLOP. Antalet parametrar eller leverantörens omsättning skulle inte användas som tröskel, eftersom båda skulle dra in vanliga finländska företag under regleringen och bli föråldrade i takt med att tekniken utvecklas. Endast de största modellerna som överskrider tröskeln och deras leverantörer skulle omfattas av utvärderingen, så finländska små och medelstora företag skulle inte bära en kravbörda som är utformad för aktörer i storleksklassen OpenAI, Anthropic eller Mistral.

Jag föreslår också att om kommissionen ändrar tröskeln genom en delegerad akt, följer den nationella tröskeln efter, men att varje annan ändring kräver ett beslut av riksdagen och inte myndigheternas prövning. För små och medelstora företag skulle dessutom en övergångstid på två år skrivas in innan en ny tröskel börjar gälla för dem. Det skulle minska regleringsrisken konkret. Företagen skulle veta flera år i förväg när en tröskel skulle överskridas för deras del.

Har en tröskelbaserad modell prövats på andra håll?

Tröskeln på 10^25 FLOP i träningsberäkning är samma gräns som EU:s AI-förordning använder för att anta att en allmän AI-modell medför systemrisk, så modellen är inte helt vår egen. AI Futures Project har föreslagit transparens- och tröskelmekanismer som möjliga sätt att styra en teknik under utveckling, oberoende av utvecklingstakten.

Tyskland inrättade 2025 ett eget ministerium för digitalisering och statlig modernisering, som samlade den tidigare utspridda digitaliseringen och statens IT under ett ansvar. Samtidigt skildes telekommunikationen från trafiken. Finland skulle behöva en motsvarande samling, så att AI-politiken inte lämnas åt slumpen.

Ett konkret exempel på nyttan med AI och samordnad förvaltning finns redan i kommunerna. I Konnevesi kortade AI handläggningstiden för väganslag från två och en halv månad till några dagar, när åtta kommuner byggde en gemensam lösning i stället för enskilda försök. Samma princip skulle fungera på nationell nivå.

Ett digitalministerium skulle ersätta skiftande tolkningar med en enda tröskelmodell som riksdagen har godkänt. Visst skulle det medföra nya permanenta strukturer, som ett ständigt teknikutskott och ett utvärderingsorgan, men de skulle bara gälla de största aktörerna. För ett litet eller medelstort företag skulle helheten bli enklare.

Ett företag som känner till reglerna flera år i förväg kan investera djärvare än ett företag som måste gissa sig till dem på nytt varje regeringsperiod. Ett digitalministerium vore svaret på det problemet.

Jag är De Grönas riksdagskandidat i Nylands valkrets, och jag tänker föreslå den här strukturen till nästa regeringsprogram. Det här är seriens andra del, och serien fortsätter med andra spelregler för AI-tidsåldern.

En fungerande ekonomi, en sömlös bildning och en trygg frihet är tre delar av samma mål, och i AI-tidsåldern bygger de tillsammans upp ett digitalt självständigt Finland. Ett digitalministerium vore en konkret struktur som håller den helheten förutsägbar.

Permanent länk till blogginlägget

Med lön ska man kunna bli förmögen!

Mon, 12 Oct 2026 00:00:00 GMT

Varför är det så svårt att bli förmögen på lön?

I Finland straffas flit. I dag måste man betala förvärvsinkomstskatt på lönen innan inkomsten kan föras till sparande. En löntagare kan investera först det som blir kvar efter skatt. För kapitalinkomster finns ingen sådan tröskel, och förmögenheten växer också betydligt snabbare.

Vi vill göra det möjligt för alla att bli förmögna. Förmögenhetskontot gör det möjligt att spara av lön på samma sätt som av kapitalinkomster. Tanken är att du kan investera de euro du tjänat med ditt arbete innan skatten dras, vilket ger dina investeringar en helt ny fart från start!

I praktiken är förmögenhetskontot inte ett verkligt konto som ett bankkonto, utan ett bokföringsarrangemang i Skatteförvaltningens system. Pengar som går till sparande och investeringar får inga omedelbara skattekonsekvenser. Du betalar skatt först när du tar ut pengar för eget bruk, och då omfattas uttaget normalt av inkomstskatt.

Denna enkla förändring främjar folkkapitalism. När allt fler löntagare också är ägare blir samhällsekonomin mer motståndskraftig mot kriser, och förmögenhetsbyggande blir möjligt för varje löntagare.

Vi presenterar fyra skäl till varför förmögenhetskontot bygger en bättre och rättvisare marknadsekonomi.

"Det är dags att göra förmögenhetsbyggande till allas rätt, oavsett om man får sin inkomst som lön eller som utdelning!"

— Lauri Lavanti

Fördel 1/4: Investera hela lönen, så blir startkapitalet större

Redan i dag kan en investerare skjuta upp beskattningen av avkastningen på sitt ägande, till exempel med placeringsfonder, kapitalförsäkringar eller aktiesparkonto. Det verkliga hindret för en löntagare att bli förmögen är ändå att den tunga skatten på lönen måste betalas innan en enda euro kan investeras.

Med förmögenhetskontot får sparandet dras av i inkomstbeskattningen. Du kan alltså börja investera med hela bruttobeloppet på en gång, och ränta på ränta-effekten kan arbeta med en betydligt kraftigare motor redan från början.

På så sätt utnyttjas ränta på ränta-effekten både för staten och för skattebetalaren. Kapitalbildning straffas inte i förväg, utan inkomstskatten betalas först när medlen tas ut för eget bruk.

"I Finland talar man mycket om incitament att arbeta, men för lite om hur en vanlig löntagare kunde bli förmögen. Jag anser att alla ska ha möjlighet att bygga ekonomisk trygghet genom sitt eget arbete. Det kräver också nya lösningar."

— Ulla Santti

Fördel 2/4: Investera fritt där du vill, Skatteförvaltningen dikterar inte villkoren

I dag är det finska skattesystemet fullt av komplicerade undantag som styr hur människor investerar. Ett investeringsobjekt beskattas annorlunda än ett annat.

Det är ineffektivt för marknadsekonomin. På förmögenhetskontot står olika investeringar på samma linje skattemässigt. Beskattningen styr inte längre dina beslut, utan du väljer dina investeringar utifrån avkastning och risk, så som det ska vara på en marknad.

Fördel 3/4: Att byta investeringar låser inte längre dina pengar

Många finländares sparpengar sitter fast i gamla investeringar som de gärna skulle bli av med. Överlåtelsevinstskatten vid försäljning hindrar dock bytet.

Det leder till att pengarna blir liggande i ineffektiva objekt i stället för att finansiera nya finländska innovationer eller tillväxtföretag. Förmögenhetskontot löser problemet på en gång. Det frigör egendom som låsts av skatteskäl till mer produktiv användning.

Du kan fritt sälja dina investeringar och köpa nya utan att behöva betala skatt däremellan. Du betalar skatten först när du för pengarna från kontot till ditt eget liv. Det gör våra kapitalmarknader mer dynamiska och smidiga.

Fördel 4/4: Beskatta konsumtion, inte förmögenhetsbyggande

Förmögenhetskontot fungerar i praktiken som en progressiv utgiftsskatt. Det hindrar inte att kapital byggs upp genom arbete, men beskattar konsumtionen av den förmögenhet som samlats. Systemet gynnar alltså inte jetsetlivet och onödig lyxkonsumtion, utan uppmuntrar till sparsamhet och till att trygga den egna ekonomin.

När reglerna är rättvisa för alla försvinner behovet av dyr skatteplanering. Systemet är också utformat för att vara vattentätt: helhetssystemet måste innehålla en värdestegringsskatt (det vill säga en utflyttningsskatt), så att avkastningen inte kan tas ut skattefritt utomlands. Du kan alltså inte kringgå skatten genom att flytta utomlands.

"Förmögenhetsbyggande ska uppmuntras, skatteflykt inte. Därför måste systemet vara sådant att man inte kan slippa skatten genom dyr skatteplanering eller genom att flytta utomlands med sin förmögenhet."

— Essi Lindberg

Ingen kan heller undvika skatten ända in i graven. Kontot kan inte användas för att skjuta upp beskattningen i all oändlighet, eftersom kontot realiseras som dödsboets inkomst vid dödsfall. På så sätt säkerställs att skatterna blir betalda och att systemet förblir rättvist mot alla.

"Utöver att beskattningen på så sätt bättre riktas mot förbrukningen av naturresurser kan systemet uppmuntra helt vanliga människor att intressera sig för ekonomi och överhuvudtaget planera sin egen ekonomi och hur de använder sina pengar."

— Johanna Muurinen

Låt oss göra förmögenhet till allas rätt

Förmögenhetskontot tar itu med ett av de största hindren för finländarnas förmögenhetsbyggande: att det är plågsamt svårt att samla egendom genom flitigt lönearbete. När sparandet kan föras till investeringar innan skatten betalas ger vi arbete och företagsamhet det värde de förtjänar.

"Förmögenhetskontot är för oss vanliga löntagare ett effektivt och rättvist verktyg och ett utmärkt incitament att bygga upp förmögenhet."

— Arttu Laitinen

Det här är marknadsekonomi när den är som bäst. Den skyddar inte bara de redan förmögnas intressen, utan ger alla samma regler för att bygga sin ekonomiska trygghet. Den undanröjer marknadens ineffektiviteter, styr pengarna till produktiva objekt och låter ränta på ränta-effekten gynna hela Finland.

"Dessutom, när samhället övergår till basinkomst, kan även de som tjänar oregelbundet åtminstone på systemnivå bygga upp sparande med hjälp av förmögenhetskontot."

— Taru Hallikainen

Var med och förverkliga folkkapitalismen. Låt oss välja en lösning som belönar flit och gör en rättvis marknadsekonomi tillgänglig för varje löntagare.

Varför finns det här initiativet också här?

Jag är en av skribenterna bakom det här initiativet. De marknadsgröna är De grönas marknadsvänliga nätverk som jag grundade – jag publicerar initiativet också på min egen webbplats eftersom ekonomi är ett av fokusområdena i min riksdagsvalskampanj. Förmögenhetskontot fortsätter på samma linje som vårt tidigare initiativ mer marknad. Fler marknadsgröna texter finns på kategorisidan, och initiativets originalversion finns på de marknadsgrönas webbplats.

Permanent länk till blogginlägget

Digital självständighet: Finlands valfrihet

Wed, 07 Oct 2026 00:00:00 GMT

Vad betyder digital självständighet?

Digital självständighet är förmågan att välja, och vid behov byta leverantör. Det är samma försörjningsberedskap vi redan tillämpar på bränsle, mat och läkemedel – programvara är bara nästa punkt på listan. Att söka en skyldig bygger den inte. Förmågan att välja byggs med tre verktyg som Finland och Europa redan har:

upphandlingar, som avgör vilka teknikmarknader som uppstår
standarder, som avgör hur data rör sig och vem som får konkurrera
kod, alltså öppen källkod och de europeiska alternativ som redan finns

Jag har skrivit om detta tidigare: digital självständighet är en nödvändighet, och den byggs steg för steg. Alla mina texter om ämnet finns i kategorin digital självständighet.

Vad talade jag om på Happy Hacking Day?

Den 1.10.2026 höll jag ett engelskspråkigt tal om digital självständighet på Happy Hacking Day, på Haaga-Helia yrkeshögskolas campus i Böle. Publiken var teknisk. Jag gick igenom hur djupt vårt beroende av teknik utanför Europa är, vad som redan hänt när tillgången stängts av, och med vilka medel Finland och Europa kan bygga valfrihet.

Föräldraledigheten syntes på scenen: jag höll mitt ettåriga barn i famnen under större delen av talet.

Talets utgångspunkt var en bekant politisk formulering: man måste utgå från att detta är vad vi kommit till. Siffrorna är hårda. Tre amerikanska bolag kontrollerar omkring 70 % av Europas molntjänstmarknad. EU har omkring 5 % av världens AI-beräkningskapacitet, och enligt prognoserna förblir andelen densamma fram till 2031. I juni beordrade USA:s regering att icke-amerikanska användare skulle stängas ute från Anthropics mest avancerade AI-modeller. Schleswig-Holstein och Airbus visar ändå att frigörelse är verkligt arbete – men att det går.

Bilderna finns att ladda ner som PDF.

Vad frågade publiken?

Efter talet frågade publiken särskilt om två ämnen: Chat Control, EU:s förslag om övervakning av meddelanden, och självständighet i betalningssystem. Båda återvänder till talets kärnfråga: vem som i slutändan bestämmer över de digitala tjänster som offentlig förvaltning, företag och medborgare är beroende av varje dag.

Vad sades i talet?

Talet hölls ursprungligen på engelska på Happy Hacking Day 1.10.2026. Detta är en översättning.

God eftermiddag. Jag heter Lauri Lavanti. Eftersom det är Happy Hacking Day tänkte jag börja med en kort historia om datorer och hackande. Mina första datorupplevelser fick jag med pappas gamla Macintosh. Jag minns inte mycket av vad den användes till, förutom enkla svartvita spel, men den tände gnistan. Senare, som tonåring med egen pc, kände jag mig som en riktig hacker när jag fick spel att fungera utan cd-skiva – i dag vet jag att det nästan inte hade något att göra med hackande.

Sedan dess har jag inriktat mig på mjukvaruutveckling: jag har skrivit kod yrkesmässigt i över ett decennium, och i dag är jag ledande programutvecklare på en stor finländsk bank – just nu är jag dock föräldraledig med mitt yngsta barn, som är med här i dag. På fritiden sitter jag i Kyrkslätts kommunfullmäktige, så jag har sett hur teknikbeslut i offentlig sektor fattas, både inifrån och utifrån.

Talets titel syftar på en känd formulering från finsk politik: "Siitä on lähdettävä, että tähän on tultu". Det är talets anda: jag talar om var vi faktiskt står, inte där vi önskar att vi var. Jag intresserar mig särskilt för skärningspunkten i ett Venndiagram där mjukvara och teknik möter politik och samhälle, och det är enligt mig alltför ofta en blind fläck för oss i techbranschen.

Jag är också initiativtagare och drivande kraft bakom medborgarinitiativet Digital självständighet. Initiativet samlade in de nödvändiga stödunderskrifterna i juli. Det handlar just om den skärningspunkten: våra teknikbeslut ska hålla över tid.

Är digital självständighet bara ett modeord? Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra och Näringslivets delegation EVA frågade finländarna. 79 % stödde att EU ska ha strategisk autonomi inom kritisk teknik, 77 % ville minska beroendet av USA inom teknik och ekonomi, och 76 % stödde att begränsa de amerikanska och kinesiska teknikjättarnas makt. Det är en ovanligt bred samstämmighet kring en politisk fråga. Motsvarande siffror har inte synts sedan Finland gick med i Nato.

Var vi står

Låt oss börja med siffrorna: hur ser läget ut?

Sjuttio procent av Europas molntjänstmarknad tillhör Amazon, Microsoft och Google, medan europeiska leverantörer har bara omkring 15 %. Siffrorna kommer från Synergy Research Groups marknadsdata för 2025. Omkring 80 % av europeiska företags mjukvaruutgifter går till amerikanska leverantörer; europeiska organisationer lägger årligen omkring 264 miljarder euro på digital teknik som tagits fram utanför Europa, och licenskostnaderna stiger omkring 10 % per år.

Sedan har vi AI-beräkningskapaciteten, alltså de mycket kritiserade och omtvistade datacentren. EU har omkring 5 % av världens kapacitet, och dagens prognoser fram till 2031 håller andelen ungefär densamma, trots att världens kapacitet mer än tiofaldigas. Medelmakter som Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Indien, Sydkorea, Kanada och Brasilien bygger tillsammans mer kapacitet än EU:s hela prognostiserade kapacitet. Oavsett hur man ser på AI har vi redan en uppfattning om hur viktig beräkningskraft är.

Följande siffror är från maj i år. I Tyskland firades ett datacenter för en miljard euro i München. Samma år investerade de fyra största amerikanska moln- och AI-bolagen över 350 miljarder euro – över 350 gånger mer. På AI-fronten är läget likartat: av omkring hundra betydande AI-modeller som släpptes föregående år kom exakt en från EU.

Detta är inte hypotetiskt

"Men ingen skulle väl på allvar dra ur kontakten."

USA:s regering beordrade den 12.6.2026 kl. 17.21 östkusttid Anthropic att stänga ute alla icke-amerikanska medborgare och organisationer från sina mest avancerade modeller, Fable och Mythos. För att säkerställa att beslutet följdes stängde Anthropic av modellerna för alla, och öppnade sedan tillgången långsamt igen – först för USA:s regering och ett urval amerikanska företag. Fable öppnades snart för alla igen, men försprånget hade kunnat bli längre, och vi hade varit maktlösa.

Till och med i Finlands största dagstidning, Helsingin Sanomat, konstaterade en kolumnist rakt ut att en så kallad kill switch hade använts.

Vi kan diskutera hur sannolika och omfattande sådana händelser är, eller vilken politik som ligger bakom dem. Men vi har bevis på att det kan hända.

En annan vanlig villfarelse: "Vår data finns i ett datacenter i hemlandet, så allt är bra." Så tänker särskilt de som inte arbetar med teknik. Men var data finns avgör inte suveräniteten – avgörande är vem som kan komma åt den.

USA:s CLOUD Act (Clarifying Lawful Overseas Use of Data Act) ger myndigheterna rätt att beordra amerikanska företag att lämna ut data oavsett var servrarna finns. Man kan diskutera sannolikheten och skadan, men mekanismen finns. E-postmeddelanden som Nederländernas tillsynsmyndighet för digitala tjänster skickade till amerikanska företag lämnades ut till USA:s representanthus efter en kongressinkallelse.

Dessutom vittrar den rättsliga grunden för dataflöden över Atlanten sönder gång på gång. De tidigare arrangemangen, Safe Harbor och Privacy Shield, föll i domstol – Privacy Shield i Schrems II-domen, C-311/18. Det nuvarande Data Privacy Framework är i allvarliga svårigheter sedan ett avgörande av USA:s högsta domstol tidigare i år försvagade oberoendet hos konkurrens- och konsumentskyddsmyndigheten FTC (Federal Trade Commission), som arrangemanget vilar på. Tre arrangemang, samma strukturella problem: EU-rätten och den amerikanska övervakningslagstiftningen går inte ihop, och avtal kan inte rätta till det.

Varför detta är politik

Inget av det jag visat har skett av misstag, och inget rättas till av misstag heller.

Det första sättet att åtgärda detta är upphandlingar, som bygger marknader men också river dem. Den offentliga sektorn är en så stor köpare att dess upphandlingsmönster avgör vilka teknikmarknader som alls uppstår. Finlands beroende var inte ett öde, utan växte fram över decennier genom enskilda, var för sig förnuftiga upphandlingsbeslut. Jag lastar inte beslutsfattarna. De offentliga it-avdelningarna sitter oftast mellan barken och trädet.

Att röra sig åt motsatt håll är ett läroboksexempel på ett koordinationsproblem: ingen enskild it-chef vinner på att gå först, och ingen öppen källkod-leverantör kan ensam finansiera de saknade företagsfunktionerna. Ett klassiskt hönan-eller-ägget-problem. Därför angriper det verkligt banbrytande policyarbetet – till exempel EuroCommons, som nu samlar europeiska övergångskoalitioner – själva koordinationsproblemet, inte en enskild övergång.

Det andra sättet är standarder: de avgör hur data rör sig och vilken teknik som får konkurrera. Det är informationspolitik som görs i kommittéer, inte i parlament.

Anu Bradford beskriver i boken Digital Empires tre regleringsmodeller som konkurrerar globalt: den amerikanska marknadsdrivna, den kinesiska statsdrivna och den europeiska rättighetsbaserade. Europas hävstång, den så kallade Brysseleffekten, innebär att EU:s regler i praktiken blir globala standarder.

Ett aktuellt exempel: EU:s AI-förordning är nu en referenspunkt även i USA. Lagförslaget SB3444, som behandlas i Illinois, skulle låta utvecklare av de mest avancerade modellerna uppfylla kraven genom att följa EU:s AI-förordning. Europa erbjuder betydligt färre digitala tjänster än Kina eller USA, men har ändå stort inflytande.

Som tredje punkt: försörjningsberedskap – handelskrig, lokaliseringslagar, sanktioner, leverantörskollaps. Det betyder inte isolering eller att göra allt själva, även om AI kraftigt har sänkt kostnaden för att skriva kod. Målet är inte att alltid köra egna servrar i egen källare, utan att inte bli tagna med byxorna nere när läget skärps.

Nuvarande riktning

Vad är på gång?

Finlands regering tog den 27 april fram en färdplan för digital suveränitet, beslutad av yhteiskunnan uudistamisen ministerityöryhmä (ministerarbetsgruppen för samhällsreform). Den definierar suveränitet som förmågan att styra digital infrastruktur, data och teknik utan orimligt beroende av aktörer utanför EU, och lyfter fram möjligheten att byta leverantör och öppna gränssnitt.

I EU institutionaliseras lagret av gemensamma digitala resurser: EuroCommons och Digital Commons-konsortiet bygger gemensam europeisk digital infrastruktur, och EU har en strategi för öppen källkod. Man kan diskutera takten, men riktningen är nedskriven.

Även marknaden rör på sig – europeiska alternativ är inte längre symboliska. Det finländska GPU-molnbolaget Verda blev just en enhörning.

Aiven hör till de europeiska öppen källkod-bolag som EU:s beslutsfattare hänvisar till, vid sidan av namn som Mistral, Nextcloud, SUSE, Odoo och Arduino. Opinsys, ett bolag från Jyväskylä, bygger Linux-datorer för skolbruk i Finland, Tyskland och Schweiz.

Vad kan göras

Vad kan göras, och vad har redan gjorts? Vi talar om långsiktiga satsningar och siffror så stora att de flesta av oss aldrig möter dem i vardagen.

Den tyska delstaten Schleswig-Holstein inledde 2024 en fullständig övergång bort från amerikansk kontorsprogramvara: 40 000 e-postkonton flyttades på omkring ett halvår, och Linux-övergången pågår. Övergången krävde enligt rapporter en engångsinvestering på 9 miljoner euro, mot omkring 15 miljoner euro per år i licensavgifter.

Övergången har inte varit smärtfri – stavningskontrollen var till exempel ur funktion i flera månader, och facken krävde ordentlig utbildning. Det är verkligt arbete, inte en budgetnedskärning – men genomförbart: en fungerande europeisk delstatsförvaltning övergår till öppen källkod.

Företag talar om riskhantering, inte ideologi. Airbus utökade flytten av sina kritiska applikationer från AWS till franska Scaleway, från 70 till över 900, och hänvisade uttryckligen till CLOUD Act.

Det schweiziska internetföretaget Infomaniak gick ännu längre för att få löftet att hålla: bolaget överförde röstmajoriteten till en allmännyttig stiftelse, rättsligt oåterkalleligt, så att suveränitetslöftet gäller även om bolaget säljs.

Självständighet är förmågan att välja

Tillbaka till början. Läget nu: 70 % av vår molntjänst, 80 % av vår mjukvarukostnad, en bevisad kill switch, och en rättslig verklighet där datans placering inte skyddar oss.

Men den digitala självständighet som varje seriös aktör – från Finlands regering till Airbus – faktiskt eftersträvar är inte isolering, och den motsätter sig inget.

Det är förmågan att välja och att lämna. Den byggs på vardagliga, osynliga platser: i anbudskriterier, gränssnittsstandarder och licensvillkor. Det är politiska val, och just där har de som sitter i den här salen kunskap och inflytande.

Vilken riktning vi tar härnäst är upp till oss.

Redaktionens anmärkning: Den publicerade texten skiljer sig från talet den 1.10.2026 på följande punkter.

I talet knöts "kill switch"-kommentaren till en kolumn i Helsingin Sanomat. Den sades i stället av LUT-universitetets professor Paavo Ritala i Uuden Jutun nyhetsprogram Pihvi (16.6.2026).

Siffran 70 % för molnmarknaden sades i talet komma från en utredning av Europaparlamentet. Källan är Synergy Research Group. Fördelningen 85 % / 15 % som nämndes i talet har ersatts med den källbelagda jämförelsen 70 % / 15 %.

I talet presenterades Illinois SB3444 som antagen lag. Det är fortfarande ett lagförslag under behandling i delstatens lagstiftande församling.

Två påståenden har tonats ned: EuroCommons mål om 30 miljoner användare till 2030 är borttaget, och Aiven beskrivs inte längre som en av sex framgångshistorier i EU:s strategi för öppen källkod.

Schleswig-Holstein: den extra arbetstiden på 10–20 % under övergången är borttagen, och Linux-övergången beskrivs som pågående i stället för att fortsätta till 2028.

Jämförelsesiffran på 79 % Nato-stöd mättes i juni 2022, under medlemsansökan, innan Finland anslöt sig i april 2023.

Permanent länk till blogginlägget

Bensinstöd för hundratals miljoner fördjupar importberoendet

Mon, 05 Oct 2026 00:00:00 GMT

Priserna på bensin och diesel har stigit kraftigt, och det märks i många finländares vardag. Som svar på detta har Svenska folkpartiet föreslagit att halvera momsen på drivmedel, och Sannfinländarna att sänka distributionsskyldigheten.

Båda åtgärderna skulle kosta staten hundratals miljoner euro. En skattesänkning skär rakt in i skatteintäkterna, medan en lägre distributionsskyldighet skulle göra det svårare att nå utsläppsmålen. Det skulle tvinga oss att köpa utsläppsenheter från andra EU-länder till höga priser, eller att genomföra betydligt dyrare åtgärder.

Finns det pengar i den storleksordningen för att sänka priserna, borde de i så fall användas så förnuftigt som möjligt.

Varför är det fel att sänka drivmedelspriset?

Oron bakom SFP:s förslag är begriplig. På landsbygden och i skärgården har många ingen annan möjlighet än bilen. Men att rikta stödet till inköp av drivmedel är ändå en ekonomiskt och ekologiskt bakvänd lösning.

Beroendet av importerad energi är redan ett hot mot vår självförsörjning och säkerhet, eftersom det gör oss till spelpjäser åt oljeproducerande auktoritära stater och stormaktspolitik. Det beroendet måste vi bryta, inte fördjupa.

Fossila bränslen är just nu en bristvara som vi ändå strävar efter att göra oss av med, och en konstgjord prissänkning upprätthåller bara beroendet och bromsar energiomställningen.

Hur borde stödet ges?

En bättre lösning är att låta marknaden bestämma drivmedelspriset och rikta stödet direkt till medborgarna med pengar, till exempel som en engångsutbetalning. Då stöds människors köpkraft i en svår tid, utan att stödet binds till inköp av fossila bränslen. Människor får själva avgöra om pengarna går till de högre drivmedelskostnaderna, till kollektivtrafiken eller till något helt annat. De vet bättre än ministrar vad som är bäst för dem själva.

Det klokaste är att stödja människors utkomst och valfrihet, i stället för att bränna importerad energi.

Permanent länk till blogginlägget

Vem äger den offentliga förvaltningens data?

Fri, 25 Sep 2026 00:00:00 GMT

När en kommun eller staten köper ett informationssystem köper den samtidigt ett hem för en enorm mängd data som tillhör skattebetalarna. Alltför ofta frågar ingen vem som till slut har kontrollen över den datan. Som ledande programutvecklare har jag i över tio år byggt system där varje lager måste gå att byta ut, så att en enskild komponent eller leverantör som fallerar inte fäller hela systemet. I offentliga IT-upphandlingar kallas den här principen portabilitet: förmågan att flytta systemets data, processer och integrationer till en annan leverantör när den nuvarande inte längre fyller sin uppgift. Utan den är datan inlåst i en enda leverantörs slutna system, och kontrollen över den har i praktiken lämnats bort. I offentliga upphandlingar borde portabilitet och öppna gränssnitt skrivas in i upphandlingslagen som ett obligatoriskt villkor för varje kritiskt system.

Vad betyder portabilitet i offentliga upphandlingar i praktiken?

Portabilitet är en egenskap hos upphandlingen som garanterar att systemets data, processer och integrationer kan flyttas till en annan leverantör utan orimliga kostnader. Portabilitet uppstår bara om den skrivs in i avtalet och i den tekniska specifikationen redan före upphandlingsbeslutet. I praktiken skulle det kräva tre saker av varje kritisk upphandling:

Dataformaten är offentligt dokumenterade och öppet beskrivna.
Integrationerna bygger på kända gränssnittsstandarder.
Avtalet innehåller alltid en exitklausul som anger hur data och dokumentation förs över till nästa leverantör.

Saknas de här är ett leverantörsbyte möjligt i teorin, men i praktiken ofta för dyrt.

Otso Kivekäs, vd för mjukvaruföretaget Haltu Oy, träffar rätt i frågan: kunden får aldrig fastna hos en enda leverantör, eftersom förmågan att byta leverantör är själva kärnan i det värde upphandlingen lovar. Det här är en grundprincip inom systemdesign. Gränssnitten utformas öppna från början, eftersom det kostar mångdubbelt att göra det i efterhand. Varje kritisk IKT-upphandling borde också omfatta en obligatorisk bedömning av leverantörsberoendet, med en komponentförteckning, en verifiering av leveranskedjan och en beskrivning av uppdateringsprocessen, inskrivna redan i anbudsförfrågan.

Leverantören går inte att byta om det alternativet inte har avtalats från början.

Varför blir leverantörsberoende dyrt för skattebetalarna?

När leverantören inte går att byta slutar priset styras av marknaden. Leverantören vet att kunden inte kan lämna, och förhandlingsläget flyttas permanent över till leverantören. Helsingfors bjuder på två lärorika exempel på vad en dålig upphandling kostar: ärendesystemet Asti för småbarnspedagogik och grundläggande utbildning, och lönesystemet Sarastia365 inom personalförvaltningen. Jämförelsen nedan mellan öppna eVaka och slutna Asti är bara ett exempel och inte helt rättvis, men den visar skillnaden mellan modellerna.

eVaka (Esbo, Tammerfors, Uleåborg, Åbo): öppen källkod och delat underhåll, med småbarnspedagogik som omfattning. Kostnaden var cirka 9 M€ fram till 2023, och systemet är i bruk i drygt tio kommuner.
Helsingfors eget ärendesystem (Asti): slutet och byggt på egen hand, med småbarnspedagogik och grundläggande utbildning som omfattning. Kostnaden var cirka 32 M€ åren 2019–2023, ursprungligen uppskattat till 60 M€. Utvecklingen avbröts, och systemet blev aldrig färdigt.

Systemen går inte att jämföra rakt av. Asti omfattade utöver småbarnspedagogiken även ärendena inom den grundläggande utbildningen, så en direkt jämförelse berättar inte hela sanningen. Den viktigaste skillnaden är ändå genomförandet. eVakas leverantör går att byta, och underhållet delas mellan flera kommuner. Utvecklingen av Asti stannade däremot av inom en enda stad, utan konkurrens utifrån.

Helsingfors personalsystem Sarastia365 HR togs i bruk våren 2022, och tusentals anställda fick felaktig lön eller ingen lön alls. Problemet var snarare en okontrollerad driftsättning än en enskild leverantör, men lärdomen är densamma. En kritisk upphandling utan en tydlig plan för kontroll och utbytbarhet blir dyr. Mönstret upprepas nästan varje gång nya system köps in utan att någon funderar på hur man vid behov tar sig ur dem.

Samma logik syns i Tyskland. Delstaten Schleswig-Holstein investerade engångsvis cirka 9 miljoner euro när den lämnade Microsoft för system baserade på öppen källkod, och delstatens digitaliseringsministerium uppskattar de årliga besparingarna till cirka 15 miljoner euro, vilket betyder att investeringen betalar sig på under ett år. Kommissionens förslag till Cloud and AI Development Act gör öppen källkod till standard just i offentliga upphandlingar av moln- och AI-programvara, av samma skäl.

Konkurrens är inte ideologi. Den är billigare.

Hur återställs konkurrensen i offentliga IT-upphandlingar?

Konkurrensen skulle återvända om upphandlingslagen krävde portabilitet redan från anbudsförfrågan. I praktiken skulle det behövas tre strukturella förändringar. Tillsammans skulle de bryta dagens leverantörscentrerade modell och ge även mindre finländska mjukvaruföretag en verklig chans att erbjuda en del av helheten i stället för att allt går till en enda stor leverantör, oavsett hur liten eller stor den upphandlande enheten är.

Öppen källkod blir standard i kritiska system.
Upphandlingar delas upp i moduler i stället för ett enda stort avtal.
Varje upphandling får en bedömning av leverantörsberoendet före beslutet.

Det här skulle förstås inte vara gratis, men alternativkostnaden borde så småningom stå klar för alla. Att dokumentera gränssnitt och bedöma beroenden kräver kunnande och tid av den upphandlande enheten, något som en liten kommun kan sakna helt. Alla kommuner behöver inte bygga upp det kunnandet på egen hand. De upphandlande enheterna kunde dela samma bedömningsmodell, precis som de redan delar underhållet av eVaka. I gengäld skulle en marknad öppnas där ett finländskt småföretag kan erbjuda en del av helheten, utan att behöva vinna hela monoliten ensamt. Underhåll som delas av flera kommuner är också en fråga om driftsäkerhet. När ingen enskild leverantör äger hela systemet behåller kommunen greppet om sin tjänst även när en partner hamnar i svårigheter.

Jag är De Grönas riksdagskandidat i Nylands valkrets, och jag tänker föra in de här kraven i upphandlingslagen. I mitt arbete har jag sett båda sidorna. Jag vet vad man kan bygga ovanpå ett öppet gränssnitt och vad en sluten svart låda kostar när den går sönder. Samma princip gäller oavsett om systemet byggs för ett företag eller för en kommun.

Det första praktiska steget är litet. Varje ny kritisk IKT-upphandling skulle få ett krav på portabilitet och en bedömning av leverantörsberoendet redan under den här valperioden, i stället för att hela upphandlingslagen skrivs om på en gång. Digital självständighet byggs just så, steg för steg. Jag har tidigare skrivit om hur samma logik kring leverantörsberoende syns i kommunernas AI-upphandlingar.

Ett digitalt självständigt Finland byggs när ekonomi, bildning och frihet samverkar i AI-tidsåldern. Det börjar med att de offentliga upphandlingarna är förnuftiga.

Permanent länk till blogginlägget

FöPL får inte höja tröskeln för företagande

Wed, 23 Sep 2026 00:00:00 GMT

Jag använder AI dagligen i mjukvaruarbetet och ser hur det vidgar vad en enda människa kan bygga. När tekniken sänker tröskeln för företagande måste politiken följa i samma riktning.

Regeringens FöPL-reform (företagarnas pensionsförsäkring) bereds som bäst. En central del av förslaget är en förbättring av nuläget: företagaren skulle i fortsättningen få välja om FöPL-arbetsinkomsten baseras på pensionsanstaltens helhetsbedömning eller på företagsverksamhetens beskattningsbara förvärvsinkomst. Företagarna i Finlands ordförande Petri Salminen har konstaterat att modellen korrigerar problemet med låginkomstföretagares pensionsavgifter.

Varför höjer FöPL-reformen tröskeln för företagande?

Förslaget innehåller ändå tre beslut som höjer tröskeln för att bli företagare. Nyföretagarrabatten på 22 procent för FöPL-avgiften under de fyra första åren skulle slopas. Modellen som bygger på beskattningsbar inkomst skulle fortfarande kräva att arbetsinkomsten är minst hälften av de faktiska inkomsterna, vilket begränsar möjligheten för bisyssloföretagaren att använda den. Dessutom skulle FöPL-skyldighetens årliga minimiavgift, som följer av den nedre gränsen för arbetsinkomst på 9 423 euro om året, förbli oförändrad, trots att Mikro- ja yksinyrittäjät ry (föreningen för mikro- och soloföretagare) föreslog en sänkning.

Tillsammans höjer dessa tre beslut tröskeln samtidigt som tekniken river den. Samma förändring sker på andra håll än i kod. Den gäller frilansöversättaren, konsulten och städföretagaren: AI-verktyg gör det lättare än någonsin att skala upp en verksamhet. Jag har skrivit om hur AI förändrar vad utvecklare får betalt för, och samma strukturella omvälvning når allt fler branscher.

Vem drabbas av att nyföretagarrabatten slopas?

Slopandet drabbar just den som är på väg över tröskeln: bisyssloföretagaren och soloföretagaren under sina första år. Finland måste nu riva hinder för företagande, inte lägga till fler.

Nyföretagarrabatten bör bevaras vid sidan av flexmekanismen, eftersom de löser olika problem. Modellen som bygger på beskattningsbar inkomst måste öppnas även för bisyssloföretagaren, utan kravet på minst hälften av inkomsterna, så att tröskeln för att börja hålls låg. Gränsen för försäkringsskyldigheten måste sänkas så lågt att den obligatoriska årsavgiften inte längre är ett hinder.

Varför räcker flexmekanismen inte för nyföretagaren?

Flexmekanismen är en genuin förbättring för den etablerade företagaren som redan har både bättre och sämre år bakom sig. Logiken är i sig tydlig: den nya flexnivån på 25 procent ersätter nyföretagarrabatten och är mer träffsäker. Den som ska ta sig över tröskeln har däremot ett annat problem.

Den nya företagaren har ännu ingen tillräcklig historik att tillämpa flexibiliteten mot. Som Företagarna i Finlands verkställande direktör Mikael Pentikäinen har konstaterat blir reformens valfrihet begränsad. I praktiken finns ingen valfrihet för denne.

En progressiv FöPL med låg tröskel är en strukturell fråga. AI har sänkt marginalkostnaden för ny företagsverksamhet till en historiskt låg nivå, och ett lyckat försök kan växa till ett företag som skapar arbetsplatser och skatteintäkter. Socialskyddet måste fungera sömlöst för att flest möjliga sådana försök ska uppstå. Ekonomins hjul drivs av arbete och företagande. En obligatorisk avgift när de faktiska inkomsterna ännu inte finns är en flitfälla. Att på riktigt försvara marknadsekonomin är just att riva den sortens hinder.

Finland kan nu välja om landet bygger en grogrund för företagande eller ett hinder. Vilket väljer vi?

Permanent länk till blogginlägget

Kyrkslätt gick förbi invånarna i planeringen av skogsavverkningar

Wed, 16 Sep 2026 00:00:00 GMT

Vi lämnade den 10.9 in till kommunutvecklingsnämnden i Kyrkslätt ett förslag om att åtgärdsprogrammet för skogsskötsel skulle återremitteras för ny beredning. Förslaget gick inte igenom. Kyrkslätt har både särskilt år 2025 och mer omfattande i kommunstrategin beslutat att invånarna ska göras delaktiga i åtgärder som rör skogen. Nu erbjöds inte ens den möjligheten. Närmaste skogen är viktig för en stor del av invånarna och en central del av kommunens attraktionskraft. Därför bör invånarna ha möjlighet att påverka avverkningar i dessa skogar redan i planeringsfasen.

Vad har Kyrkslätt lovat invånarna om skogarna?

Konsekvenserna av besluten ska vara utvärderade och invånarna ska göras delaktiga innan beslutsfattandet, så att informationen finns tillgänglig som stöd för beslutsfattandet. Beslutsförslaget ska grunda sig på i kommunen överenskomna dokument och arbetsmetoder som styr kommunpolitiken.

Kommunens eget skogsprogram anger: "Invånarnas åsikter och kommentarer är en del av processen. Dessa samlas in och konsekvenserna behandlas innan det slutliga godkännandet." Dessutom sägs det i kommunfullmäktiges godkända kommunstrategi, som är det dokument som i högst grad styr kommunens verksamhet: "Delaktighet är en förutsättning för demokrati." Kommunstrategin definierar också mångfaldig natur som en central värdering för kommunen. Kommunens beslut ska alltid styras åt samma håll som kommunstrategin, och att följa den är inte frivilligt.

Varför räcker information inte som delaktighet?

Information är inte delaktighet. Delaktighet ska vara tvåvägs. Nu fick inte invånarna möjlighet att påverka vilka åtgärder som ska vidtas i deras närskog innan åtgärdsprogrammet godkändes.

Vad saknades i beslutsunderlaget?

I kommunstrategin sägs också att beslut ska fattas "utifrån högklassig beredning, förstklassig information och preliminär bedömning". Som bilaga till åtgärdsprogrammet finns ingen förhandsbedömning. Beslut ska heller inte fattas innan de begärda utlåtandena finns tillgängliga. Nu fattades beslutet innan idrottstjänsternas och planeringens utlåtanden hade lämnats in. Inte heller miljöskyddets utlåtande fanns tillgängligt. Nämnden hade alltså inte möjlighet att bedöma beslutets konsekvenser för miljön.

Hur skulle delaktigheten förverkligas?

Den delaktighet som i kommunstrategin definierats som central uppnås om utkastet till åtgärdsprogrammet ställs ut för granskning innan det sätts i kraft. Då skulle invånarna också se den bedömning som beslutet grundar sig på.

Problemen i beredningen gäller inte bara skogarna. Vi skrev tidigare tillsammans om hur höjningarna av kollektivtrafikens priser drabbar Kyrkslätt. Samma mönster syntes i beslutsfattandet om Västbanan.

Permanent länk till blogginlägget

Datacenter kan vara Finlands trumfkort i den internationella politiken

Wed, 16 Sep 2026 00:00:00 GMT

Ett läckt telegram från USA:s utrikesministerium i februari 2026 avslöjade att landet instruerat sina diplomater att motarbeta andra länders initiativ för datasuveränitet och kallat EU:s dataskyddsförordning en onödigt betungande reglering. Händelsen visar hur digital infrastruktur blivit ett geopolitiskt slagfält och hur svårt det är för små länder som Finland att stå emot stormakters påtryckningar. Datacenter kan hjälpa här, om de byggs på våra villkor.

Våren 2026 rapporterades ett fall där en amerikansk techjätte lämnade ut nederländska myndigheters e-post till USA:s representanthus. Myndigheterna skulle övervaka efterlevnaden av EU:s förordning om digitala tjänster, som förpliktar stora digitala plattformar till öppenhet i innehållsmoderering och riskhantering. Agerar Finland och EU inte målmedvetet, förlorar vi möjligheten att påverka.

Varför är datacenter utrikespolitik?

Digitala tjänster kräver fysiska komponenter i datacenter. Till skillnad från en traditionell industriprodukt kan en tjänst användas och produceras var som helst, men den fysiska platsen avgör vems regler som gäller. Datacenter är inte bara servrar. I dem uppstår artificiell intelligens, molntjänster och kritiska digitala tjänster, från banker till hälsovård. De är en del av vår tids centrala infrastruktur, och därmed också av vår förhandlingsstyrka. Finlands intresse har alltid varit att höra till västvärldens kritiska funktioner, oavsett om det gällt koppar, mobiltelefoner eller isbrytare. Nu är det datacenter.

Datacenter är inte bara investeringar. De är utrikespolitik, och därför lönar det sig inte att bygga dem på vilka villkor som helst. Vi måste kräva att de också tjänar Finlands intresse.

På vems villkor bör datacenter byggas?

Datacenter måste kräva ekologisk hållbarhet, precis som all annan industri. Värdefulla naturområden ska skyddas, skador för miljön minimeras och kompenseras, och låga utsläpp eftersträvas. Finlands rena el, kalla klimat och koppling av spillvärme till fjärrvärmenätet gör datacenter i Finland mer hållbara än på andra håll. Det kommande datacentret i min hemkommun Kyrkslätt är ett gott exempel, även om en så effektiv spillvärmeåtervinning ännu inte är regel överallt. Det är planerat att producera spillvärme som vid full drift täcker cirka 40 procent av fjärrvärmebehovet i Kyrkslätt, Esbo och Grankulla, och som framöver ersätter naturgasen i regionens fjärrvärme vid toppbelastning.

Ur naturens perspektiv är tillståndsgivning, planläggning och prissättning av skador det avgörande. Utsläppshandeln och elmarknadens spotprissättning skapar redan starka incitament för energieffektivitet, men ett bredare utnyttjande av spillvärme är mer beroende av planläggning och tillståndsgivning än av marknadssignaler. Även Finlands naturskyddsförbund har betonat att datacenter inte bör få ett nytt stödsystem och att spillvärmenyttjande bör beaktas redan vid lokaliseringen, båda i linje med en marknadsbaserad politik.

Datacenter kan stärka Finlands internationella ställning, men bara om vi utnyttjar värdlandsrollen klokt. El och tillståndsgivning är våra hävstänger, men utan tillräckligt europeiskt ägande och datasuveränitet förblir de otillräckliga. USA pressar andra länder i frågor om digital suveränitet just för att värdlandets beslut faktiskt påverkar de egna företagens verksamhet. De nederländska myndigheternas e-post påminner ändå om att den fysiska platsen ensam inte räcker som skydd. De låg på europeiska servrar, och ändå hamnade de hos USA:s representanthus. Ett genuint oberoende för europeiska tjänster kräver därför också kapacitet i europeiskt ägo, som inte står under främmande makters kontroll.

Vilken nytta har Finland av datacenter?

Dessutom måste ett helt ekosystem byggas kring datacenter, precis som ett telefonindustrinätverk en gång bildades kring Nokia. Till exempel inom nätinfrastruktur, byggande av industrilokaler och utrustning finns stora möjligheter att skapa mervärde i Finland. Redan nu utvecklar finländska företag världsklassens kyl- och eldistributionslösningar. Ovanpå dessa kan man bygga programvaru- och forskningsarbete på hög nivå, med vilket Finland konkurrerar på de globala marknaderna. Då stannar en betydande del av värdet kvar här, som löner, skatteintäkter, arbetsplatser och kompetenskapital.

Som programutvecklare har jag sett hur beroendet av utländska plattformar byggs upp sakta. En funktion, ett gränssnitt, en tjänst i taget. För datacenter är samma utveckling trolig, men tidsramen är årtionden och att avveckla den ett betydligt större projekt. Därför är det inte betydelselöst var centren byggs.

Till exempel planeras ett AI-anpassat datacentercampus i Uleåborg, som byggs av det nordiska molntjänstbolaget Glesys och det finländska fastighetsinvesteringsbolaget Trevian. Den första fasen står klar hösten 2026, kapaciteten kan mångdubblas, och lokalerna är Nokias tidigare. Nordiskt ägda skalningsalternativ finns alltså. Ett annat exempel: i den tyska delstaten Schleswig-Holstein sparar övergången bort från Microsofts programvara cirka 15 miljoner euro per år i licensavgifter, efter en engångsinvestering på cirka 9 miljoner euro. Att frigöra sig kan också vara ekonomiskt förnuftigt.

Räcker Finlands el till datacenter?

Kritikernas oro för elpriset är inte helt ogrundad. Datacenter är förhållandevis stora enskilda elkonsumenter, och skyddar sig i regel mot prisvariationer med långsiktiga fastprisavtal. I Finland har man dock redan beviljat tillstånd för mycket förnybar el, som bara väntar på en långsiktig kund. Den verkliga flaskhalsen är stamnätet, vars förstärkning går långsamt och hör till den offentliga sektorns ansvar, samt eltillräckligheten under de veckor då det är kallt och vindstilla.

Alternativen för tillräcklighet är också då fler än vad man ofta låter påskina: lagring av el som vätgas, batterier, efterfrågeflexibilitet, överföringsförbindelser till Sverige och Norge, möjliggörande av vindkraftsutbyggnad i östra Finland samt datacentrens egna kraftverk och förmåga att anpassa sin förbrukning efter priset. Sammantaget räcker elen nog till, och den avgörande frågan är om tillräcklig flexibilitet byggs upp i tid. Även om efterfrågeflexibilitet och datacentrens egen lasthantering enligt en färsk studie ännu bara är på planeringsstadiet på många håll i Finland, tror jag att en oförvrängd prissignal och ett förstärkt stamnät ger flexibiliteten i tid.

Varför avgörs detta nu?

Nu byggs de kommande årtiondenas internationella infrastruktur. Till den kopplas inte bara miljöns hållbarhet, utan också förhandlingsstyrkan hos den nation som är värd. Den fysiska utrustningen är dessutom ett konkret bevis på att det lönar sig att investera i Finland. Finlands stabilitet ligger också i det ägande företagets och hemlandets intresse, när en värdefull investering står här. Ju mer som är genuint värdefullt här för utländska ägare, desto fler aktörer får skäl att stödja Finlands säkerhet och stabilitet.

Datacenter kommer under alla omständigheter sannolikt att byggas någonstans. Finland borde utnyttja datacenter som ett strategiskt verktyg, men bara om de byggs på våra villkor.

Permanent länk till blogginlägget

En stabil miljö ger investeringar, ryckighet tar dem

Thu, 10 Sep 2026 00:00:00 GMT

Google meddelade på onsdagen att bolaget investerar 13 miljarder euro i Finland under 2027 och 2028. Det är företagets största enskilda investering i Europa. Pengarna går till utbyggnaden av datacentret i Fredrikshamn samt nya datacenter i Kajana, Vaala och Muhos. Jag bygger till vardags programvara som körs i just den här sortens infrastruktur, så jag säger det rakt ut: pengarna kom inte till Finland för stödens skull, utan för att elmarknaden fungerar. Finland får kapital när företagens verksamhetsmiljö är förutsägbar.

Hur mycket av Googles 13 miljarder blir kvar i Finland?

Grovt räknat går hälften av summan till inköp av datorer och kretsar och höjer alltså inte Finlands bruttonationalprodukt direkt, bedömer Sakari Lähdemäki, senior forskare vid Näringslivets forskningsinstitut Etla. Resten syns som byggarbetsplatser, skatteintäkter och permanenta arbetsplatser i Kajanaland, Norra Österbotten och Kymmenedalen. Innan ett enda av de nya datacentren är i full drift.

Google bedömer att projektet under byggtiden sysselsätter omkring 37 000 människor runtom i Finland, varav cirka 16 000 inom byggbranschen, och i drifttiden omkring 7 000 människor årligen. Även om Google skulle bedöma siffrorna i överkant handlar det om nya pengar och nya arbetsplatser som annars inte skulle komma till Finland, och de kommer utan statlig skuld eller stöd. Den fysiska infrastrukturen blir också kvar här, även om Google någon gång skulle besluta att bolaget inte längre behöver så omfattande datacenter i Finland.

Hur stor del av summan som stannar kvar här är i slutändan en fråga om hur mycket mervärde vi förmår skapa kring centret och i dess omgivning. Ju större del av datacentrens värde som uppstår genom finländskt kunnande och finländska produkter, desto mindre del rinner ut.

Varför bygger Google egen elproduktion i Finland?

I samma sammanhang meddelade Google att bolaget ingått ett 22-årigt långsiktigt elköpsavtal med Fortum, som garanterar bolaget upp till hälften av produktionen vid Lovisa kärnkraftverk från och med 2028, i praktiken alltså en hel kärnreaktor. Anläggningen sysselsätter omkring 580 personer och producerar ungefär en tiondel av Finlands el. Det är också mycket sannolikt att anläggningen inte skulle ha fortsatt sin produktion efter 2030 utan detta avtal.

Lovisaavtalet är dock bara en del av helheten. Google har dessutom skaffat väderoberoende och väderberoende produktion:

två nya vindkraftsavtal, Valorem och Suomen Hyötytuuli, sammanlagt 629 megawatt
ett batterilager på 94 megawatt nära Kajana, klart i slutet av 2027
en avsiktsförklaring om ny kärnkraft och efterfrågeflexibilitet

Lovisaavtalet, vindkraften och batterilagret är projekt som finansieras av en privat köpare, utan offentligt stöd eller risk som förs över på skattebetalarna. Avsiktsförklaringen om ny kärnkraft är ännu inte bindande, men samma princip gäller även den: om ny kärnkraft byggs bär köparen risken, inte staten. Gröna riksdagsgruppens ordförande Oras Tynkkynen konstaterade på offentliggörandedagen att inga extra företagsstöd behövs för att locka datacenter, och att sådana inte heller bör ges. Det här är just den verktygslåda som används mot elbrist: väderoberoende produktion, batterier och efterfrågeflexibilitet. Nu förverkligas den av privat kapital, eftersom prissignalen visade marknaden att det lönar sig att bygga.

Varför skulle ett pristak sätta elmarknaden ur spel?

Ett pristak skulle dämpa just den signal som behövs som mest när elen är knapp. Elpriset är marknadsmekanismen när den fungerar som bäst. När efterfrågan överstiger utbudet stiger priset tills efterfrågan och utbud åter möts. Ändå konstaterade statsminister Petteri Orpo i samband med offentliggörandet: "Regeringen bereder dessutom ett pristak för vanliga hushåll inför eventuella krissituationer."

Jag har sagt samma sak tidigare:

El är alltid så billig som den dyraste produktionsformen som just då behövs.

Ett högt pris är en egenskap hos marknaden som gör det lönsamt att erbjuda mer produktion, batterier och efterfrågeflexibilitet just när de behövs.

Regeringen bereder som bäst vid Arbets- och näringsministeriet ett lagförslag (TEM081:00/2025) som skulle göra det möjligt att införa ett pristak endast om EU:s råd konstaterar en elpriskris. Även då skulle taket vara minst 18 cent per kilowattimme utan mervärdesskatt. Regeringens proposition har ännu inte avgetts, och den beräknas komma till riksdagen först senare i höst. Ett så snävt kristak stoppar i sig inte en enda investering. Dess effekt är en annan. När priset kan brytas av med ett politiskt beslut prissätter varje långt avtal den risken i förväg, och den betalas som ett högre avkastningskrav. Finsk Energiindustri rf konstaterade i sitt utlåtande i mars 2026: "Behovet av att förbereda sig för en priskris finns, men vi kan inte stödja det föreslagna medlet."

Är Finland en stabil investeringsmiljö?

Inte tillräckligt stabil. Regeringen flyttade datacentrens elskatt till den allmänna klassen, från 0,05 cent till 2,24 cent per kilowattimme, vilket ger staten omkring 47 miljoner euro per år. Bakgrunden till ändringen är ett beslut från våren 2025 att dra tillbaka den planerade höjningen av sötsaksskatten och täcka hålet genom att slopa elskattelättnaden för datacenter och gruvor. Ändringen av skatteklassen kan i sig motiveras, och det vore säkert på sin plats att diskutera en sänkt elskatt för hela industrin. Google investerade till slut även med den högre skatten. Problemet var dock hur ändringen genomfördes. Miljön förändrades plötsligt mitt under investeringskalkylerna, och regeringen tvistade om nivån i ett år.

Följderna syntes inom ett halvår:

i april 2025 konstaterade Googles Antti Järvinen: "Finlands regerings plan för elskatt sätter investeringskalkylerna i ett helt nytt läge"
i oktober 2025 frös Google investeringsbeslutet för Kajana och Muhos tills skattenivån klarnat

"Helheten ger ändå ett dåligt intryck av Finland som investeringsmiljö." (Jukka Leskelä, Finsk Energiindustri rf, 1.9.2026)

Antti Poikola, verksamhetsledare för Datakeskusteollisuus ry (Finlands datacenterförening), konstaterade 2.9.2026 att budskapen ger en bild av att "Finland är en ganska opålitlig investeringsmiljö", och tecknar "en mycket reaktiv och ryckig bild". Datakeskusteollisuus ry:s uppgift är förstås att främja datacenterbranschens intressen, men iakttagelsen träffar rätt. Investeringen på 13 miljarder kom trots bristen på förutsägbarhet. Förutsägbar reglering gör att fler investeringar fortsätter att komma. Oras Tynkkynen påminde också i sitt pressmeddelande: "Det gröna är ett av Finlands största trumfkort i den hårda internationella konkurrensen om investeringar, och det har vi inte råd att förstöra med politik." Samma oförutsägbarhet får inte upprepas när det gäller pristaket.

Marknadsekonomin löser inte allt av sig själv. Den är ett verktyg som fungerar när externa effekter prissätts rätt och reglerna förblir desamma oavsett vem som sätter dem på prov. Utsläppshandeln och en fungerande elmarknad har gjort sin del. Finland får ren produktion och miljardinvesteringar när prissignalen får verka i fred. Nästa prövning är dock på väg. Om regeringen dämpar elens prissignal just när den behövs som mest, vad garanterar då att nästa investering kommer till Finland?

Permanent länk till blogginlägget

Det är ett misstag att höja priserna på HRT:s resebiljetter

Wed, 09 Sep 2026 00:00:00 GMT

Det planeras återigen en höjning av priserna på kollektivtrafikbiljetter. I HRT:s preliminära verksamhets- och ekonomiplan för åren 2027–2029 föreslås att biljettpriserna ska höjas med cirka tre procent per år. Den ackumulerade höjningen vid periodens slut skulle uppgå till nästan tio procent jämfört med dagens priser. Detta ligger inte i Kyrkslätts invånares intresse.

Varför drabbar en lika stor procenthöjning Kyrkslätt hårdast?

När priset på kollektivtrafikbiljetter höjs med samma procentandel i alla zoner är det alltid de som bor längst bort som får betala mest. I Kyrkslätt gäller detta dem som använder kollektivtrafiken och pendlar till arbetet. Pendling och andra återkommande resor från Kyrkslätt till Helsingfors kräver en ABCD-biljett. Enligt HRT:s gällande prislista kostar en 30-dagars periodbiljett 121,80 euro för en vuxen. Samma höjningsprocent innebär en större höjning i euro för en invånare i Kyrkslätt än till exempel för dem som reser från Esbo till Helsingfors, eftersom de klarar sig med en biljett för två eller tre zoner.

Varför motsatte vi oss prishöjningarna?

Medlemskommunerna lämnar sina yttranden om planen. Kyrkslätts kommunutvecklingsnämnd behandlade kommunens yttrande tidigare i augusti, och kommunstyrelsen den sista dagen i augusti. Vi i De Gröna motsatte oss prishöjningarna, eftersom vi inte anser att höjda biljettpriser är ett lämpligt sätt att balansera HRT:s ekonomi. Kyrkslätt planerar områdena kring stationerna och järnvägskorridorerna för att tillväxten ska koncentreras till de områden där tågen går. Den investeringen lönar sig bara om tåget förblir ett rimligt alternativ till bilen för kommuninvånarna. Varje höjning minskar den skillnad som hela planeringen bygger på.

Vad skulle rätta till HRT:s finansieringsmodell?

HRT:s ekonomi är ansträngd, men stora biljettprishöjningar löser inte problemet. Trafikkostnaderna stiger hela tiden, och en höjning av kommunernas andel skulle vara en tung börda för kommunerna i den nuvarande ekonomiska situationen. Valet står dock inte mellan att höja priserna eller att låta bli. Samrådsrundan är det tillfälle då kommunerna kan kräva att finansieringsmodellen justeras. Om man till exempel avstod från infrastrukturkompensationsavtalet, där övriga HRT-kommuner betalar ersättning för de stora städernas infrastrukturprojekt, skulle HRT:s ekonomiska situation förbättras avsevärt.

Vem åker kollektivt om tio år?

Spårvägsförbindelser är grundläggande infrastruktur på samma sätt som vägar eller vattenledningar. När kostnaderna för kollektivtrafiken år efter år i allt större utsträckning läggs på användarna, förvandlas den gradvis till en tjänst för dem som har råd med den. I en kommun av Kyrkslätts storlek märks detta redan under en planperiod. För många är bilen redan idag det enda realistiska alternativet, och de dyra biljettpriserna gör det dessutom till ett förnuftigt val. Enligt kommunens strategi vill man dock öka antalet resenärer inom kollektivtrafiken. Här finns en motsättning.

Även om varje enskild höjning är liten, har höjningarna avgörande betydelse för om invånarna i Kyrkslätt om tio år kommer att åka med kollektivtrafiken eller med sina egna bilar.

Permanent länk till blogginlägget

Öppen källkod är grundstenen för digital självständighet

Tue, 08 Sep 2026 00:00:00 GMT

Europeiska kommissionen publicerade i juni sitt tekniksuveränitetspaket. Digital självständighet kräver inte att vi gör allt själva. Det handlar om förmågan att reparera och byta ut det vi hämtar utifrån. Öppen källkod är grundstenen för den förmågan.

Vad kräver digital självständighet?

Enligt kommissionens paket lägger EU i dag ut ungefär 264 miljarder euro per år på huvudsakligen slutna programvaror och molntjänster från USA. Samma paket innehåller också en flerårig strategi för att stödja öppen källkod och bredda dess användning i Europa. Tyskland finansierar redan underhåll av öppen källkod via sitt Sovereign Tech Fund-program, Frankrike inom ramen för Horizon Numérique 2030. Samma val upprepas på varje nivå: digital självständighet byggs steg för steg, inte med ett enda beslut.

Varför är ett slutet system en risk?

Jag har byggt programvarusystem ovanpå stora internationella plattformar och sett att vi inte kan göra allt själva. All programvara bygger på andras arbete, och beroenden är oundvikliga. Det avgörande är deras form.

Ett slutet system är en svart låda. När det havererar, när priset mångdubblas, när sanktioner stänger åtkomsten, finns inget alternativ. Öppen källkod är som vilken reparerbar maskin som helst: delarna kan bytas ut, leverantören ersättas, koden granskas. För att vi ska kunna vara digitalt självständiga måste systemlagren antingen vara utbytbara eller möjliga att öppna och reparera.

Är öppen källkod skör?

Det finns visserligen projekt inom öppen källkod som underhålls av bara en enda person på frivillig grund. Det betyder inte att all öppen källkod är skör. Finansieringsgapet kan till exempel täckas av den finansieringsmodell som Tyskland redan har infört och det underhållsinstrument som kommissionen publicerat.

Öppen kod ger också ett nytt skydd i AI-tidsåldern. En språkmodell kan läsa öppen källkod, men till sluten kod kommer den inte åt. När en användares problem inte löses av manualen kan AI hjälpa på ett helt annat sätt när koden går att läsa, oavsett hur många som underhåller projektet. Risken är inte öppen källkod. Risken är okunskap.

Uppstår det affärsverksamhet ur öppen källkod?

På öppen källkod har det byggts upp industriell verksamhet i global skala. Kommissionen nämner i paketet finländska Aiven och tyska SUSE som exempel, vars produkt i sin tur bygger på Linux, en öppen källkod som utvecklats i Finland.

Öppenhet hindrar inte affärsverksamhet utan underlättar den. Det är enklare att koppla upp sig mot en tjänst vars kod är öppen än blint bakom ett slutet gränssnitt. En öppen lösning går också att bygga vidare på och lägga till tjänster ovanpå. Verksamhet som byggts ovanpå en sluten produkt är däremot beroende av själva produkten och dess utvecklingsväg, och när leverantören byter riktning är tilläggstjänsten utlämnad åt den.

Betyder öppen källkod isolering?

Öppen källkod innebär inte isolering. Europa kan inte bygga en helt självförsörjande teknologiplattform, och det ska inte heller försöka. Suveränitet handlar om att förbli öppna mot världen men behålla kontrollen över vad vi tar in. En reparerbar maskin kan köpas utomlands, men en svart låda går inte att öppna ens hemma. Samma fråga om vilket lands jurisdiktion som gäller berör både programvara och moln.

Internationella brottmålsdomstolen ICC meddelade i oktober 2025 att den byter ut Microsofts kontorsverktyg mot den tyska lösningen Open Desk med öppen källkod, efter att USA infört sanktioner mot domstolens domare och åklagare. Enligt kommissionens strategi ska programvara som byggs med offentliga medel vara offentlig kod. Samma princip sträcker sig från en liten kommuns upphandling ända till unionsnivå.

När nästa beslut som rör den offentliga sektorns IT-system kommer på bordet är frågan inte bara om pris eller ursprungsland. Det handlar också om vi köper en svart låda eller en maskin som går att reparera.

Permanent länk till blogginlägget

Airbus valde Scaleway också av jurisdiktionsskäl

Mon, 07 Sep 2026 00:00:00 GMT

Företag köper molntjänster till sina mest kritiska system, och serverns placering räcker inte längre som svar på säkerhetsfrågan. Det avgörande är under vilket lands jurisdiktion leverantören själv verkar.

Varför flyttar Airbus sina system till Scaleway?

Ett färskt exempel kommer från den europeiska flygplanstillverkaren Airbus. The Register rapporterade i juli att bolaget flyttar omkring 70 kritiska applikationer från Amazons molntjänst till den franska leverantören Scaleway. Flytten ingår i ett bredare program som Airbus kallar Minimum Viable Company. Det syftar på den kärna av system som håller verksamheten igång i en krissituation. Den första fasen ska vara klar senast 2028.

Airbus valde inte Scaleway enbart på grund av priset eller den tekniska prestandan. Enligt tidningen vägde bolaget anbuden utifrån teknisk prestanda, motståndskraft mot störningar och rättsligt skydd, och jurisdiktionsfrågan hörde till den sistnämnda. Scaleways anbud var kommersiellt konkurrenskraftigt, trots konkurrensen från branschens stora molnjättar.

Vad betyder jurisdiktion i praktiken?

Det handlar om en vanlig riskbedömning. Serverns placering visar var data fysiskt finns, men inte vem som kan komma åt den genom ett myndighetsbeslut. Det avgörs av under vilket lands jurisdiktion leverantören verkar. USA:s CLOUD Act förpliktar amerikanska företag att lämna ut data i sin besittning till myndigheterna, även om datan fysiskt finns i Europa. Därför förtjänar jurisdiktionen sin plats bland upphandlingskriterierna: leveranssäkerhet, informationssäkerhet, pris. Det är en rad i riskbedömningen, inte ett specialfall.

Räcker en europeisk version av molntjänsten?

De stora molnleverantörerna erbjuder numera europeiska versioner av sina tjänster, där data stannar inom EU och personalen är europeisk. Det undanröjer ändå inte grundfrågan. Så länge moderbolaget är amerikanskt sträcker sig CLOUD Act sannolikt också till det europeiska dotterbolaget. Enligt branschexperter ligger den yttersta bestämmanderätten i praktiken oftast där bolagets juridiska hemvist finns.

Vad är egentligen avgörande?

Det avgörande är inte leverantörens nationalitet, utan behörigheten, det vill säga vems lagar som reglerar tillgången till data. Detta gäller lika mycket en amerikansk, en fransk och en kinesisk leverantör. När en organisation bygger sin kritiska verksamhet på en enda leverantörs moln byggs samtidigt ett stigberoende in.

Airbus fattade inte sitt beslut av princip, utan utifrån en riskbedömning. Samma bedömning kan göras av var och en som inte vill fundera på i vems händer den egna datan i slutändan finns.

Permanent länk till blogginlägget

Tre sätt att underlätta företagande

Thu, 03 Sep 2026 00:00:00 GMT

Företagande är mod. Det är flit, organisationsförmåga och beredskap att ta ansvar för sina egna och ofta även andras handlingar. Men i Finland och EU finns det för många hinder kring företagande som inte gagnar någon – varken företagaren, arbetstagaren eller samhället.

De marknadsgrönas lösningar vilar på marknadsmekanismen: när regleringen är konsekvent, förutsägbar och lätt hittar marknaden själv de effektivaste lösningarna. När hindren rivs frigörs potentialen för företagande och hållbar tillväxt. Nedan tre konkreta sätt.

Metod 1/3: Det största löftet i FöPL-reformen infrias inte – den lägst avlönade företagaren fick betala

Företagarens pensionsförsäkring (FöPL) skulle reformeras så att den äntligen skulle basera sig på faktiska förvärvsinkomster. Regeringens utkast till proposition från juni 2026 är en klar besvikelse: principen erkänns som riktig, men man vågar inte genomföra den konsekvent. Även Företagarna i Finland har lyft fram samma kritik.

En låginkomsttagande eller nystartande företagare stöter fortfarande på samma oklara och konstlade nedre FöPL-gräns som förut. Den nedre gränsen för försäkringsskyldigheten förblir uppskattningsbaserad, och man eftersträvar inte ens att förvärvsinkomsterna ska vara i realtid. I praktiken kan inkomstuppgifterna vara upp till två år gamla. Nedsättningen för nystartande företagare har slopats helt och ersatts med betalningsflexibilitet, men avgifterna flexar aldrig under minimiavgiften, även om det inte finns några inkomster alls. Företagaren har alltid kvar en månadsavgift på minst cirka 200 euro, oavsett om det finns inkomster eller inte.

Om företagaren insjuknar avbryts avgifterna inte förrän sjukledigheten varar i minst tre månader. Det är inte den hjälp som en insjuknad företagare vanligtvis behöver.

De grönas vice ordförande Allu Pyhälammi och partifullmäktiges vice ordförande Pyry Väre har krävt att avgiften ska vara progressiv i stället för att man vid en viss gräns genast får hela procentandelen. Regeringens proposition tog inte fasta på detta. Avsikten var att göra systemet mer begripligt och tydligare, men i det lyckades man riktigt dåligt. I De grönas ekonomisk-politiska program har man länge krävt att FöPL-systemet reformeras.

De marknadsgrönas lösningar:

FöPL-avgifterna måste basera sig på faktiska förvärvsinkomster i realtid – inte på två år gamla uppgifter eller uppskattningar. När avgifterna speglar den faktiska marknadsinkomsten är systemet rättvist och förutsägbart. Företagaren kan planera sin verksamhet utan att pensionsförsäkringen blir en dold skatt som inte motsvarar den verkliga förtjänsten.

Flexibilitet vid sjukdom genast, inte först efter tre månader. Om en företagare insjuknar och inkomsterna försvinner måste avgifterna avbrytas omedelbart. En oflexibel minimiavgift är ett konstlat hinder som fråntar företagaren förmågan att klara marknadens naturliga svackor.

Ordning på finansieringen av FöPL-systemet. Statens finansieringsandel ökar, men ingen fondering av systemet inleds. Bristen på hållbar finansiering flyttar bördan till företagarna, som betalar oproportionerligt höga avgifter i förhållande till det skydd de får. Med hållbar finansiering kan avgifterna riktas rättvist.

"Den planerade FöPL:en försvårar, efter reformen, eller ibland till och med hindrar att företagsverksamhet startas i större skala än 'garageskala'."

— Minna Roukkio-Taipale

Metod 2/3: En tydlig definition av företagande och dess upphörande

Företagsverksamhet som slutat i konkurs har gett företagaren enormt mycket kunnande och erfarenhet. Ändå är konkurs i Finland förknippat med en stämpel av misslyckande, som den stränga konkurslagstiftningen förstärker. En betalningsanmärkning kan hindra att man får startpeng och att man öppnar ett företagskonto i banken. Skatteförvaltningen kan neka att införa ett nytt företag i förskottsuppbördsregistret enbart på grund av en konkurs. Företagarna i Finland har framfört detsamma: det borde bli lättare för den som gjort konkurs att återvända som företagare. I De grönas lösningar mot överskuldsättning konstateras att "vi vill ha ett samhälle där misslyckande inte är en skam, utan en ny början".

Marknadsekonomins grundidé är att misslyckande hör till processen. En företagare som lärt sig av sina misstag är en värdefullare resurs på nästa varv. Om systemet hindrar en ny start förlorar det det dyraste kapitalet: erfarenheten.

De marknadsgrönas lösningar:

Ett nytt företag efter konkurs utan hinder. Vi tar bort Skatteförvaltningens rätt att neka grundandet av ett nytt företag när konkursen inte är förknippad med missbruk och företagaren inte har näringsförbud. Marknaden avgör om företagaren är pålitlig, inte en myndighet som bestraffar redan för ett misslyckande.

En betalningsanmärkning hindrar inte företagande. Vi säkerställer att en betalningsanmärkning inte hindrar att startpeng beviljas eller att ett företagskonto öppnas. Sökandens situation bedöms från fall till fall och på ett företagarvänligt sätt. Genom att rikta startpengen till företagandet, inte till betalningshistoriken, utnyttjar samhället befintligt kunnande genom att återföra det till marknaden.

Avdrag för ett nedlagt företags skulder. Vi möjliggör att betalningen av ett nedlagt företags skulder får dras av i företagarens personliga beskattning. Det minskar kostnaderna för misslyckande och uppmuntrar till ny företagsverksamhet.

"Jag drömmer om företagande och har gjort en preliminär affärsplan. Med de här lösningarna skulle jag kanske våga pröva mina vingar."

— Johanna Muurinen

Metod 3/3: Vi röjer hinder på vägen för att anställa den första arbetstagaren

Många företagare skulle vilja växa och anställa, men att anställa den första arbetstagaren upplevs som en för stor risk. Bikostnader, byråkrati och osäkerhet gör tröskeln för rekrytering hög. Denna tröskel hindrar företag från att växa och samhälleliga nyttor från att uppstå. Enligt De grönas näringspolitiska program upplevs anställningen av de första arbetstagarna som en för stor risk, och en sänkning av denna tröskel skulle möjliggöra företagets tillväxt.

Marknadsmekanismen fungerar bara om tröskeln för att växa är rimlig. När ett företag vill anställa ska det uppmuntras, inte bestraffas. Att bikostnaderna för den första arbetstagaren slopas är en investering i marknadens expansion och i sysselsättningen.

De marknadsgrönas lösningar:

Bort med bikostnaderna för den första arbetstagaren. Vi befriar tillfälligt en självsysselsatt företagare från bikostnaderna för den första arbetstagaren. När kostnaden för att anställa är lägre i det första skedet skapar marknaden jobb på ett naturligt sätt.

En ny lönesubventionsmodell för den första arbetstagaren. Vi skapar en lönesubventionsmodell som är riktad just till mikroföretagens första rekrytering. Ett riktat stöd sänker tröskeln och ger marknaden en signal: det lönar sig att växa.

Lättare för privatpersoner att vara arbetsgivare. Vi underlättar byråkratin för privatpersoner som fungerar som arbetsgivare genom att skapa lämpliga modeller för försäkring och företagshälsovård. När det är enkelt att anställa expanderar marknaden nerifrån.

"Jag har vuxit upp i en företagarfamilj och själv varit företagare, så jag vet hur stort steg och hur stor ekonomisk risk det kan vara att anställa den första arbetstagaren. Den här tröskeln är det värt att sänka, för för ett litet företag kan den första arbetstagaren vara början på tillväxt och på att nya jobb uppstår."

— Ulla Santti

Bonus – EU-förpackningsförordningen bromsar e-handelns expansion

EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) tillämpas sedan den 12 augusti 2026. Målet är gott: mindre avfall, mer återvinning. I De grönas program stöds en minskning av förpackningsmaterial och en beskattning av engångsförpackningar. Men genomförandet slår hårt just mot små webbutiker. Även Iltalehti rapporterade om förordningens slag mot småföretagare.

Om en liten webbutik vill sälja förpackade produkter direkt till konsument i ett annat EU-land måste den registrera sig, rapportera sina förpackningar, betala producentansvarsavgifter (EPR) och eventuellt utse en lokal representant separat i vart och ett av de 27 EU-länderna. Om exporten går till tio länder görs samma process tio gånger. För ett enmans hantverksföretag, en specialhandlare eller en liten webbutik kan kostnaderna överstiga hela försäljningen från mållandet. Enligt Ilta-Sanomat måste en företagare som vill sälja direkt till en kund i ett annat EU-land utreda landets system, ingå avtal med en producentsammanslutning och betala en återvinningsavgift – i vart och ett av länderna separat.

Den inre marknadens grundidé är att det ska vara en union, ett regelverk. När varje medlemsland kräver egen registrering, egen avgift och egen representant fungerar inte den inre marknaden. Detta är ett tillstånd som strider mot marknadsmekanismen, som gynnar stora företag och kväver de små.

Främsta lösningen: en gemensam kontaktpunkt för förpackningsproducentansvar på EU-nivå. En registrering, en anmälan, en avgift – inte 27 separata nationella register. På samma sätt som momsen har ett OSS/IOSS-system som möjliggör en enda registrering behövs en enhetlig anmälnings- och betalningskanal för producentansvaret på EU-nivå. Detta är den lösning med vilken miljömålet och företagandet kan förenas. När reglerna är enhetliga på hela den inre marknaden förmedlas konkurrensen via pris och kvalitet, inte via förmågan att ta sig igenom byråkratin.

En lättmodell för mikroföretag inom systemet med en kontaktpunkt. När en kontaktpunkt finns byggs det inom den en lätt anmälningspraxis för mikro- och ensamföretagare (under 10 anställda, omsättning under 2 M€), där förpackningsåtervinningsavgifterna och rapporteringen förblir rimliga i förhållande till försäljningen. I EU:s förordning föreskrivs att små producenter inte får åläggas en oskälig börda – denna princip måste fås att leva i systemet med en kontaktpunkt.

"EU:s styrka är den stora inre marknaden, där företag från Finland till Portugal kan konkurrera på öppna marknader. EU:s förpackningsförordning bryter mot denna princip och ställer upp konstlade hinder på marknaden."

— Lauri Lavanti

Varför finns det här inlägget också här?

Jag är en av skribenterna bakom det här inlägget. De marknadsgröna är De grönas marknadsvänliga nätverk som jag grundade – jag publicerar inlägget också på min egen webbplats eftersom företagande är ett av fokusområdena i min riksdagsvalskampanj. Fler marknadsgröna texter finns på kategorisidan, och inläggets originalversion finns på de marknadsgrönas webbplats.

Företagande behöver inga nya stödkaruseller utan färre konstlade hinder. När regleringen är lätt, konsekvent och förutsägbar belönar marknaden mod och flit – inte förmågan att ta sig igenom byråkratin. Kom med och bygg ett Finland där det lönar sig att vara företagare och där marknaden tjänar människorna.

Permanent länk till blogginlägget

Davids slunga är ett bevis på att Europa har misslyckats

Wed, 02 Sep 2026 00:00:00 GMT

Finlands försvarssamarbete med Israel hamnade i rubrikerna i helgen, och debatten går het. Jag vill bidra med ytterligare en synvinkel. Davids slunga var rätt anskaffning, och just därför är den ett bevis på Europas misslyckande.

Först värderingarna. Kriget i Gaza är fruktansvärt, och de palestinska civilas lidande måste upphöra. Israel och Hamas måste pressas med alla medel som inte äventyrar vår försvarsförmåga. Det ska vi inte pruta på. Samtidigt är statens första plikt att skydda sina egna medborgare. De här två sakerna utesluter inte varandra, och just om att förena dem handlar den här debatten.

Varför var Davids slunga rätt anskaffning?

Ett särdrag i det finländska försvaret är att Försvarsmakten byggs upp av vanliga medborgare. Landets säkerhet vilar inte på en yrkesarmés axlar. Ansvaret för Finlands försvar bärs i sista hand av beväringar, reservister och i en kris hela samhället. Därför är det viktigaste måttet för försvarsanskaffningar inte politisk symbolik, utan hur mycket säkerhet vi får för varje använd euro.

Varje klokt använd euro betyder mer ammunition, reservdelar, utbildning, drönare och skydd åt dem som försvarar oss alla. Kostnadseffektivitet i försvaret är inte att spara. Det är att maximera säkerheten.

I den offentliga debatten jämförs Davids slunga ofta med det amerikanska Patriot-systemet. Patriot är obestridligen ett högpresterande system, men ur finländskt perspektiv handlar frågan inte om vilket system som är mest känt eller dyrast. Frågan är vilket system som ger den prestanda som behövs till det bästa totalpriset. Davids slunga är ungefär ett system på 316 miljoner euro, vars avvärjningsrobot enligt offentliga jämförelser kostar bara en bråkdel av de mest kända konkurrenternas robotar.

Den finländska anskaffningstraditionen

Det här sättet att tänka har varit den finländska försvarspolitikens styrka i decennier. Från Nederländerna köptes hundra begagnade stridsvagnar av typen Leopard för 199,9 miljoner euro, ett pris som ofta beskrivits som nästan skrotvärde. Samma tänkesätt syntes i anskaffningen av K9-pansarhaubitsar. Från Sydkorea har man skaffat begagnade men utmärkt underhållna haubitsar till en bråkdel av nypriset, senast 112 stycken i våras.

Finland köper prestanda. Davids slunga fortsätter samma tradition.

Vad avslöjar Davids slunga om Europas försvarsindustri?

Sedan den obekväma delen. När Finland konkurrensutsatte den höga luftvärnsförmågan var inget europeiskt system konkurrenskraftigt. Det bästa tillgängliga alternativet fanns utanför Europa. Det är den europeiska försvarsindustripolitikens misslyckande, inte försvarsmaktens.

Jag hade mycket hellre sett att Finland skaffade ett motsvarande system från Europa. Inte för att ett europeiskt system automatiskt skulle vara bättre, utan för att Europa borde klara av att erbjuda konkurrenskraftiga alternativ även inom de allra mest kritiska försvarssystemen. Att utveckla sådana system kräver investeringar på tiotals miljarder och decennier av sömlöst samarbete mellan stater, universitet och industri.

Beroende av besvärliga leverantörer är en säkerhetsrisk, oberoende av vem leverantören är. Kriget i Gaza gör beroendet av israelisk försvarsteknologi till ett särskilt obekvämt faktum. Svaret är ändå inte att Finland skulle ha gjort en sämre anskaffning i politisk symboliks namn. Svaret är att Europa bygger upp en försvarsindustri som vinner upphandlingar med prestanda, pris och leveranssäkerhet.

Öppenhet är en del av landets försvar

Ännu ett ord om processen. Det samförståndsavtal som Yle avslöjade är en annan sak än själva anskaffningsbeslutet från 2023, och just därför lönar det sig att föra debatten noggrant. Avtalet är sannolikt ett centralt verktyg för att Davids slunga ska få robotar och reservdelar också i fortsättningen, eftersom köpet av ett system binder köparen vid leverantörens underhåll och kompletteringar i årtionden. Innehållet kan alltså vara motiverat med tanke på försvarsförmågan. Problemet är sättet. Så här stora åtaganden ska vara långsiktiga och parlamentariskt förankrade, inte ingångna i hemlighet. Hemlighetsmakeri gnager just på det förtroende som hela landets försvar vilar på.

För mig är det här fosterlandskärlek. Vi skyddar finländarna med klokt använda euro och kräver samtidigt bättre av Europa. En kärnvapenstat för just nu krig i Europa, och de europeiska staterna är indirekt indragna i det. Just därför borde det bästa anbudet nästa gång Finland konkurrensutsätter ett kritiskt system komma från Europa. Det är ett mål värt att arbeta för.

Permanent länk till blogginlägget

Jag kandiderar i riksdagsvalet 2027: Finland behöver digital självständighet i AI-tidsåldern

Wed, 26 Aug 2026 00:00:00 GMT

Jag är Lauri Lavanti, fullmäktigeledamot i Kyrkslätt och De Grönas riksdagskandidat i Nylands valkrets i riksdagsvalet 2027. Jag kräver att Finland tryggar sin digitala självständighet i AI-tidsåldern. Jag är en av initiativtagarna till medborgarinitiativet Digital självständighet, som i juli 2026 samlade in de nödvändiga 50 000 underskrifterna. Initiativet lämnas till riksdagen efter valet våren 2027, så att den nya riksdagen hinner behandla det i sin helhet. Jag vill bygga ett Finland som använder AI och teknik på sina egna villkor, där ingen lämnas efter.

För mig handlar politik om att sköta gemensamma angelägenheter, hållbart och över partigränserna. Öppenhet, ärlighet och att lyssna på olika åsikter är avgörande, också i svåra frågor.

Vilket kunnande tar jag med till riksdagen?

Jag är diplomingenjör från Aalto-universitetet och arbetar som ledande programutvecklare, med över 10 års erfarenhet av att bygga säkra mjukvaror och banktjänster. Jag vill föra in det här praktiska kunnandet i riksdagen, så att besluten faktiskt gagnar finländarnas vardag.

Finland har i årtionden byggt upp spetsteknologi, i företag, universitet och i deras samarbete: från Vaisala till isbrytare, från Nokia till Linux och Supercell samt till ICEYE och IQM. AI öppnar ett nytt kapitel i den historien, men det förutsätter att riksdagen förstår teknikens praktiska krav.

Min kampanj vilar på tre pelare: ekonomi, bildning och frihet.

Varför kostar leverantörsberoendet skattebetalarna?

Jag kräver att offentliga AI- och digitaliseringsupphandlingar byggs öppna och överförbara, så att leverantörsberoendet inte tär på skattemedel år efter år. Som exempel lyfter jag eVaka, det öppna källkodssystemet för småbarnspedagogik som Esbo, Tammerfors, Uleåborg och Åbo utvecklat tillsammans. Över tio kommuner drar redan nytta av systemet, och eftersom kostnaderna delas sparas pengar varje år. Samma princip måste tillämpas också på AI-upphandlingar: öppenhet och överförbarhet ska vara upphandlingsvillkor redan från början.

Hur förblir bildningen jämlik i AI-tidsåldern?

Kunnandet måste hållas aktuellt genom hela livet och vara jämlikt tillgängligt för alla, från yrkesutbildning till högskolor. Jag är djupt oroad över nedskärningarna i finansieringen av både yrkesutbildningen och högskoleutbildningen, eftersom mångsidigt kunnande är grunden för Finlands konkurrenskraft.

Jag vill särskilt lyfta fram bibliotekens roll: de är en av få platser som erbjuder fri tillgång till kunskap och kunnande utan att samla in användardata. I AI-tidsåldern gör det dem till viktiga väktare av jämlikhet.

Hur hotar AI de grundläggande rättigheterna?

AI gör massövervakning tekniskt sett allt enklare, och just därför måste lagstiftningen hålla fast vid de grundläggande rättigheterna. Jag har tidigare skrivit om varför Europaparlamentet gjorde rätt som förkastade chat control-förslaget: samma princip gäller all automatisk skanning av privata meddelanden.

Utan ett starkt integritetsskydd kan demokratin inte fungera, och AI får aldrig användas för att försvaga det. Grundläggande rättigheter ska vara utgångspunkten för all lagstiftning, inte en variabel.

Vad betyder digital självständighet?

Ekonomi, bildning och frihet förenas i min kampanj i ett centralt mål: digital självständighet. Det betyder inte isolering, utan att skapa genuina inhemska och europeiska alternativ för när de behövs. Jag har tidigare skrivit om varför digital självständighet är en nödvändighet och hur den byggs steg för steg.

Mitt krav får starkt stöd av forskningen: enligt en undersökning som Sitra och Näringslivets delegation (EVA) publicerade i maj 2026 anser 77 procent av finländarna att Europa måste minska sitt teknologiska och ekonomiska beroende av USA, trots att landet fortfarande ses som en viktig säkerhetspartner. Den här breda oron kräver nu konkreta åtgärder.

Min vision är tydlig: i AI-tidsåldern kan nya företag och nya arbetsplatser uppstå i Finland, samtidigt som allas frihet måste vara tryggad också när tekniken utvecklas kontinuerligt, och ingen får lämnas efter.

Rättat 26.9.2026: medborgarinitiativet lämnas till riksdagen först efter valet.

Permanent länk till blogginlägget

Digital självständighet: 5 + 1 val för vardagen

Wed, 12 Aug 2026 00:00:00 GMT

Digital självständighet innebär att Finland och finländarna använder teknik på egna villkor, inte beroende av en enda världsdels plattformar. Den byggs inte bara i politiken utan i varje vardagligt val, och stärker samtidigt försörjningsberedskapen. Jag har tidigare skrivit om varför digital självständighet är en nödvändighet och hur den byggs i offentliga upphandlingar steg för steg. Här fokuserar jag på vad du själv kan göra.

Vad innebär digital självständighet i vardagen?

I vardagen innebär digital självständighet att du själv väljer vem som hanterar dina meddelanden, sökningar och filer. Med europeiska tjänster eller tjänster med öppen källkod är dina uppgifter inte beroende av en enda världsdels lagstiftning eller ett enskilt företags villkor. Samtidigt blir du mindre beroende av tjänster vars tillgänglighet kan förändras med det politiska läget.

Varför spelar dina egna val roll?

Ett enskilt val känns litet, men varje val styr efterfrågan. Väljer du en europeisk eller öppen tjänst stärker du försörjningsberedskapen, och marknaden för alternativ växer, precis som energins försörjningsberedskap bygger på flera källor. Efterfrågan spelar roll: i en enkät av Sitra och Näringslivets delegation (EVA) ansåg 77 procent av finländarna att Europa borde minska sitt teknologiska och ekonomiska beroende av USA. Finländarna skiljer mellan säkerhetssamarbete och teknikberoende.

Vilka är de 5 + 1 sätten att stärka digital självständighet och försörjningsberedskap?

Med dessa sex val kommer du igång. En del stärker europeisk självständighet, en del öppen källkod och integritet. Vid varje val berättas vad det ersätter och vilket värde det bygger på.

1. Byt sökmotor och webbläsare

Din sökmotor ser vad du söker efter. Tyska Ecosia och franska Qwant är europeiska sökmotorer som inte säljer dina sökningar till annonsörer. Ecosia planterar dessutom träd med sina intäkter. Som webbläsare passar Firefox, vars öppna Gecko-motor inte beror av Googles teknik. Firefox görs av amerikanska Mozilla, så det handlar om öppenhet, inte europeisk jurisdiktion: Firefox är fristående från teknikjättarnas ekosystem och underhålls av en stiftelse. Europaparlamentet bytte exempelvis till Qwant som standardsökmotor i juni 2026.

2. Använd LibreOffice när du behöver ett text- eller kalkylprogram

LibreOffice är en gratis kontorsprogramvara med öppen källkod som gör samma sak som Microsoft Office. Den finns på finska och sparar filer i det öppna ODF-formatet, som inte är bundet till en tillverkares format. Öppna filer går alltid att flytta till ett annat program, vilket stärker den digitala självständigheten. Delstaten Schleswig-Holstein i Tyskland ersatte Microsofts program med LibreOffice och Linux och beräknar spara cirka 15 miljoner euro per år i licensavgifter, trots en investering på cirka 9 miljoner euro.

3. Håll kontakten med vänner och släktingar i Signal

Signal är en meddelandeapp med öppen källkod, krypterad från början till slut så att ingen utomstående kan läsa dina meddelanden. Det är ett direkt substitut för Facebook-ägda WhatsApp. Bakom Signal står en amerikansk stiftelse, så det är framför allt ett integritetsval. Vill du ha ett europeiskt alternativ finns Matrix-nätverkets Element eller schweiziska Threema, men med färre användare.

4. Välj din nästa telefon med eftertanke

Telefonen är din mest personliga apparat. Finska Jolla tillverkar telefoner vars Sailfish-operativsystem fungerar utan beroende av Googles eller Apples ekosystem. Grundarna kommer från Nokias forna MeeGo-team, och Jolla är det tydligaste steget mot digital självständighet. Vill du hellre behålla ditt operativsystem säljer inhemska Swappie renoverade telefoner: ett hållbart val som stöder ett finländskt företag, men en renoverad iPhone stannar kvar i Apples ekosystem. Två olika värden att välja mellan.

5. Byt till en europeisk e-post

Din e-post är nyckeln till många andra tjänster. Tyska Tuta Mail och schweiziska Proton Mail är integritetsskyddande e-posttjänster vars meddelanden är krypterade. Båda passar även för företag, och Tuta har förbundit sig att endast använda förnybar el. Observera att Schweiz inte är EU-medlem, men landet har en stark dataskyddslag (nFADP).

+ 1. Prova europeisk AI

Många använder numera AI i vardagen, och trots att de populäraste tjänsterna är amerikanska finns alternativ även från Europa. Franska Mistral har vuxit till en betydande europeisk AI-aktör, och Protons schweiziska Lumo kombinerar AI med strikt integritet. Lumo bygger på öppna modeller, så dess europeiska karaktär grundar sig på Protons jurisdiktion och loggfrihet, inte en schweizisk toppmodell.

Hur känner du igen en genuint europeisk tjänst?

Europeiskhet går att verifiera: allt som verkar europeiskt är det inte. Lösenordstjänsten Passwork marknadsför sig som europeisk, trots rysk bakgrund, och många uppfattar DuckDuckGo som europeisk, trots att den är amerikansk. Kontrollera därför tjänstens hemvist och ägande, föredra öppen källkod som vem som helst kan granska, och se vilket lands lagstiftning dina uppgifter lyder under.

Digital självständighet handlar om att agera på egna villkor, inte om att isolera sig från resten av världen. Inget av dessa val kräver allt på en gång. Börja med ett och se hur det känns. När tillräckligt många gör samma val växer det till en marknad, och av marknaden växer försörjningsberedskap.

Permanent länk till blogginlägget

Finland kan göra elektrifieringen till en konkurrensfördel

Wed, 29 Jul 2026 00:00:00 GMT

Caruna, Finlands största elnätsbolag, byter ägare när det spanska energibolaget Iberdrola kom överens om att köpa en majoritet av bolaget. Affärens värde uppskattades till cirka fem miljarder euro. Eftersom elnät är ett naturligt monopol är de dock kraftigt reglerade, och ägarbytet är inte så avgörande som kommentarerna kan ge sken av.

Varför är elproduktionen inte flaskhalsen?

Datacenter samt elektrifieringen av industri, transport och uppvärmning belastar elnätet allt mer. Samtidigt har Finland redan beviljat tillstånd för mer ren elproduktion än vad som hinner byggas under de närmaste åren. Även Helsingfors universitets färska datacenterutredning konstaterar att flaskhalsen inte är elproduktionen. Problemet är stamnätet.

Avgör ägarskapet nätets framtid?

Komplexa system har sällan enkla lösningar. Elnätet är ett bra exempel. Det är en tekniskt komplex helhet som ständigt måste hållas i balans, och det är kopplat till stamnätets naturliga monopol, som bara fungerar med noggrann reglering. Prissättningen övervakas oavsett ägare, och stora elförbrukare, som datacenter, ansluter sig till Fingrids stamnät. Kapital för att stärka nätet är välkommet. Ägarskap avgör inte nätets framtid. Det viktigaste är en förnuftig reglering.

Kan den nya ägaren höja överföringsavgifterna fritt?

Den nya ägaren kan visserligen höja överföringsavgifterna, men inte fritt. Energimyndigheten övervakar att prissättningen är skälig. En reglering som utgår från nätinvesteringar begränsar höjningarna. Oavsett ägare betalar i slutändan konsumenten för att stärka nätet, antingen via överföringsavgifter eller skatter.

Det är i hög grad upp till de politiska beslutsfattarna om Finlands elnät byggs så att det möjliggör elektrifiering i stor skala. I bästa fall kan Finland göra elektrifieringen till en konkurrensfördel. Ren elproduktion och ett hållbart elnät är den infrastruktur som moderna tjänster byggs på.

Om infrastruktur har jag också skrivit mer: om digital självständighet och om Västbanan.

Permanent länk till blogginlägget

Mer marknad!

Tue, 28 Jul 2026 00:00:00 GMT

Politikens stelhet, ekonomins ineffektivitet och skyddandet av gamla aktörer har satt Finland i stå. Det är dags att ta marknadsmekanismen i bruk för att lösa ekonomins, klimatets och städernas utmaningar mer effektivt.

Marknadsekonomin löser de problem vi ger den

Marknadsekonomin är ett effektivt verktyg, men det är marknadens regler som avgör vad effektiviteten leder till. För närvarande använder vi marknaden delvis väl, men delvis på bekostnad av det gemensamma bästa. Dessutom är en del aktörer fortfarande strukturellt skyddade från genuint konkurrensutsatta marknader. Det här vill vi ändra på!

Alltför länge har marknadsvänliga i Finland bara haft dåliga alternativ att välja mellan. De gamla partiernas linje kännetecknas av pro-business-politik, det vill säga att skydda etablerade aktörers intressen och konstgjord andning åt ineffektiv affärsverksamhet. Det är inte marknadsvänlighet som gynnar sund konkurrens, utan att försvåra nya aktörers marknadstillträde och förhindra ekonomins nödvändiga förnyelse, det vill säga den kreativa förstörelsen.

Vi vill främja en bättre pro-market-politik, som underlättar uppkomsten av nya aktörer och sund konkurrens. Det betyder dock inte en blind avreglering av marknaden, utan att styra marknaden till att lösa de rätta problemen.

Det innebär att skador, som förorening, belastning på naturen, trafikstockningar eller upptagande av offentligt stadsrum, måste prissättas. När externa effekter får en korrekt prislapp uppstår ett kontinuerligt incitament för företag och konsumenter att minska skadorna. Marknaden styr ofta verksamheten mer effektivt än politikers toppstyrda mikroledning. Politikernas roll är att definiera mål och spelregler för marknaden, men lämna utrymme åt konkurrens och innovation att hitta de bästa lösningarna.

Samtidigt rättar vi till den nuvarande orättvisan: när den som orsakar skadorna betalar mer, lättar bördan för övriga skattebetalare. Ansvarsfullhet blir en ekonomisk fördel. Det öppnar marknaden för hållbar affärsverksamhet och nya företag.

De Gröna är Finlands ledande marknadsliberala parti. Vi bygger inte vår ekonomiska politik på att skydda gamla strukturer eller enskilda företagsgrupper, utan försvarar öppen konkurrens, nya aktörer och en fungerande marknad.

Till skillnad från de stora höger- och vänsterpartierna har vi inga bindningar till gamla strukturer eller företag som ska skyddas. Det här syns hos de gamla stora partierna som en ovilja att skära ner bevarande företagsstöd.

Vi marknadsgröna vill ha mer marknad där den politiska vänstern misslyckas med sin alltför detaljerade reglering och den politiska högern med sin pro-business-politik. Samtidigt vill vi bygga marknader som bättre tjänar människor och miljön.

Vi föreslår fem åtgärder för att rätta till situationen:

Krav 1/5: Mer marknad i trafiken

För närvarande stöder skattebetalarna regionala flyglinjer med tiotals miljoner euro årligen. Det orsakar många slags problem, som extra klimatutsläpp och slöseri med pengar i form av halvtomma flyg. Det snedvrider också konkurrensen mellan olika trafikslag och sätter städer i en ojämlik position: vissa regionala flyglinjer stöds bara delvis, medan staten betalar andras flyg fullt ut.

Det offentligas uppgift är inte att upprätthålla efterfrågan på ett trafikslag som inte klarar sig på marknadsvillkor, utan att säkerställa att de olika trafikslagen konkurrerar med så jämlika spelregler som möjligt.

Alla trafikslag, från bil och tåg ända till flygplan, ska bygga på rättvis konkurrens, med hänsyn till de skador som respektive trafikslag orsakar. Valet ska ligga hos individen, inte staten. Om någon vill flyga från Jyväskylä till Helsingfors kan hen göra det på egen bekostnad, utan att det offentliga betalar.

Krav 2/5: Mer marknad i offentlig upphandling

Den offentliga sektorn är en enorm köpare i Finland. Offentliga upphandlingar görs årligen för miljarder euro, så de har stor inverkan på hela samhällsekonomin och marknadens funktion. När upphandlingar görs väl ökar de konkurrensen, låter företag växa, förbättrar tjänsterna och styr marknaden mot mer ansvarsfulla lösningar. När de görs dåligt låser de fast den offentliga sektorn vid gamla leverantörer, höjer kostnaderna och stänger ute utmanare.

Enligt Konkurrens- och konsumentverket (KKV) råder det "alarmerande lite konkurrens" inom offentlig upphandling: i ungefär hälften av konkurrensutsättningarna kommer det högst tre anbud, och över tusen upphandlingar per år får bara ett enda anbud. När konkurrensen är liten försvagas den offentliga sektorns förhandlingsposition och risken för alltför höga kostnader ökar. En genuint fungerande konkurrens bidrar till att säkerställa att upphandlingarna styrs till de företag som kan producera tjänsterna med hög kvalitet, ansvarsfullt och kostnadseffektivt.

Alltför ofta byggs offentliga upphandlingar upp på ett sätt där bara stora och etablerade aktörer kan klara sig. Upphandlingarna är för stora helheter, referenskraven gynnar gamla leverantörer och konkurrensutsättningarna definierar lösningen så exakt att företagen inte har utrymme att innovera. Det är inte genuin marknadsekonomi, utan en skenbar organisering av konkurrens.

Den marknadsgröna lösningen är att öppna offentliga upphandlingar för mer genuin konkurrens. Upphandlingar bör delas upp i förnuftiga delar, så att även små och medelstora företag samt tillväxtföretag kan delta. Onödiga referens- och omsättningskrav bör lättas upp när de inte är genuint relevanta. Den offentliga sektorn bör föra mer marknadsdialog innan konkurrensutsättningar, så att den inte av misstag utformar upphandlingen efter en enda gammal leverantör.

Samtidigt måste ansvarsfulla aktörer belönas i upphandlingarna. Den offentliga sektorn bör inte bara se till det billigaste anbudspriset, utan till kvalitet, livscykel, verkningsfullhet och ansvarsfullhet på marknadens villkor.

Krav 3/5: Mer marknad i stadstrafiken

Särskilt i huvudstadsregionen har trafikstockningarna på vägarna varit ett växande problem redan länge. Därför har man planerat att bygga en centrumtunnel som skulle kosta upp till 1,4 miljarder, vilket skulle höja områdets kommunalskattesats avsevärt. Tunneln skulle byggas med skattemedel, för om den finansierades med användaravgifter skulle priset bli så högt att nästan ingen skulle använda den (2013 års uppskattning 7,5 € per körning).

I stället för att spränga en miljardtunnel i berggrunden är det mycket lättare och förnuftigare att lösa trafikstockningarna genom att använda marknadsmekanismen. Dynamiska vägavgifter flyttar valet av den bästa lösningen till väganvändarna själva. Du kan välja att köra bil i morgonrusningen om du tycker att det är värt några euro i vägavgift. I gengäld får du betydligt smidigare trafik och snabbare framkomlighet, eftersom en del av trafikanterna övergår till andra trafikslag. Dessutom uteblir en del resor helt, om de inte anses vara värda några euro.

Erfarenheterna av vägavgifter har varit så positiva att inte en enda stad som infört dem senare har avskaffat dem. I till exempel Stockholm testades vägavgifter under sju månader år 2006. Avgifterna minskade trängseln och förbättrade luftkvaliteten, så stadens invånare röstade i en folkomröstning för att permanenta vägavgifterna i september samma år. Även bilisterna uppskattar smidig trafik så mycket att man, när fördelarna väl upplevts, inte har velat återgå till det gamla.

Låt oss möjliggöra införandet av vägavgifter också hos oss, så att växande städer har fler verktyg för att föra en mer förnuftig och marknadsdriven trafikpolitik.

Krav 4/5: Mer marknad i stadsrummet

I finländska städer krävs det typiskt att byggherrar anlägger ett visst antal bilplatser när nya byggnader uppförs. Den här parkeringsnormen innebär i praktiken att bilplatsernas verkliga pris döljs för marknaden.

Att bygga en parkeringsplats i centrala Helsingfors kostar tiotusentals euro. Den här kostnaden är dock dold i priserna på bostäder och verksamhetslokaler, och bilisterna betalar den sällan direkt. Följden är en marknadssnedvridning: det offentliga stadsrummet och de dyra byggkostnaderna subventionerar bilismen på andras bekostnad, även på bekostnad av dem som cyklar eller åker kollektivt.

Parkeringsnormen höjer också boendekostnaderna. När varje ny bostadsbyggnad måste bygga det antal bilplatser som normen kräver, oavsett invånarnas verkliga behov, ökar byggkostnaden och kostnaderna förs till slut över på bostadspriserna. I värsta fall kostar byggandet av ett parkeringshus invånarna mer än vad de skulle vara villiga att betala för en bilplats på en fri marknad.

Ett bättre slutresultat skulle nås genom att flytta beslutet om antalet parkeringsplatser till marknaden: när parkeringsnormen avskaffas får byggherrar och invånare själva bestämma hur många bilplatser som behövs. I områden med god kollektivtrafik byggs färre bilplatser och boendet blir billigare. I områden där bilen är nödvändig producerar marknaden bilplatser enligt efterfrågan. Stadsrummet frigörs för effektivare användning, boendekostnaderna sjunker och rörligheten styrs på marknadens villkor.

Avskaffandet av parkeringsnormen är ett exempel på hur vi genom att undanröja marknadssnedvridningar kan få en både ekonomiskt effektivare och mänskligare stad, samtidigt som vi minskar onödigt detaljerad reglering.

Krav 5/5: Mer marknad i skogen och jordbruket

Klimatpolitikens misslyckande har lett till dåliga incitament och till att skattebetalarna tvingas betala för följderna av gamla industribranschers skadliga verksamhet.

Det här berör särskilt markanvändningssektorn och dess andel av klimatmålen. Utsläppen från skogar och jordbruksmark har blivit ett stort problem, och åtgärderna väntar nu på att politikerna ska visa vilja och mod att förbättra situationen.

I praktiken leder det här till att exempelvis kostnaderna för skogsindustrins klimatutsläpp håller på att falla på skattebetalarnas lott. Det här skapar framför allt ett betydande incitamentsproblem, eftersom skogsindustrin inte har något ekonomiskt incitament att ändra sin verksamhet när skattebetalarna betalar notan.

Eftersom lösningarna har lämnats åt politikernas inbördes kohandel och lobbyister framskrider inte effektiva åtgärder, och Finlands kolsänkor smulas sönder. Markanvändningssektorn måste kopplas till ett strikt, marknadsdrivet utsläppshandelssystem. När kolbalansen får ett tydligt marknadspris reagerar marknaden och hittar de förnuftigaste lösningarna. På så sätt förverkligas också skogsindustrins marknadsföringsprat om världens bästa skogsvård allt bättre i praktiken.

Låt oss skapa en marknad för kolbindning och restaurering av naturen. När kolbindning får ett ekonomiskt värde kan skogsägare och landsbygdsföretagare få nya inkomstkällor från ur naturens synvinkel hållbara lösningar. Skadlig och ineffektiv dikning av torvmarksskogar förlorar sin lönsamhet, medan kontinuitetsskogsbruk blir lönsamt utan en enda stödkarusell. Effektiv kolbindning blir en ny, produktiv form av affärsverksamhet. När förorenaren betalar behöver andra inte längre täcka föroreningens kostnader ur egen ficka.

Sammanfattning: marknaden löser problem effektivare och rättvisare

Vi tror inte på ett oreglerat vilda västern, men vi tror inte heller på centralplanering eller på att politiker vet allt bäst, särskilt inte när det gäller vilka medel som ska användas. När verksamhet som orsakar mycket skada, som fossilekonomin eller överkonsumtion av stadsrum, får ett verkligt marknadspris, riktas incitamenten äntligen rätt.

När marknaden sköter prissättningen hamnar notan för oansvarighet inte längre hos andra, och vi sätter stopp för det nuvarande snatteriet där oansvarighet subventioneras ur andras fickor. Förorenaren betalar, och den som orsakar lite skada sparar. Det är både rättvist och ekonomiskt effektivt.

Politikernas uppgift är att ge ramarna och fastställa spelreglerna, och marknadens uppgift är att sköta resten dynamiskt och effektivt. En väl fungerande marknadsekonomi är ett verktyg för att bygga ett mer hållbart, välmående och mänskligare samhälle. Marknadsmekanismen är inget trollspö, men i nuläget utnyttjas de möjligheter den erbjuder inte tillräckligt.

Kom med oss och bygg en bättre marknadsekonomi för Finland, som arbetar allt mer för det gemensamma välståndet!

Varför finns det här programmet också här?

Jag är med i de marknadsgröna och en av undertecknarna av det här programmet. Marknadsmekanismen är mänsklighetens effektivaste uppfinning för att fördela resurser — nu ska den tas i bruk för det goda. Jag publicerar programmet också på min egen webbplats eftersom marknadsgrönt tänkande och ekonomi står i centrum för min riksdagsvalskampanj. Om att riva hindren för företagande skrev vi närmare i inlägget för Företagardagen, och hela nätverket hittar du på markkinavihreat.fi.

Permanent länk till blogginlägget

Flaggan hissades. Vad gör Kyrkslätt nästa?

Wed, 01 Jul 2026 00:00:00 GMT

Måndagen den 22 juni 2026 hissades regnbågsflaggan för första gången vid Kyrkslätts kommunhus. Beslutet fattades i mars, då fullmäktige godkände förslaget om att hissa prideflaggan med rösterna 30–14. Framöver kommer flaggan att hissas två gånger om året.

Är prideflaggningen bara en symbol?

Vissa hävdar att prideflaggningen bara är en symbol. För dem som har utsatts för diskriminering, utfrysning eller mobbning på grund av sin identitet har flaggningen dock en mycket konkret betydelse. Den officiella flaggningen visar att kommunen ser alla sina invånare, värdesätter dem och välkomnar var och en att vara sig själv. För många LHBTIQ-personer, oavsett ålder, kan flaggningen vara ett budskap om att de inte är ensamma.

Enligt Enkäten Hälsa i skolan från Institutet för hälsa och välfärd upplever var sjunde elev i högstadiet som tillhör en sexuell minoritet mobbning i skolan minst en gång i veckan. Situationen har dessutom försämrats under de senaste åren. I en sådan atmosfär har synliga handlingar för jämlikhet särskild betydelse. För en ung person som funderar över sin egen identitet eller känner sig utanför kan regnbågsflaggan vara ett budskap om att hen inte är ensam.

Vilka konkreta åtgärder behövs vid sidan av flaggningen?

I Kyrkslätts strategi betonas jämlikhet, icke-diskriminering och ungdomsvänlighet. Att hissa prideflaggan är ett steg mot att förverkliga dessa värden i praktiken. Värdena förverkligas dock inte enbart genom symboler. Därför behövs det även konkreta åtgärder vid sidan av flaggningen.

Jämlikheten måste också synas i vardagens möten. På ungdomsgårdar, i skolor och inom elevvården måste det finnas tillräcklig kompetens för att kunna identifiera och stödja LHBTIQ-ungdomars behov samt hjälpa ungdomar som upplever ensamhet, utanförskap eller mobbning. Under höstens budgetförhandlingar måste man utvärdera om de nuvarande resurserna motsvarar detta behov.

Varför framhävs kommunernas roll just nu?

I den samhälleliga debatten ifrågasätts för närvarande betydelsen av jämlikhet och rollen för de aktörer som stöder minoriteter på ett mer synligt sätt än tidigare. Just därför framhävs kommunernas roll som skapare av en trygg och accepterande atmosfär. På lokal nivå möter vi varandra i vardagen, i skolor, på ungdomsgårdar och i fritidsaktiviteter.

Enligt kommunallagen är kommunen skyldig att främja sina invånares välbefinnande. Denna skyldighet slutar inte vid flaggstången. Kyrkslätt har möjlighet att visa att jämlikhet är mer än bara festtal eller ett mål som står skrivet i strategin. Jämlikhet handlar om konkreta åtgärder som bidrar till att skapa en tryggare kommun för oss alla.

Flaggan är nu hissad. Nu gäller det att se till att det inte bara blir en symbolisk gest, utan att vi arbetar för att Kyrkslätt ska vara en trygg och inkluderande kommun för alla.

Permanent länk till blogginlägget

Hur känns det att vara i ett parti där man inte behöver kompromissa med sina värderingar?

Fri, 12 Jun 2026 00:00:00 GMT

Vi lanserade i fredags, till ära för Samlingspartiets kongress, kampanjen vaihdavihreisiin.fi (på svenska "byt till de gröna"), vars mål är att sänka tröskeln för att byta från Samlingspartiet (och från att rösta på det) till De gröna. Kampanjen har gjorts tillsammans med dussintals aktiva gröna ekonomikunniga. En del av kampanjen är att lyfta fram marknadsgröna aktörer, och bland dem som gett sitt namn finns bland annat Osmo Soininvaara, Atte Harjanne, Tuuli Kousa och Kalle Euro.

Hur kom kampanjen igång?

Kampanjen har sitt ursprung i maj 2026, veckan före De grönas kongress, när jag grundade WhatsApp-gruppen "Vihreät sosiaaliliberaalit yhdistykää" ("Gröna socialliberaler, förena er"). Bakom låg upplevelsen att partiets socialliberaler under de senaste åren har varit splittrade och underrepresenterade, samtidigt som andra strömningar har varit starkare synliga. Samma har även andra noterat, såsom Heikki Pursiainen, som kritiserade vår kampanj just på den punkten. (Pursiainen har på den punkten rätt i sin kritik — det är just därför vi gjorde kampanjen. Han bortsåg dock i sin kritik från att De gröna har haft flera synliga öppningar i ekonomi under 2026.) Som någon för vilken De gröna särskilt har representerats av personer som Jyrki Kasvi och Osmo Soininvaara, längtade jag efter förändring.

Jag var tydligt inte ensam med den tanken. Under de första dygnen anslöt sig över hundra likasinnade gröna till gruppen. Sedan dess har diskussionen pågått nästan oavbrutet dag efter dag. Gruppens uttalade gemensamma mål är att stärka De grönas ställning i det finska partifältet särskilt i ekonomiska frågor, där Samlingspartiet under de senaste åren har sluppit alltför lätt undan. De grönas ekonomiska linjer har trots imagen ändå varit mycket marknadsvänliga. Eller som Sofia Virta sa i början av sin ordförandetid: "De gröna är Finlands ledande marknadsliberala parti".

I gruppen växte också fram tanken att grunda en webbplats för andra socialliberaler, där vi berättar varför De gröna är det bästa alternativet för dem. Vi skrev också det Marknadsgröna manifestet, som utan kompromisser beskriver De grönas kärnvärden. Av det framgår också väl hur de hänger samman med liberalism. Det är värt att gå och läsa.

Webbplatsen och manifestet blev klara vid lämplig tidpunkt, och fredagen den 5 juni 2026 startade kampanjen vaihdavihreisiin.fi samtidigt som Samlingspartiets kongress.

Kampanjen har fått enormt mycket positiv respons, från höger, vänster och mitt — och från soffliggare. Många människor har anslutit sig till vår öppna WhatsApp-grupp, och tusentals har besökt webbplatsen efter publiceringen. Vi var tydligt inte ensamma om att tycka att en utvidgning av De gröna mot fyrfältets högra kant är en god idé. Vi fick stöd till och med från Paavo Arhinmäki. Även Helsingin Sanomat och Verde rapporterade om kampanjen.

Just nu framkom det i Suomen Kuvalehtis utredning att De gröna har fått stöd just från höger. Till vänster har stödet sipprat, trots att partiet under de senaste åren kraftigt har kommunicerat teman som vanligen kopplas till vänstern (huruvida dessa teman faktiskt hör hemma i vänsterpolitiken är förstås en fråga där välgrundade meningar går isär). Det fanns alltså tydligt en efterfrågan på marknadsgrön kommunikation.

Finlands partifält behöver minst ett verkligt socialliberalt alternativ. Samlingspartiet kunde ha varit ett sådant, men nu senast är det glasklart för alla att den dörren tills vidare är stängd. Därmed blir alternativen för blågröna liberaler att rösta i Samlingspartiet enligt en linje konservativa har bestämt — eller bära konsekvenserna. Mycket hellre vill jag se er alla rösta enligt era värderingar, i De gröna.

Varför byta till De gröna?

De grönas gemensamma värderingar är skyddet av naturen och miljön samt mänskliga rättigheter. Det är därför både naturens och de mänskliga rättigheternas intresse att vi växer både från vänster och höger. Vårt stöd var som störst under Ville Niinistös ordförandetid, när Sipiläs regering gjorde historiskt kortsiktiga utbildningsnedskärningar. Det handlade då inte om att vi skulle ha varit det bästa vänsterpartiet. Det handlade om att vi är det bästa utbildningspartiet. Den nu sittande regering ledd av Samlingspartiet bedriver helt samma slags politik som Sipiläs.

I De gröna får man rösta för kvinnors rättigheter och försvaret av naturen och djuren. I De gröna håller man fast vid utbildningslöften. Det är värt att fråga sig själv hur det skulle kännas att vara i ett parti där man inte behöver förklara sina handlingar?

Var hittar jag mer om marknadsgrön ekonomi?

Jag har skrivit om mitt anförande och ändringsförslag på kongressen i bloggen De gröna – Marknadsekonomins sanna försvarare. Alla mina skriverier om ekonomi hittar du i ekonomi-kategorin, och alla texter om De gröna i de gröna-kategorin.

Permanent länk till blogginlägget

De gröna – Marknadsekonomins sanna försvarare

Tue, 26 May 2026 00:00:00 GMT

De grönas partikongress samlades i Åbo den 24–25 maj 2026 för att anta ett nytt partiprogram. Jag lämnade in ändringsförslag 36/Lavanti, som skulle ha tillagt följande mening i programinledningen: För De gröna är marknadsekonomin ett verktyg för att effektivt främja dessa mål. Förslaget fick starkt stöd, men inte tillräckligt med röster för att nå inledningen – meningen lades i stället till i den ekonomiska sektionen. Jag höll också ett tal på kongressen, som återges i sin helhet nedan.

Ärade partikongress,

Marknadsekonomin är en av mänsklighetens kraftfullaste uppfinningar. Inget annat mekanisk är lika effektivt på att fördela resurser, vare sig det gäller tjänster eller varor, och det är dags för oss gröna att säga detta högt.

Efter denna regeringsperiod borde det nu vara klart för alla att Samlingspartiet inte bedriver marknadsekonomi utan kamrerekonomi. Alternativet är inte Vänsterförbundet, som huvudsakligen fokuserar på att motarbeta förändring och driver socialism. Marknaderna skulle inte fungera bättre om vi förbjöd och reglerade allt. Alternativet är inte heller Socialdemokraterna, som skulle göra allt likadant som Samlingspartiet, men rättvisare. Om vi vill ha en marknadsekonomi som beaktar externa effekter och hållbarhet, finns det inget bättre alternativ än De gröna.

Väljarna vet tydligt detta också. Även om partiets kommunikation huvudsakligen fokuserar på teman förknippade med vänstern, har stöd runnit från oss till partier längre till vänster. Samtidigt kommer tillväxten huvudsakligen från höger och center. Med andra ord söker folk nu tydligt ett alternativ till Samlingspartiet. Det bästa alternativet är De gröna. Marknaderna fungerar bäst när förorening kostar. När externa effekter är prissatta. När konkurrensen är rättvis och pengar inte kan köpa en monopolställning. Det är inte ideologi – det är sunt förnuft.

Marknadsekonomin kan naturligtvis inte vara fri från all reglering – men fri från orättvis konkurrens. Det är inte stora företags privilegium, utan små och nya företags möjlighet. Det är inte jakten på kortsiktiga vinster, utan långsiktig hållbar tillväxt. När skatter tas ut på skador, inte på arbete. När marknaderna är transparenta och rättvisa.

Låt oss lyfta marknadsekonomin till inledningen av vårt politiska program – dit den hör, som jag föreslog i ändringsförslag 36/Lavanti.

Vi vill ha ett Finland där ekonomin växer, men naturen inte förstörs. Vi vill ha ett Finland där innovationer blomstrar och monopol inte dominerar. Vi vill ha ett Finland där konkurrensen är rättvis och alla kan förverkliga sig själva.

Detta är vårt ögonblick. Låt oss vara det parti som tar hand om ekonomin och välmåendet.

Tack.

Varför är De gröna marknadsekonomiets sanna försvarare?

Grön ekonomisk politik bygger på tre principer: skador kostar, konkurrensen är rättvis och marknaderna är transparenta. Jag har skrivit om detta mer ingående tidigare: grön ekonomisk politik kräver en plats vid bordet. Marknadsekonomin och hållbarhet är inte motsatser – de är två sidor av samma mynt. Se också hur AI förändrar ekonomin för offentliga tjänster och vad det innebär för marknadsutvecklingen. Alla mina texter om ekonomi finns i ekonomikategorin.

Permanent länk till blogginlägget

Grön ekonomisk politik kräver en plats vid bordet

Wed, 20 May 2026 00:00:00 GMT

Förra hösten representerade jag De Gröna i Kyrkslätts budgetförhandlingar som ordförande för vår fullmäktigegrupp. Vi fick klimatkoordinatorn utökad från halvtid till heltid. Vi höjde målen för gång och cykling. Vi fick föreningsbidragen återställda till föregående års nivå. Vi förlorade när det gällde skolornas resurser, och tillfälliga skolcoacher gjordes inte tillsvidare. Det var kompromisser, och en del av dem svalde vi med besvär.

Men vi satt vid bordet. Och därifrån fick vi det vi fick.

De Grönas partikongress behandlar en motion från 45 medlemmar som föreslår att De Gröna ska dra sig ur det parlamentariska skuldbromsavtalet. Motionen är samma val, men i mycket större skala: deltar vi i att forma saker, eller gör vi det inte?

Vad är skuldbromsavtalet?

Oron bakom motionen är äkta och välgrundad. Under denna regeringsperiod har vi sett hur ansvaret för att förbättra de offentliga finanserna läggs på barn, personer med funktionsnedsättning och de med lägst inkomster. Och skuldbromsen hindrar på intet sätt att liknande politik fortsätter. Samtidigt verkar tron på att skuldbromsen genomförs som skrivet vara svag. Som Fatim Diarra sammanfattade: "Jag tror inte att det finns ett politiskt underlag för att genomföra nedskärningar av den storleken."

Det är värt att titta noga på vad som faktiskt har avtalats. Partierna förband sig att konsolidera de offentliga finanserna med 8–11 miljarder euro under nästa valperiod. Siffrorna är stora. Det är dock viktigt att notera, som Atte Harjanne påminner oss, att skuldbromsen "inte är ett stelt krav på nedskärningar och att den inte tar bort regeringens makt och ansvar för ekonomisk politik." Eller som Saara Hyrkkö betonade, att "budgetförstärkning inte är synonymt med nedskärningar." Med andra ord är storleken beslutad, men inte metoden. Varje framtida regering bestämmer hur man rör sig mot målet.

Vad händer om De Gröna drar sig ur?

Om De Gröna lämnar avtalet förändras inte anpassningens storlek — men innehållet förändras, väsentligt. Eller som partiets vice ordförande Allu Pyhälammi uttryckte det: "När det stod klart att majoriteten av de andra partierna ändå skulle ansluta sig till skuldbromsen, tog vår riksdagsgrupp beslutet att gå in i förhandlingarna — och lyckades förhandla fram flera förbättringar."

Skuldbromsen binder visserligen framtida regeringars händer när det gäller riktning och storlek på åtgärder. Parlamentariska avtal syftar uttryckligen till att skapa långsiktighet, som Oras Tynkkynen beskrev. De är i praktiken det enda sättet att hantera problem som kräver engagemang över valperioderna. Att vända den finska offentliga skuldens riktning är ett sådant problem. Att bekämpa klimatförändringen är ett annat. Lösningar på båda kräver engagemang bortom enskilda regeringar, och de som inte håller vad som avtalats hittar ingen villig att förhandla med dem.

När vi är med inuti kan vi driva grön ekonomisk politik. Det innebär att använda marknader effektivt, prissätta externa effekter och stödja dem marknaden inte betjänar. Detta ramverk är inskrivet i partiets program. Enligt principprogrammet tas skatter ut utifrån betalningsförmåga och orsakad skada. Externa effekter prissätts så att marknaderna fungerar rätt.

Vad innebär grön ekonomisk politik i praktiken?

De Grönas ekonomiska politik är konjunkturstabiliserande. Den adresserar kroniska underskott genom strukturella reformer och skiftar beskattningen från arbete till skada — utan att kompromissa med välfärdsstatens grund.

Jag har tidigare skrivit om hur dessa principer även märks på kommunal nivå, när budgetförhandlingar tvingar fram val om var begränsade resurser ska användas. Samma logik gäller på statlig nivå: utan en plats vid bordet fattar andra besluten.

Nevanperä sammanfattade det på Threads träffande:

Finland behöver inte ett nytt parti som undviker frågor om de offentliga finanserna. Skuldsättning och välfärdsstat måste båda tas på allvar. Den nuvarande regeringen skar bara från de fattigaste och genomförde skattesänkningar som ekonomer kritiserat. Den vägen är körd till sitt slut. De Gröna måste vara alternativet som har modet att säga att alla måste bidra. De med mindre har redan gjort sin del. De Gröna måste vara alternativet vars politik styrs av ekonomisk vetenskap, inte intressegrupper eller valmatte.

De Gröna är Finlands ledande marknadsliberala parti. Och skuldbromsen är en fråga om riktningen för finsk ekonomisk politik under nästa valperiod.

Vill vi påverka den, eller stå utanför?

Läs mer om kommunala budgetavvägningar och fler inlägg om ekonomi och nationell politik.

Permanent länk till blogginlägget

AI hjälper till att trygga kommunala tjänster, men det är inte gratis

Wed, 13 May 2026 00:00:00 GMT

Vad har AI redan uppnått inom kommunala tjänster?

När senast använde du Kyrkslätts kommuns tjänster? I Konnevesi prövade man AI för ansökningar och utbetalningar av bidrag för enskilda vägar. Genom automatisering kortades den genomsnittliga handläggningstiden ner från två och en halv månad till några dagar.

I ett projekt som finansierades av Sitra förbereder AI ett beslutsförslag, som sedan granskas och beslutas av en tjänsteman. En mindre kommun skulle inte ha haft resurser att genomföra detta på egen hand, men genom samarbete med sju andra kommuner lyckades projektet. AI kan dock inte införas i kommunens verksamhet utan betydande satsningar.

Ett av de viktiga skälen till att jag gick in i kommunalpolitiken är att säkra tjänsterna. Det är viktigt att se till att gemensamma medel används ansvarsfullt och ändamålsenligt. Lika viktigt är det att invånarna i Kyrkslätt får de tjänster som skattebetalarna har rätt till. Både på finska och svenska.

Hur bör en kommun gå tillväga när den inför AI?

AI infriar nu förväntningarna på automatisering och snabba förändringar. Konnevesi-projektet är ett gott exempel på detta. Först digitaliseras blanketterna, sedan förbereder AI förslagen och till sist granskar en människa dem. En bra tumregel är att en maskin aldrig ska fattas negativa beslut – alla tveksamma fall ska alltid granskas av en människa.

AI är dock inget verktyg som kan införas i kommunens verksamhet på rak arm. Det krävs långsiktiga investeringar. Man måste identifiera vilka tjänster som ska automatiseras. Dessutom bör tjänsterna utformas på ett sätt som möjliggör automatisering. Först därefter kan maskinen tas i bruk. Det finns inga snabba vinster med AI – det kräver vilja, tid och pengar. Kyrkslätt har länge haft ekonomiska utmaningar, och de närmaste åren ser inte ut att bli lättare, med tanke på nödvändiga skolprojekt och den svaga sysselsättningssituationen.

Varför bör mindre kommuner samarbeta om AI?

Kyrkslätt är inte tillräckligt stort för att själv utveckla egna AI-baserade tjänster eller verktyg. Ur nationell synvinkel vore det bäst att sprida Konnevesi-liknande innovationer brett bland kommunerna. På så sätt skulle inte ensamkommunernas resurser utgöra ett hinder för förbättring av tjänsterna, vare sig på finska eller svenska. Samtidigt skulle värdefull kompetens kunna frigöras för hantering av mer komplexa ärenden och vidareutveckling av tjänsterna.

AI är här för att stanna. Nu gäller det att bestämma hur invånarna i Kyrkslätt vill integrera det i kommunens tjänster. AI förändrar också det privata sektorns arbete — även programutvecklare har gått samma väg från tvivel till acceptans. Den digitala utvecklingen sker inte i ett vakuum: digital självständighet byggs steg för steg, och 2026 är AI:s år även för kommunala tjänster.

Permanent länk till blogginlägget

Fullmäktigemotion: digital beredskap

Mon, 11 May 2026 00:00:00 GMT

Den gröna fullmäktigegruppen och Lauri Lavanti, 11 maj 2026

Kyrkslätts kommun förlitar sig på digital infrastruktur i nästan all sin verksamhet — från distansmöten och arkiveringstjänster till e-post och kommunikation mellan skolor och hem. Om dessa tjänster inte vore tillgängliga skulle en stor del av kommunens och dess invånares verksamhet lamslås eller försvåras avsevärt. Förändringarna i det globala säkerhetsläget har visat att digital självständighet förtjänar betydligt större uppmärksamhet än tidigare.

Varför berör digital försörjningsberedskap kommuner?

Flera europeiska länder — Frankrike, Nederländerna och Tyskland — arbetar aktivt med att minska sina digitala beroenden av aktörer utanför Europa. Det är nödvändigt att påbörja samma arbete i Finland, och de tjänster som är närmast invånarna är den viktigaste utgångspunkten.

Ett fullständigt brott med icke-europeiska tjänster är varken realistiskt eller ens eftersträvansvärt. På kort och medellång sikt kan vinster uppnås genom att introducera europeiska tjänster vid sidan av befintliga system. På lång sikt bidrar kommunernas efterfrågan på europeiska leverantörer till att det europeiska utbudet blir allt starkare.

En andra viktig dimension är data. Den stora majoriteten av filer i kommunen lagras och delas i slutna filformat — vilket innebär att kommunen även på det sättet är beroende av leverantörerna av dessa format. Den tyska förbundsregeringen har svarat på detta genom att kräva filformat baserade på öppna standarder för alla handlingar: antingen enligt ODF-standarden eller PDF/UA.

Vad föreslår motionen?

Vi undertecknade fullmäktigeledamöter föreslår att Kyrkslätt kartlägger sina beroenden av IT-system och digitala företag utanför Europa samt utarbetar ändamålsenliga beredskapsplaner för situationer där sådana tjänster inte är tillgängliga. Därutöver bör Kyrkslätt övergå till att använda filformat baserade på öppna standarder — såsom ODF och PDF/UA — vid delning av dokument.

Den gröna fullmäktigegruppen

Jag har skrivit mer om digital självständighet: varför det är en nödvändighet vad det innebär i vardagliga upphandlingsbeslut och vilka val var och en kan göra själv i vardagen. Läs mer i mina texter om digital självständighet.

Permanent länk till blogginlägget

Jag röstade mot Västra

Mon, 11 May 2026 00:00:00 GMT

Kyrkslätts kommunfullmäktige beslutade den 11 maj 2026 att ansluta sig till Västra-samarbetet med Sjundeå, Ingå, Raseborg och Hangö. Jag föreslog att avtalet skulle förkastas, men vi förlorade omröstningen.

Varför röstade jag mot Västra?

Kyrkslätts framgång bygger på närheten till Helsingforsregionen. Vi har redan fungerande kanaler för att påverka den regionala utvecklingen: HRT-kollektivtrafiken, MBT-samarbetet (markanvändning, boende och trafik i Helsingforsregionen) samt grannkommunerna Sjundeå och Ingå. Västra styr uppmärksamheten och resurserna åt fel håll.

Kostnaden är över 38 000 euro per år. Avtalet kan inte lämnas före 2029, och även då är ett utträde inte ensidigt möjligt – det kräver de övriga medlemskommunernas godkännande. Avtalet möjliggör dessutom oväntade tilläggskostnader som inte skulle gå till fullmäktigeomröstning.

Samtidigt hotas bildning, utbildning och småbarnspedagogik av nedskärningar varje år. Det är service som invånarna förväntar sig att vi satsar på, och där varje euro syns direkt i ett barns vardag. Dit måste vi styra våra resurser, särskilt i ett ansträngt ekonomiskt läge.

Nedan följer mitt anförande i kommunfullmäktige som fattade beslutet den 11 maj 2026.

Mitt anförande i fullmäktige den 11 maj 2026

Kiitos puheenjohtaja, tack ordförande.

Kyrkslätt är en kommun vars framgång och framtid är nära förknippad med Helsingforsregionen. Våra invånare arbetar, studerar och använder tjänster i Helsingforsregionen. Det som gör Kyrkslätt till en attraktiv boendeort är naturen, livsmiljön, goda trafikförbindelser och högklassig service. Det är våra styrkor, och dem borde vi satsa på.

Västra-samarbetet styr vår uppmärksamhet och våra resurser bort från Helsingforsregionen. Vi borde koncentrera våra resurser på det som redan bevisats fungera: samarbete mot Helsingforsregionen och utveckling av vår egen kommun.

Samtidigt kräver kommunens ekonomiska situation ansvarsfulla och övervägda beslut av oss. Varje år tvingas vi fatta svåra beslut i samband med budgeten. Dessutom kräver investeringar som är nödvändiga för kommunens servicestruktur noggrann ekonomisk planering.

De bokförda kostnaderna för Västra-samarbetet för Kyrkslätt är över 38 000 euro per år, och avtalet kan inte lämnas före 2029. Dessutom innefattar samarbetet möjligheten till oväntade tilläggskostnader som inte skulle beslutas i fullmäktige. Ett utträde är inte heller ensidigt möjligt, utan kräver de övriga kommunernas godkännande.

Vi kunde använda dessa pengar till viktigare ändamål som mer direkt betjänar våra invånare. Till exempel bildning, utbildning och småbarnspedagogik är ständigt utsatta för olika nedskärningshot. Dessa är dock saker som är centrala i kommunens strategi och som våra invånare förväntar sig att vi satsar på.

Vi har redan många fungerande kanaler för att påverka den regionala utvecklingen och samarbeta med grannkommuner, såsom Sjundeå och Ingå. Vi har möjlighet att delta i Helsingforsregionens trafikprojekt, serviceutveckling och regional planering.

Vi borde också minnas att Kyrkslätt har vuxit och blomstrat just för att vi har kunnat utnyttja närheten till Helsingforsregionen. Vi borde fortsätta på denna linje och se till att vi fattar beslut som stärker vår ställning som en del av Helsingforsregionen.

Jag föreslår att fullmäktige förkastar Västra-samarbetsavtalet. Detta beslut vore ekonomiskt ansvarfullt och strategiskt klokt. Det skulle säkerställa att vi kan koncentrera våra pengar och vår uppmärksamhet på det som är viktigt för Kyrkslätts invånare och företag: att stärka samarbetet med Helsingforsregionen och utveckla vår egen kommuns service och livskraft.

Tack, kiitos.

Fullmäktige beslutade att ansluta sig till Västra. Handlar det egentligen bara om 38 000 euro, eller om vilken riktning Kyrkslätt väljer för framtiden? Samma utmaning med faktabaserat beslutsfattande uppstod i Västernabane-omröstningen. För den bredare kontexten om kommunala finanser, läs Kollektivtrafiken kan inte bli dyrare i all oändlighet. Läs mer i mina texter om Västra Nyland.

Permanent länk till blogginlägget

AI förändrar vad utvecklare får betalt för

Wed, 22 Apr 2026 00:00:00 GMT

AI ersätter inte kodare. Det förändrar vad de får betalt för. Mjukvarubranschen är den första sektorn där denna distinktion redan syns i euro och varselbeslut.

Jag sitter vid min dator och granskar kod som AI har skrivit på två minuter. Samma arbete skulle tidigare ha tagit mig veckor. Jag skriver inte längre kod — jag definierar, utvärderar, beslutar och svarar på de frågor AI ställer till mig.

Varför rasar priset på kodproduktion?

Enligt professor Pekka Abrahamsson vid Tammerfors universitet gör AI på två minuter det som en programutvecklare tidigare behövde två veckor på sig för. Det innebär att kostnaden för att producera kod har rasat. Branschen har redan reagerat: Etteplan och Vincit har meddelat varsel som bolagen själva kopplade till strukturella förändringar orsakade av AI. Nordea meddelade att man avser säga upp cirka 1 500 anställda före utgången av 2026 — AI och processoptimering angavs som skäl. Mjukvaruutveckling är den första branschen där denna förändring syns i euro och varsel. Det kommer inte att vara den sista.

Vad kommer utvecklare att få betalt för framöver?

Jag har själv genomgått förändringen. Genom tvivel, motstånd och slutligen acceptans. En av grundarna av det agila manifestet, Kent Beck, sammanfattar det så här: den stora majoriteten av färdigheter där människan hade ett övertag är nu värdelösa. Det som inte kan delegeras har visat sig vara mer värdefullt än någonsin: förmågan att fatta beslut, känna igen sammanhang och bära ansvar. Att skriva kod skiljer inte längre en senior från en junior — AI gör det snabbare än även en erfaren utvecklare, och med tillräcklig kvalitet. Ur ett företagsperspektiv innebär detta att utvecklare betalas mer än förr — men på andra grunder. Styr vi denna övergång, eller reagerar vi på dess konsekvenser i efterhand?

Vad händer med juniorutvecklarnas karriärväg?

Teknikoptimister hävdar att den totala efterfrågan på mjukvara kommer att öka när produktionen blir billigare — och det håller jag med om. När AI förändrar arbetets karaktär kvarstår frågorna om vem som tillgodogör sig fördelarna och vem som lär sig mest av dem. När rutinproduktionen automatiseras förlorar många utvecklare det de tidigare fick betalt för. De svåraste färdigheterna — beslutsfattande, ansvar och helhetstänkande — ökar i värde. Problemet är inte att det saknas efterfrågan på skickliga utvecklare. Problemet är att branschen har byggts upp på premissen att man kodar först och hanterar helheten senare. Om juniorvägen krymper, var ska nästa decenniums seniorutvecklare växa fram?

Vad behöver Finland nu?

Samma omvälvning berör inte bara kod. Varje bransch med repetitivt kunskapsarbete möter samma strukturella förändring. I Finland finns enskilda svar från enskilda sektorer, men nästan inga samordnade initiativ — varken om hur kompetensen ska förnyas eller hur skyddsnäten ska tillämpas i den nya situationen. Digital självständighet och kompetenspolitik hör till samma helhet — och ingen av dem avancerar på ett samordnat sätt. Den teknologiska omvälvningen väntar inte på att vi är redo, och ingen av våra konkurrenter väntar på våra vägnar.

När ska finska företag och beslutsfattare komma överens om vad utvecklare ska få betalt för — och vem ansvarar för att nästa generation växer fram?

Permanent länk till blogginlägget

Lähteelä — en gem vid Kyrkslätts kust

Wed, 15 Apr 2026 00:00:00 GMT

Under Porkkala fågelkarta observeras sjöfåglar, ledda utflykter arrangeras till Räfsö och förflyttningen övervakas från Haahkan torn. Kyrkslätt är en kustkommun där naturen, havet och skärgården är en viktig del av vardagen och identiteten. Just här ligger Lähteelä — ett omfattande och mångsidigt område av strand och öar, som Kyrkslätts kommun nu har förvärvat.

Hur kom Lähteelä till kommunens äganderätt?

Lähteelä har länge varit helsingforsarnas egendom. När Helsingfors övergav sina rekreationsområden utanför sina gränser, såg Kyrkslätt möjligheten att agera. Kommunfullmäktige röstade enhälligt för köpet av Lähteelä. Beslutet är glädande och visar en stark gemensam vilja att säkerställa områdets framtid och garantera verksamhetens fortsättning så snart som möjligt.

Vad erbjuder Lähteelä?

Området innehåller en gästhamn, badhus, ett kafékiosk och ön Stora Svartön med närliggande öar. Ännu viktigare än de enskilda byggnaderna är dock vad Lähteelä-köpet betyder på principiell nivå.

Det betyder att Kyrkslätts kust förblir äkta tillgänglig för alla. Lähteelä är en av få platser dit man kan ta sig utan egen båt. I en kustkommun är detta inte självklart — och det är verkligen härligt att även båtlösa kan njuta av denna många favoritplats.

Naturen lockar människor år efter år

Porkkala natur lockar år efter år. Skärgården, kustkvalitéer och evenemang som fågelkartan berättar om ett genuin intresse för och behov av gemensamma naturupplevelser. Lähteelä motsvarar detta behov konkret. Det är en kust som verkligen är gemensam.

Mot hållbar utveckling

När Lähteelä utvecklas är det viktigt att bevara dess naturvärden och unika marina miljö. Samtidigt är det värt att vara modig och ge plats åt nya idéer som ökar områdets trivsel och attraktivitet på ett hållbart sätt. På så sätt kan Lähteelä tjäna kommunens invånare och andra besökare nu och i framtiden.

Kusten tillhör alla

Kyrkslätt är en kustkommun. Det är bra att detta också syns i hur havet och kusterna är tillgängliga för alla. Köpet av Lähteelä är ett steg mot en kommun där naturen förenar och den gemensamma miljön verkligen upplevs som gemensam.

Jag har skrivit mer om Kyrkslätts natur och planläggning: varför vår natur är vårt trumfkort år efter år, om att värna närnatur nära skolor och daghem och om vad en växande kommun behöver för att blomstra.

Permanent länk till blogginlägget

Kyrkslätt till alla: du hör hemma här

Thu, 09 Apr 2026 00:00:00 GMT

Siffrorna från THL:s enkät om skolhälsa i Kyrkslätt är inte bara statistik. De är unga människor som sitter i klassrum, deltar i hobbyer och rör sig i vår kommun varje dag. Den 9 mars 2026 röstade Kyrkslätts fullmäktige 30–14 för regnbågsflaggning. Beslutet är litet. Dess betydelse för de unga det gjordes för är det inte.

Vad berättar THL:s enkät om skolhälsa om regnbågsungdomar?

THL:s enkät om skolhälsa visar att var femte högstadieelev som tillhör en könsminoritet har upplevt upprepad mobbning, minst en gång i veckan. Bland sexuella minoriteter gäller det var sjunde. Jämfört med andra unga är mobbningen dubbelt eller tre gånger så vanlig.

Dessa siffror är oroväckande i sig. Det är också viktigt att notera att de gäller unga som vågat svara på enkäten med sin egen identitet. Alla gör inte det.

Efter 2023 har situationen inte förbättrats. Den har försämrats. Det sker inte i ett vakuum: det samhälleliga klimatet har i många länder, och också i Finland, hårdnat i fråga om hur man talar om regnbågsidentifierade personer. När intolerans normaliseras i det offentliga samtalet reflekteras det direkt också i ungdomarnas vardag i Kyrkslätt.

Varför är flaggningen mer än symbolik?

Forskning visar konsekvent att regnbågsungdomars välmående framför allt stöds av två saker: upplevelsen av att bli accepterad och synlighet — vetskapen om att man inte är ensam.

När en ung person ser att deras kommun erkänner deras existens är det ingen tom gest. Det är ett budskap: du hör hemma här.

Gemenskapens acceptans är forskningsbelagt kopplad till lägre risk för depression, minskad ensamhet och bättre skolnärvaro. När kommunen synligt visar att den värdesätter alla sina invånare bedriver den förebyggande psykisk hälsovård utan ett separat program eller en budgetrad.

Flaggan är inte en intern rapport eller en strategiskrivning. Den är ett synligt, fysiskt budskap som alla förbipasserande kan se. Just därför är dess betydelse större än vad dess storlek antyder.

Hur uppstod flaggningsbeslutet i Kyrkslätt?

{/* @SEOReviewer: FAQ schema recommended */}

Flaggningsbeslutet uppstod ur mitt fullmäktigeinitiativ om en årlig regnbågsflaggning, som fullmäktige godkände i mars. Vid mötet den 9 mars höll jag ett fullmäktigeanförande och framförde samma argument som jag upprepar även här: kostnaden för en liten gest är minimal, men dess effekt för de unga den berör kan vara omätbar. Som jag har skrivit om på ett bredare plan: med ord formar vi vår gemensamma verklighet — och denna flagga är en sådan gest.

Röstningsresultatet 30–14 visar att majoriteten av fullmäktigeledamöterna förstod siffrorna och fattade beslut utifrån dem. Kommunens strategi utlovar jämställdhet och likabehandling, kommunallagen förpliktar till att främja invånarnas välbefinnande. Flaggningsbeslutet för dessa löften till praktiken.

Vad kostar en liten gest jämfört med kostnaderna för utanförskap?

En flagga kostar några tiotal euro. De samhälleliga kostnaderna för en marginaliserad ung människa (förlorade arbetsår, socialtjänst, hälsovård) är i storleksordningen tiotusentals euro per person, i vissa beräkningar avsevärt mer.

Förebyggande åtgärder är alltid billigare. Det gäller såväl hälsovård som ungdomsarbete.

Jag påstår inte att flaggning ensam löser de utmaningar regnbågsungdomar möter i sitt välmående. Det gör den inte. Det behövs konkret mobbningsförebyggande arbete i skolorna, tillräckligt med kuratorer och psykologtjänster, och en gemensamhetskultur där olikhet är accepterad, inte bara tolererad. Flaggan är en startpunkt. Den kommunicerar i vilken riktning kommunen vill utvecklas och förpliktar till att fortsätta i samma riktning.

Kyrkslätt är i dag mer jämlikt än i går. Det är inte en slutpunkt — det är ett startskott. Hur många fler sådana små gester väntar på att göras?

Permanent länk till blogginlägget

Chat control: parlamentet handlade rätt

Sat, 04 Apr 2026 00:00:00 GMT

Europaparlamentet röstade den 26 mars 2026 med rösterna 331–228 ned en förlängning av den tillfälliga lagstiftning som går under namnet chat control och som gav tjänsteleverantörer rätt att skanna användarnas meddelanden efter sexuellt utnyttjandematerial av barn (CSAM). I Finland oroade sig Centralkriminalpolisen: enligt den lämnade tjänsteleverantörerna i fjol nästan 14 500 anmälningar om misstänkt material, vilket motsvarar ungefär en femtedel av alla nya brottsutredningar som öppnades. Siffrorna är verkliga och problemet är allvarligt. Just därför förtjänar det en bättre lösning än ospecifik massövervakning — och just därför var parlamentets beslut rätt.

Vad förbjöd parlamentet — och vad förbjöd det inte?

Parlamentet förbjöd inte identifiering av sexuellt utnyttjandematerial av barn. Det vägrade att förlänga ett tillfälligt undantag som enbart gällde okrypterade plattformar. Den lag som nu upphör gällde inte alls krypterad kommunikation: WhatsApp-meddelanden omfattades inte, men däremot till exempel Instagrams okrypterade direktmeddelanden. Det är ingen juridisk bagatell. Meddelanden är antingen end-to-end-krypterade eller så är de det inte — det finns inget mellanläge. Att öppna en krypterad kanal för övervakning innebär att krypteringen bryts för alla dess användare, inte bara för dem som misstänks för brott.

Den bredare, pågående chat control-rörelsen syftar dock till att även bryta krypteringen av krypterad kommunikation. Parlamentet röstade ned den väg som skulle ha öppnat dörren i den riktningen. Det är omröstningens egentliga betydelse.

Rättsstatens minimum är att ett konkret misstanke föregår genomsökningen — inte tvärtom.

Kan företagen fortfarande identifiera sexuellt utnyttjandematerial av barn?

Ja, det kan de. När lagen upphör förlorar företagen det rättsliga skyddet för att göra anmälningar — inte förmågan att identifiera material. De tekniska verktygen och kompetensen förblir oförändrade. Stora plattformar har både kommersiella och etiska incitament att fortsätta frivilligt: skadorna på anseendet av att sprida CSAM-material är enorma, och på många plattformar har frivillig övervakning tillämpats i år innan lagstiftningen kom.

Det innebär inte att den nuvarande situationen är tillräcklig. Frivilligt handlande utan ett rättsligt ramverk är ojämnt och känsligt för förändringar. Mindre plattformar investerar inte nödvändigtvis i identifieringsverktyg utan juridiska skyldigheter, och stora aktörer kan ändra sina rutiner utifrån affärsbeslut. Det som behövs är ett nytt och ordentligt avgränsat rättsligt ramverk. Det måste ge företagen ett tydligt skydd för att göra anmälningar — utan att det samtidigt öppnar vägen för storskalig massgenomsökning. Parlamentets omröstning stängde inte den vägen; den sa bara att den gamla, dåligt avgränsade tillfälliga lösningen inte får förlängas.

Varför fungerar inte ospecifik massgenomsökning?

Ett konkret misstanke innan genomsökning är inte ett särbehandlande av integriteten — det är rättsstatens minimum. Denna princip är redan etablerad på andra håll: polisen kan inte få husrannsakningstillstånd utan grundad anledning, och telefonavlyssning kräver domstolsbeslut. Samma principer hör hemma i den digitala miljön. Jag har skrivit om samma logik i samband med underrättelselagstiftningen och biometriska identifierare: att utvidga övervakningen utan individuellt misstanke är inte en effektivitetsfråga, utan en principfråga. Samma logik gäller digital självständighet: att skydda grundläggande rättigheter och bygga suveränitet hänger ihop.

Massgenomsökning är dessutom i praktiken ineffektiv. Organiserad brottslighet har redan förflyttat sig till kanaler som öppen genomsökning inte når — till det mörka nätet och krypterade appar, som den tillfälliga lagstiftningen inte nådde och som inte heller en bredare chat control-förordning nödvändigtvis skulle nå. Det är vanliga användare som skulle bli föremål för utvidgad övervakning, inte organiserade nätverk. Ett ineffektivt verktyg blir inte bra för att målet är rätt.

Vad kan Finland göra härnäst?

Finland har möjlighet att vara med och utforma en lösning som faktiskt fungerar. Modellen är tydlig: riktad övervakning där ett konkret misstanke och domstolstillstånd föregår genomsökning. Samma standard som vid telefonavlyssning, inte mer och inte mindre. I praktiken innebär det att rätten till genomsökning i en ny lag binds till ett individuellt misstanke och ett domstolstillstånd som inhämtas i förväg — inte till automatisk genomsökning av allas meddelanden utan anledning. Ett sådant system skyddar barn mer effektivt, eftersom det riktas dit misstankarna finns, och upprätthåller samtidigt rättsstatsprincipen — utan att lägga grunden för bredare massövervakning.

Förtroendet för europeiska institutioner byggs enligt samma logik: det uppstår inte av ospecifik övervakning, utan av att medborgarnas rättigheter skyddas som EU-medborgare även när det är svårt.

Europas konkurrensfördel uppstår inte av billiga tjänster, utan av förtroende — av att integritet här är en verklig grundläggande rättighet. Det förtroendet kan man inte köpa för pengar.

Parlamentet handlade rätt. Nästa omgång är redan på väg — och Finland måste vara berett att utforma den till det bättre. Alternativet är att lämna fältet till andra, varvid nästa förordning igen blir en dålig kompromiss på rättsstatens bekostnad.

Permanent länk till blogginlägget

Digital självständighet byggs steg för steg

Sat, 28 Mar 2026 00:00:00 GMT

Helsingfors valde finska UpCloud som plattform för kärnsystemet för stadens tjänster — inte en amerikansk IT-jätte. Det var ingen ideologisk gest, utan en medveten utgångspunkt: digital självständighet byggs i enskilda upphandlingsbeslut, inte i ett enda stort beslut. Jag har skrivit om den digitala självständighetens nödvändighet tidigare. I den här texten tittar vi konkret på vad det innebär i vardagliga upphandlingsbeslut.

Varför valde Helsingfors ett finskt moln framför ett internationellt?

Koda utvecklar ett kritiskt kärnsystem för Helsingfors stads tjänster. Som molntjänstleverantör valdes finska UpCloud — urvalskriterierna betonade teknisk prestanda, informationssäkerhet och inhemsk infrastruktur. Data lagras i första hand i Finland, med säkerhetskopior i Sverige. Valet handlade inte om att internationella aktörer inte utvärderades — de utvärderades och befanns olämpliga.

Helsingfors stads digitaliseringsdirektör Hannu Heikkinen sammanfattade valets betydelse: det är utmärkt att ett kritiskt kärnsystem för staden kan genomföras med moderna molnlösningar från en finsk aktör, så att tjänstens tillgänglighet under exceptionella omständigheter tryggas och full kontroll över datahanteringen bevaras.

Valet gjordes som ett medvetet svar på det förändrade geopolitiska läget. När den geopolitiska miljön förändras måste den offentliga sektorn kunna lita på att kritiska system förblir under den egna kontrollen. Det är ett krav som en europeisk aktör kan uppfylla. En amerikansk aktör är oundvikligen knuten till landets politiska situation — och som de senaste åren visat kan den situationen förändras i en ögonblick.

Vad händer när inlåsningen redan har skett?

Helsingfors fall är ändå tvådelat. Samtidigt som staden bygger nytt på rätt sätt bär den med sig en påminnelse om hur svårt det är att frigöra sig från redan existerande, djupt integrerade system.

Stadsstyrelsen erkände i början av året att friläggning från Microsofts molntjänster skulle vara "ytterst utmanande" och kräva betydande ekonomiska investeringar samt "avsevärd funktionsförlust". Beroendet gäller inte bara ett program: det sträcker sig från molninfrastruktur till kontorsprogram och operativsystem — ett helt ekosystem där varje del stöder sig på nästa.

Här är kärnan i det nuvarande digitala beroendet: det har byggts upp bit för bit, utan styrning, och nu är inlåsningen stor.

Helsingfors har ändå inte stannat upp och väntat: ICT-upphandlingsriktlinjerna uppdateras för att gynna europeiska leverantörer, och en europeisk nödplan för krissituationer har förhandlats fram. Rätt riktning är funnen, men vägen är lång. Samma situation upprepas i hundratals kommuner runtom i Finland.

Är de europeiska alternativen tillräckliga?

De europeiska alternativen är tillräckliga för de flesta offentliga sektorns behov — och ofta också prismässigt konkurrenskraftiga. Kritiker kan med rätta påpeka att de ibland har ett snävare funktionsutbud än de stora amerikanska plattformarna. Det stämmer. Men den rätta frågan lyder: behöver man alla dessa funktioner?

I mitt arbete har jag byggt och underhållit programvarusystem där grunden har utgjorts av en stor internationell aktörs plattform. Jag har gång på gång sett hur de mycket omhyllade specialfunktionerna hos stora aktörer förblir oanvända. Det är närmast undantagsvis man ser system som inte skulle kunna genomföras med färre funktioner. Samma logik gäller AI i offentliga tjänster: tekniska möjligheter och verkliga behov är olika saker.

När ett system byggs från grunden kan man välja exakt det som behövs — utan år av ansamlat arv eller leverantörens pålagda begränsningar. Att frigöra sig från befintliga system är dyrt, och förändringar bör inte genomföras förhastat. Men nya upphandlingar är en annan sak: de måste byggas rätt från början, utan att upprepa tidigare misstag.

Hur byggs digital självständighet i praktiken?

Digital självständighet byggs som försörjningsberedskap: lugnt och förutseende, innan situationen tvingar fram det. Det handlar inte om ett enda stort beslut, utan om varje upphandling.

UpClouds grundare Joel Pihlajamaa sammanfattade det väl: valet av en europeisk aktör är inte bara en teknisk fråga — det är ett medvetet värdeval för digital egenmakt och europeiskt oberoende. En offentlig organisation som gör detta val nu förvaltar inte bara sina egna risker. Den bygger samtidigt en marknad för europeiska alternativ och underlättar deras val i framtida situationer.

Det behövs också en helhetsbild av vart man är på väg. Enskilda upphandlingsbeslut räcker inte om varje organisation fattar dem i sina egna silos utan gemensam riktning. Nu behövs ett nationellt mål och den styrning som krävs för att genomföra det. Det digitala självständighetsmedborgarinitiativet kräver just detta — och har redan samlat tusentals underskrifter.

De val som görs vid upphandlingar är billigare än förändringar som tvingas fram av en krissituation — både ekonomiskt och strategiskt. Av försörjningsberedskapen lärde vi oss att det lönar sig att börja förbereda sig innan man måste. Digital infrastruktur är inte annorlunda.

Vad skulle hända om varje kommun beslutade att nästa systemprojekt i första hand byggs på en europeisk plattform? Läs mer i samma anda: 2026 är AI:ns år — och valens år.

Permanent länk till blogginlägget

Finland och finländarna riskerar att förlora kontrollen över sina egna data – och det blir dyrt

Fri, 27 Mar 2026 00:00:00 GMT

Tänk dig följande: i det kommande riksdagsvalet lagras dina väljaruppgifter och valresultaten för första gången i historien utanför landets gränser – i ett datacenter som tillhör amerikanska Amazon. Samtidigt flyttar Skatteförvaltningen finländarnas skatteuppgifter till Microsofts moln, och FPA planerar att flytta handläggningen av förmåner till amerikanska servrar.

Det här är inte bara en teknisk detalj. Det handlar om vem som bestämmer vart finländarnas data tar vägen – och vem som har tillgång till dem. Beslutsfattarna inom den offentliga förvaltningen har som standardsvar sagt att uppgifterna stannar i Europa. Tekniskt sett stämmer det, men juridiskt är det vilseledande.

Varför räcker det inte att data lagras i Europa?

Den amerikanska CLOUD Act-lagen förpliktar amerikanska teknikbolag att lämna ut data de förvaltar till amerikanska myndigheter – oavsett var servrarna fysiskt finns. På samma sätt förpliktar kinesisk lag kinesiska företag att samarbeta med landets underrättelsemyndigheter. I Ryssland är läget ännu enklare: statens kontroll över tekniken är direkt och öppen.

Frågan gäller alltså inte bara var servrarna står. Den gäller vilket lands lagar och tillsyn som följs. Om en molntjänst slutar vara tillgänglig, eller om förtroendet för riktigheten i de data den lagrar eller producerar går förlorat, försvagas samhällets digitala grund – och vi har inget att säga till om vad som händer.

Vad kostar beroendet av utländska teknikbolag Finland?

Till det här hör också en ekonomisk sida som sällan lyfts fram. Den offentliga sektorn betalar årligen över en miljard euro i licensavgifter till amerikanska teknikbolag. Det är inte bara ineffektivt – det visar att den digitala försörjningsberedskapen saknas. Samtidigt flyter pengarna ut ur Finland och ner i fickorna på andra länders teknikjättar, i stället för att främja finländskt arbete och kunnande.

Vad skulle Finland vinna på digital självständighet?

Lyckligtvis rymmer situationen också en stor möjlighet. Finland har programvarukunnande i världsklass, med rötter som går tillbaka till utvecklingen av operativsystemet Linux. Om ens en del av pengarna styrdes till inhemsk teknikutveckling skulle det uppstå nya högteknologiska arbetsplatser, konkurrenskraftiga digitala lösningar och helt nya exportmöjligheter. Frankrike, Tyskland och Danmark har redan vaknat – och det vore dumt av oss att halka efter.

Rörelsen för digital suveränitet i Europa ger finländska programvaruföretag en unik chans att komma med. Det betyder inte isolering. Det betyder att Finland själv bestämmer över sin egen digitala infrastruktur – precis som landet bestämmer över sitt eget försvar. Då fungerar tjänsterna i både goda och svåra tider, och vi har makten att bestämma vart våra data tar vägen och vem som förvaltar dem.

Det här är möjligt. Det kräver bara ett beslut – och modet att fatta det nu, innan det är för sent.

Skriv under medborgarinitiativet om digital självständighet och kräv att de digitala tjänster som är kritiska för Finland i fortsättningen byggs under finländsk förvaltning: digitaalinenitsenaisyys.fi

Permanent länk till blogginlägget

Kyrkslätt är mer jämlikt idag än det var igår

Tue, 10 Mar 2026 00:00:00 GMT

Den 9 mars diskuterade fullmäktige mitt initiativ om att börja hissa Pride-flaggor i Kyrkslätt. I initiativet hoppades vi ursprungligen att flaggorna skulle hissas under Helsinki Pride-veckan, men tjänstemännen föreslog också att de skulle hissas under Kyrkslätts församlingars regnbågsgudstjänst. Jag höll också ett tal i fullmäktige, som du kan läsa nedan.

Mitt tal i fullmäktige

Tack, ordförande.

Enligt kommunallagen är en av kommunens uppgifter att främja invånarnas välbefinnande. Detta är inte bara ett mål – det är en lagstadgad skyldighet. Kyrkslätts strategi omsätter denna skyldighet i praktiken genom att lova att kommunen ska vara barn-, ungdoms- och åldersvänlig, och att Kyrkslätt ska främja jämlikhet och ta hänsyn till olika befolkningsgruppers behov.

THL:s skolhälsoundersökning ger dock en dyster bild. En av fem gymnasieelever som tillhör könsminoriteter och en av sju som tillhör sexuella minoriteter uppgav att de blev mobbade i skolan minst en gång i veckan under terminen. Ungdomar som tillhör köns- och sexuella minoriteter och som vågade avslöja sin minoritetsstatus hade upplevt alla former av mobbning i skolan två eller till och med tre gånger oftare än andra ungdomar. Och Kyrkslätt är ingen undantag.

Endast vissa ungdomar vågar ens nämna att de tillhör en köns- eller sexuell minoritet. De som gör det utsätts för dubbelt eller till och med tre gånger så mycket mobbning som andra.

Efter 2023 har mobbningen av regnbågsungdomar till och med ökat. Detta sker samtidigt som det sociala klimatet har blivit hårdare på många håll. När retorik som trampar på HBTQ-personers rättigheter hörs i parlamentet och kommunfullmäktige, återspeglas det direkt i HBTQ-ungdomars upplevelser och välbefinnande.

Så vad kan vi göra här i Kyrkslätt? Aktiviteter riktade till regnbågsungdomar har blivit vanligare de senaste åren, och de har visat sig minska ensamheten. Synlighet och acceptans är inte bara symboliska – de är konkret förebyggande psykisk hälsoarbete.

Tjänstemännen föreslår att initiativet godkänns. Flaggan skulle hissas två gånger om året: under Helsinki Pride-veckan och i samband med Kyrkslätts församlings tvåspråkiga regnbågsgudstjänst i september. Kyrkslätt har redan beslutat att vattentornet ska belysas i regnbågens färger under gudstjänsten 2022. Flaggan är en naturlig fortsättning på detta. Kostnaden är också nästan omärkligt liten.

En liten gest med stor betydelse. Det är med stor glädje och värme som jag föreslår att rådet godkänner det förslag som tjänstemännen har lagt fram.

Hur gick diskussionen om Pride?

Trots en mycket livlig och känslomässig debatt godkände rådet slutligen initiativet med en klar majoritet, med 30 röster för och 14 röster emot. Tack till alla mina kollegor i rådet som röstade för!

Läs mer om jämlikhet och betydelsen av små gester: fullmäktigeinitiativet som startade det hela, Kyrkslätt säger till alla: du hör hemma här och med ord formar vi vår gemensamma verklighet.

Permanent länk till blogginlägget

Digital självständighet är en nödvändighet

Thu, 05 Mar 2026 00:00:00 GMT

Finland är alltför beroende av amerikanska molntjänster — och eftersom USA inte längre är en pålitlig partner är digital självständighet en nödvändig säkerhetsfråga. Som Rysslands granne är vi vana vid att förbereda oss på det värsta. Försörjningstrygghet och säkerhet är återkommande teman i den offentliga debatten. De har dock inte utvidgats till den digitala världen.

Vårt samhälle blir alltmer beroende av utländska program och molntjänster, och en plötslig förlust av dessa skulle kunna få förödande konsekvenser. USA, där de flesta av dessa tjänster har sitt ursprung, är inte längre en helt pålitlig partner. Landets nonchalerande av internationella avtal och oförutsägbara utrikespolitik hotar också de digitala tjänsterna. Enligt finansministeriet baseras en betydande del av den offentliga förvaltningens digitala tjänster på amerikanska plattformar – Amazon, Microsoft, Google och Oracle.

Även om det inte är lätt att uppnå digital självständighet är det ändå nödvändigt.

Varför är digital försörjningstrygghet viktigt?

Digital självständighet är ingen utopi, utan ett konkret mål som går att uppnå. Vi behöver systematiska investeringar i inhemsk och europeisk digital infrastruktur. Tyskland och Estland, bland andra, har redan gjort betydande investeringar i sin digitala suveränitet. Finland har stark expertis och en lång historia inom utveckling av digitala tjänster. Efterfrågan på europeiska alternativ ökar också hela tiden, så förutom att förbättra krisberedskapen skulle vi även kunna få fotfäste på marknaden.

Vad innebär digital självständighet?

I grund och botten innebär digital självständighet att vi kontrollerar vårt eget samhälle. Även om risken för missbruk av digitala tjänster är liten, skulle konsekvenserna bli katastrofala. Beslutsmakten över tillgången till tjänster och information måste förbli i Finland. En nation som inte kontrollerar sin egen digitala infrastruktur kan inte vara självständig på riktigt.

Temat anknyter till en bredare fråga om vem som kontrollerar vår digitala infrastruktur: algoritmer och politisk påverkan, AI i offentliga tjänster och AI:s inverkan på vår vardag år 2026 är delar av samma helhet. Läs mer i mina texter om digital självständighet.

Mer information om medborgarinitiativet Digital Independence finns på initiativets webbplats. Initiativet samlade 50 819 underskrifter i tjänsten kansalaisaloite.fi innan insamlingen avslutades den 4 augusti 2026.

Permanent länk till blogginlägget

Västbanan avslöjade problem i Kyrkslätts beslutsfattande

Thu, 19 Feb 2026 00:00:00 GMT

Kyrkslätts fullmäktiges beslut att dra sig ur Västbanan-projektet fattades utan konsekvensanalys — och kommunen bär med nuvarande utsikter Västbanans nackdelar utan fördelarna. Nyliga nyheter har rapporterat om att en grupp invånare utreder en separation av Veikkola från Kyrkslätt. Utredningen återspeglar delvis hur besvikna invånarna är på Kyrkslätts kommunfullmäktiges beslut att dra sig ur Västbanan-projektet och förkasta en av de mest betydande utvecklingsinvesteringarna för Kyrkslätt på decennier.

Planeringen av norra Kyrkslätt har länge vilat på möjligheten till en station. Det avgörande beslutet att dra sig ur Västbanan-projektet — som gällde stationen — fattades dock utan en bedömning av beslutets konsekvenser och i strid med tjänsteinnehavarnas förslag. Det är nu känt att Västbanan kommuner och staten fortsätter projektet utan Veikkola station. Möjligheten till fortsatta förhandlingar som de som motsatte sig Västbananavtalet föreslog existerade i verkligheten inte, och Kyrkslätt kommer med nuvarande utsikter att bära Västbanan nackdelar men inte fördelarna.

Trots antaganden finns inga separata förhandlingar med Västbanan i sikte.

Vad innebär Västbananbeslutet för Kyrkslätts strategi?

Kyrkslätt har som mål att vara den mest eftertraktade, livligaste och mest livskraftiga kommunen i storstadsregionen. Högkvalitativt boende och fungerande förbindelser till huvudstadsregionen har länge varit bland Kyrkslätts viktigaste attraktionsfaktorer. Stationen i norra Kyrkslätt skulle ha uppfyllt strategins mål genom att erbjuda boende nära service och god kollektivtrafik samt nya möjligheter för företagsamhet.

Vilka partier stödde projektet?

Vid fattandet av beslutet mättes beslutsfattarnas förmåga att fatta strategiskt viktiga, framåtblickande beslut för hela kommunen. De Gröna var det enda av Kyrkslätts stora partier vars majoritet stödde Västbananavtalet och därmed stationen i norra Kyrkslätt. Däremot gjorde bara en av SDP:s fullmäktigeledamöter det, och till exempel ingen av SFP:s, Pro Kyrkslätts eller Sannfinländarnas fullmäktigeledamöter. Vi som stödde projektet såg det som en del av kommunens långsiktiga utveckling och hela Kyrkslätts framtid. Nu har vi beslutsfattare i Kyrkslätt ett tillfälle att visa att vi kan säkerställa att hela Kyrkslätt förblir livskraftigt även i framtiden och återupprätta norra Kyrkslätts invånares förtroende för beslutsfattandet.

Innan beslutet skrev jag om varför jag röstade för Västbanan. Den bredare bilden av kollektivtrafikens finansieringskris finns i Kollektivtrafiken kan inte bli dyrare i all oändlighet. Läs mer i Västbanan-kategorin och infrakategorin.

Permanent länk till blogginlägget

Lyyra öppnar nya möjligheter för Kyrkslättsborna

Wed, 04 Feb 2026 00:00:00 GMT

Kyrkslätts centrum renoveras nu grundligt. Även om de tillfälliga lösningarna det medför är besvärliga, kan effekten av den renovering som görs mätas i decennier. Kyrkslätts framtid byggs idag, och vi har en sällsynt möjlighet att påverka hur den kommer att se ut.

Varför är Kyrkslätts position ovanligt stark?

Precis intill huvudstadsregionen, längs goda tågförbindelser, är Kyrkslätts position ovanligt stark. Medan majoriteten av Finland lider av befolkningsnedgång lockar Kyrkslätt och den bredare Helsingfors storstadsregionen allt fler nya invånare. Även om konkurrensen mellan kommuner om nya invånare inte är ett nollsummespel, klarar sig vissa kommuner bättre i denna konkurrens än andra. För de flesta människor är kommunens centrum det hjärta där kommunen kondenseras, och det är just därför dess utveckling är så viktig.

Kyrkslätts position är ovanligt stark.

Jag hade äran att delta i taklagsfesten för bildningens hus Lyyra. Från och med nästa år kommer Lyyra att erbjuda lokaler för båda Kyrkslätts gymnasier, musikinstitutet, bildkonstskolan och medborgarinstitutet. De intilliggande Lyyra och huvudbiblioteket Fyyri kommer tillsammans med Provstparken att bilda ett kluster av kultur, bildning och evenemang i Kyrkslätt som saknar motstycke i närområdet. Det är inte i varje kommun man hittar moderna, fina lokaler för att ordna både inomhus- och utomhusevenemang.

En livskraftig kommun är inte bara en plats där man arbetar eller sover. Man ska också trivas där. Kulturen och gemenskapen spelar en ytterst viktig roll i detta. Nu håller goda lokaler för detta på att färdigställas — härnäst måste vi börja använda dem. Från stora turnéproduktioner till lokala föreningar.

Det finns inget motstycke i närområdet.

Vad erbjuder Lyyra Kyrkslätt?

Lyyra är inte bara en läroanstalt — det är en investering i hela kommunens, och i synnerhet de studerande ungdomarnas, framtid. Den erbjuder ungdomar moderna lärmiljöer, men också ett utrymme för hela samhället för möten, evenemang och gemenskap. Lyyra kan fungera som en revitaliserare för kommunen och locka nya invånare och företag till området. Nu har vi möjligheten att bygga Kyrkslätt till Nylands pärla.

Jag har skrivit mer om Kyrkslätts utveckling: om behovet av ett livskraftigt centrum för en växande kommun, om behovet av långsiktig kommunal planering samt om utbildning som kommunens viktigaste uppgift.

Permanent länk till blogginlägget

Användningen av biometriska identifierare i pass får inte utvidgas

Fri, 23 Jan 2026 00:00:00 GMT

Regeringens förslag att öppna passregistrets biometriska uppgifter för polisbruk är synnerligen problematiskt — medborgarna har i praktiken tvingats lämna sina fingeravtryck, så registret bör inte utvidgas utöver det ursprungliga syftet. Under åren 2006–2009 pågick en intensiv debatt i Finland om genomförandet av EU:s passförordning, som krävde att fingeravtryck skulle läggas till i passuppgifterna. Slutligen beslutade Finland, till skillnad från de flesta EU-länder, i samband med genomförandet av förordningen att inrätta ett nationellt passregister där fingeravtryck och ansiktsbilder av varje finländsk pass- eller identitetskortsinnehavare nu lagras. Tyskland och Sverige valde exempelvis istället en lösning där uppgifterna lagras enbart i det chip som finns i passet.

Finlands nationella passregister är ett undantag i EU.

Hur uppstod passregistret?

När passregistret inrättades fanns det farhågor om utvidgning av registrets syfte. Polisen skulle redan då ha velat kunna utnyttja registrets uppgifter, men denna möjlighet uteslöts under riksdagsbehandlingen. Sedan passregistret inrättades har medborgarna därför åtminstone i princip kunnat lita på att de biometriska uppgifterna i registret används enbart i samband med styrkande av identitet.

Diskussionen om att öppna registrets uppgifter för bredare polisanvändning har ändå fortsatt under åren. Slutligen skrevs målet att bedöma och förbättra förutsättningarna för användning av biometri för brottsbekämpnings- och brottsförebyggande ändamål in i statsminister Orpos regeringsprogram. I september skickades regeringens proposition till riksdagen, där den för närvarande behandlas i utskott.

Utvidgningen av användningen av biometriska uppgifter i passregistret enligt förslaget i propositionen vore synnerligen problematisk.

Varför är utvidgningen problematisk?

Den teknologiska utvecklingen har breddat betydelsen av fingeravtryck och ansiktsbilder som medel för att identifiera en person. För att läsa just denna text har en betydande andel av läsarna visat sitt ansikte eller fingeravtryck för sin dator, surfplatta eller telefon. Ett fingeravtryck eller en ansiktsbild har ersatt användningen av lösenord i mångas vardag, och i princip kan man med hjälp av dem komma åt en enorm mängd privat och känslig information.

Ett fingeravtryck är numera som ett lösenord.

Med denna utveckling har betydelsen av biometriska identifierare för att skydda integriteten vuxit väsentligt sedan passregistret inrättades. Ett biometriskt register som täcker alla medborgare är ett problem i sig, och en utvidgning av dess användning ökar uppgifternas sårbarhet.

Ett mer grundläggande problem är ändå förtroendet. För att samhället ska fungera måste majoriteten av medborgarna ha tillräckligt förtroende för utövandet av offentlig makt. När finska medborgare i praktiken tvingats att lämna sina biometriska uppgifter till myndigheterna är det synnerligen ifrågasättbart att öppna upp användningen av dessa uppgifter utöver det ursprungliga syftet. Även om den nu aktuella propositionen begränsar användningen till utredning och förebyggande av enbart mycket allvarliga brott, är en ande som har kommit ut ur flaskan svår att stoppa tillbaka. Det är ganska sannolikt att det under åren alltid kommer att finnas önskemål om att utvidga polisens befogenheter att utnyttja passregistret och att sänka tröskeln.

En ande som rymt går inte enkelt att stoppa tillbaka i flaskan.

Vad borde göras istället?

Istället för att utvidga användningen av biometriska uppgifter i passregistret borde Finland gå över till att hantera dessa uppgifter på det sätt som Tyskland gör. I den tyska modellen förstörs fingeravtrycksdata från alla system efter att passet har skapats och kan således inte efteråt missbrukas eller öppnas för annat bruk. EU:s byrå för grundläggande rättigheter har också konstaterat redan 2018 att alla borde följa denna tyska modell.

Så länge känsliga uppgifter finns i någon databas finns det en lockelse att utvidga deras användning. Dessutom, så länge det finns något elektroniskt register, finns det också möjlighet att uppgifterna stjäls och missbrukas. Ett register som innehåller fingeravtryck och ansiktsbilder av nästan varje finländare är därför ett alltför lockande mål för både legitima och illegitima aktörer.

Utvidgningen av användningen av passregistret är en del av ett pågående rörelse där integritetssk yddet bryts ner i säkerhetens namn på många olika sätt. I Finland förbereds till exempel nya underrättelsebefogenheter för polisen att använda även utan individualiserat brottsmisstanke, och inom Europeiska unionen har det upprepade gånger gjorts försök att driva igenom en undergräv ning av skyddet för privat kommunikation i samband med CSAM-förordningen.

Myndigheterna måste ha tillräckliga medel för att garantera samhällets säkerhet. Säkerhet får dock inte vara en övergripande generalklausul som kringgår grundläggande rättigheter. Finland och Europa borde istället erbjuda sina medborgare ett värdelöfte om en stark rätt till integritet.

Om digitala rättigheter och teknologi har jag skrivit mer: om att riva grundläggande rättigheter, om digital självständighet samt om vad AI kan göra i offentliga tjänster. Läs mer i mina texter om teknologi.

Permanent länk till blogginlägget

År 2026 är AI-året

Sat, 10 Jan 2026 00:00:00 GMT

AI:s största förändringar år 2026 kommer inte till företagsvärlden utan till privatlivet, föräldraskapet och barnens vardag. Men inte på det sätt du föreställer dig. AI kommer visserligen att tas i bruk allt bredare i företag och andra organisationer, men där är det närmast nästa steg i utvecklingen. De största förändringarna ser vi i privatlivet, i föräldraskapet samt i barnens och ungdomarnas vardag.

År 2026 börjar vi se vilka konsekvenser det får när AI börjar ersätta terapeuten, den betrodde vännen, föräldern, den älskade eller någon annan betydelsefull person i någons liv. Vi börjar förstå vad som händer när allt färre läser ursprungliga källor och istället litar på sammanfattningar eller referat skrivna av AI. Vi får också de första smakproven på hur det skulle vara att leva i en värld där underhållning till stor del produceras med hjälp av AI.

Är vårt samhälle redo för AI?

Vilka förändringar medför AI?

År 2026 närmar vi oss en vändpunkt där vi måste välja om vi ska begränsa användningen av AI eller säkerställa att vi alla förstår hur det fungerar. Troligtvis kommer förståelse för AI att bli en ny medborgerlig färdighet som vi inte klarar oss utan. AI är helt enkelt ett så lättanvänt verktyg, och det är naturligt för människan att välja den lättare vägen om det inte innebär betydande nackdelar.

Det vore lätt att måla upp en dystopisk, science fiction-liknande bild av framtiden där mänskligheten förlorar greppet om sitt eget öde. Världen har dock redan mer än tillräckligt med pessimism och förtvivlan.

Hur förbereder vi barn för en AI-formad värld?

Istället för att frukta kan vi hoppas.

Vad kan vi hoppas på?

Jag väljer att se de möjligheter situationen erbjuder. Möjligheten att lära sig att kontakten mellan människor är oersättlig. Möjligheten att förstå hur viktigt det är för oss att bygga vår världsbild på gemensamma sanningar. Möjligheten att uppskatta hur unikt och berikande konst och kultur skapad av någon som vill lära oss något verkligen är.

Jag hoppas att vi samtidigt kan utnyttja detta kanske senaste årens största mänskliga uppfinning för de uppgifter där den är överlägsen. Jag önskar alla ett gott år 2026.

Om AI:s samhälleliga sida har jag skrivit mer: AI:s möjligheter och begränsningar i offentliga tjänster, vem som egentligen kontrollerar nätplattformarnas algoritmer och digital självständighet som svar på beroendet av utländska plattformar. Läs mer i mina texter om digitalisering.

Permanent länk till blogginlägget

Jag röstade för Västbanan

Mon, 08 Dec 2025 00:00:00 GMT

Visualiseringen av Veikkola järnvägsstation är av Länsirata Oy.

Jag röstade för att Kyrkslätt skulle ansluta sig till Västbanan.

Kyrkslätts beslut påverkar inte om banan byggs eller inte. Det tåget har redan gått. Kyrkslätts beslut påverkar däremot om norra Kyrkslätt får en närtågsstation eller inte.

När man fattar betydande beslut ska de motiveras öppet, baserat på kunskap.

Varför röstade jag för Västbanan?

Kyrkslätts andel av Västbanan skulle ha uppgått till totalt 26 miljoner euro, medan kostnadsberäkningen för den infrastruktur som ska byggas i Kyrkslätt och ingår i projektet var nästan 30 miljoner euro. Avtalet innehåller också ett kostnadstak, varefter ett enhälligt beslut krävs för att öka utgifterna.

Kollektivtrafik är det enda hållbara sättet att bygga en kommun. För många kommuninvånare är det också det enda sättet att ta sig till jobbet eller till service, och busstrafik är ingen ersättning för tåg. När banan är klar kommer det heller inte att gå direkta bussförbindelser från norra Kyrkslätt till Helsingfors — de omvandlas till matartrafik till Nummela och Hista.

Jag såg därför inget annat alternativ än att stödja Västbanan. Eftersom jag inte vill att Kyrkslätt ska förtvina. Och jag vill inte att vi ska bygga vår kommun på antagandet att alla måste ha en egen bil.

Nedan följer mitt anförande i kommunfullmäktige som fattade beslutet den 8 december 2025.

Mitt anförande i fullmäktige den 8 december 2025

Kiitos puheenjohtaja, tack ordförande.

Ärade kollegor, i detta rum borde våra beslut grunda sig på den bästa tillgängliga informationen, inte på antaganden eller föreställningar. Särskilt nu, när vi står inför kanske det mest betydande beslut vi kommer att fatta som fullmäktigeledamöter i Kyrkslätt. Ett beslut som kommer att påverka vår kommuns utveckling under årtionden om inte århundraden.

Den viktigaste informationen är att veta hur dagens beslut påverkar Västbanan. De största finansieringskommunerna Esbo och Åbo har redan godkänt aktieägaravtalet med tydliga siffror. Kyrkslätts andel av banan är i sin tur mindre än den beräknade kostnaden för den infrastruktur som ska byggas i Kyrkslätt. Representanter för de övriga aktieägarna har också sagt att om Kyrkslätt drar sig ur, faller Kyrkslätts station bort.

Med andra ord, baserat på den bästa tillgängliga informationen, beslutar vi inte idag om Västbanan kommer att byggas. Vi beslutar om norra Kyrkslätt ska få en närtågsstation eller inte.

Baserat på samma bästa tillgängliga information är det klart att Kyrkslätt inte kan ingå något separat avtal med Länsirata Oy. Inte ens om, som kommunstyrelsens förslag lyder, kommunen erbjuder sig att betala hälften av kostnaderna för den infrastruktur som ska byggas. Våra alternativ är därför antingen att delta i aktieägaravtalet eller inte.

Farhågor har framförts angående aktieägaravtalet och kostnadsrisken. Det är sant att alla infrastrukturprojekt medför sina kostnadsrisker. I detta fall innehåller avtalet dock ett otvetydigt tak för statens finansieringsbidrag. En skriftlig tolkning avgiven under tjänsteansvar av kommunikationsministeriet bekräftar att samma tak faktiskt gäller även kommunernas finansieringsandelar.

Med andra ord, baserat på den bästa tillgängliga informationen, finns det ingen risk för att Kyrkslätt ofrivilligt skulle tvingas betala mer för banan än vad avtalet förpliktar till.

Därmed kvarstår den viktigaste frågan om vi vill ha en station i norra Kyrkslätt eller inte. Om vi vill utveckla kollektivtrafiken i norra Kyrkslätt är en järnvägsstation väsentlig. God kollektivtrafik stöder invånarna och arbetsplatserna i området. Det medför tillväxt och livskraft.

För många är kollektivtrafiken också det enda alternativet. Till exempel för gymnasieelever som fullgör sin läroplikt, för äldre eller för familjer som inte har råd med en eller flera bilar. Det är inte bara en utgiftspost utan en del av kommunens servicenät, precis som vägar och parkeringsplatser.

Därför, baserat på den bästa tillgängliga informationen, för att Kyrkslätt även i fortsättningen ska vara nära människan och naturen från Porkala till Noux — lähellä ihmistä ja luontoa Porkkalasta Nuuksioon — ser jag inget annat alternativ än att stödja godkännandet av Västbanans aktieägaravtal.

Uppdaterat 25 juni 2026. Fullmäktige röstade mot anslutning. Min ståndpunkt är oförändrad.

Fullmäktige beslutade dock annorlunda, och jag skrev om konsekvenserna i Västbanan avslöjade problem i Kyrkslätts beslutsfattande. Den bredare kontexten om kollektivtrafikens finansieringskris finns i Kollektivtrafiken kan inte bli dyrare i all oändlighet. Läs mer i Västbanan-kategorin.

Permanent länk till blogginlägget

Grundläggande rättigheter får inte rivas utan grund

Thu, 04 Dec 2025 00:00:00 GMT

Regeringens plan att utvidga underrättelselagstiftningens metoder till att bekämpa brottslighet utan individuell misstanke utgör ett allvarligt hot mot grundläggande rättigheter — en sådan utveckling hör inte hemma i en öppen demokrati. Regeringen avser att öppna grundlagens 10:e paragraf för att bekämpa organiserad brottslighet. Den paragrafen skyddar rätten till privatliv, heder, hemfrid samt brev- och meddelandehemlighet. Dessa rättigheter är demokratins hörnstenar som skyddar medborgarna mot statlig godtycklighet och maktmissbruk. En sådan utveckling hör inte hemma i en öppen demokrati — den påminner om de auktoritära staternas övervakningsåtgärder.

Vad planerar regeringen?

En av reformens viktigaste och farligaste förändringar är att integriteten bryts utan fallspecifik motivering. Med andra ord skulle polisen vid behov kunna använda underrättelsemetoder mot individer i närheten av organiserad brottslighet, även om individen själv inte är misstänkt för brott. Trots begränsningarna möjliggör detta omotiverad massövervakning, eftersom individualiserat misstanke eller hög bevisbörda inte längre krävs.

Rätten till privatliv och meddelandehemlighet är demokratins hörnstenar.

Det farliga är att reformen utvidgar tillämpningen av underrättelselagstiftningen till att bekämpa brottslighet. Som riksdagens justitieombudsman också uttalade, är dessa metoder inte utformade för detta ändamål. Ett dystopiskt exempel på detta sågs i filmen The Dark Knight (2008), när Batman förvandlade alla Gothams invånares telefoner till mikrofoner för att hitta Jokern.

Är fördelarna värda att bryta mot grundläggande rättigheter?

Utöver detta är det värt att fundera på vilka fördelar man egentligen skulle få av detta intrång i grundläggande rättigheter. För en kort tid sedan avslöjades en global gemensam polisoperation där krypterade telefoner som såldes till kriminella i verkligheten var tillverkade av FBI. Är det trovärdigt att organiserade kriminella använder okrypterade samtal — som polisen skulle kunna lyssna på — för att sköta sina ärenden?

När man rör vid grundläggande rättigheter måste man noga överväga om fördelarna är värda det.

Reformen påminner om EU:s CSAM-förordningsförslag (förslaget till förordning om bekämpning av sexuellt utnyttjande av barn online), där verkliga problem närmades med ineffektiva och riskfyllda medel. Medel vars konsekvenser antingen förminskas eller inte förstås.

Varför är det brådskande förfarandet särskilt problematiskt?

Särskilt ifrågasättbart är att lagen avses stiftas som brådskande utan den normala behandlingen under två valperioder. Att ändra grundlagen på brådskande basis borde vara exceptionellt och väl motiverat. I annat fall är det viktigt att folket vid valurnorna kan ge uttryck för sin åsikt i frågan.

Vill vi verkligen ta ett sådant språng mot ett övervakningssamhälle utan en adekvat medborgardiskussion?

Uppdaterat 25 juni 2026. Lagstiftningen är fortfarande under behandling. Min ståndpunkt är oförändrad.

Om digitala rättigheter och teknologi har jag skrivit mer: om utvidgningen av biometriska identifierare i pass, om digital självständighet samt om vem som bestämmer vad vi pratar om. Läs mer i mina texter om teknologi.

Permanent länk till blogginlägget

AI kan inte allt

Fri, 07 Nov 2025 00:00:00 GMT

AI ersätter varken människan eller en tydlig plan — även om möjligheterna för offentliga tjänster är verkliga. Juhani Mykkänen, en av grundarna av Wolt, har lyft fram möjligheterna med AI som ett verktyg för att göra Finlands offentliga tjänster till världens bästa. Andra har haft liknande tankar, om man tittar på vilka slags företag som grundats för att kombinera till exempel AI och hälsovård.

Vad kan AI göra i offentliga tjänster?

AI är ett verktyg som kan användas för att lösa väl förstådda problem. Långsamheten i att dokumentera en läkares observationer är ett bra exempel på ett sådant problem. Även om AI erbjuder lösningar, medför det också utmaningar. Studier har visat att användningen av AI kan försvaga läkares yrkeskompetens eller försämra studenters lärande.

AI har sina egna styrkor och svagheter, som måste identifieras om man vill dra nytta av det.

Vad kan AI inte ersätta?

Digitalisering och AI skulle kunna utnyttjas bättre i offentliga tjänster än i nuläget. Nyckeln är dock tydliga mål: dåligt definierade processer eller mål leder bara snabbare till dåliga resultat med AI. AI kan heller inte hållas tjänstemannarättsligt ansvarigt och de mänskliga konsekvenserna av enskilda felaktiga utfall kan vara enorma, varför experters bedömning fortfarande behövs. AI kan inte heller ersätta mänskligt möte.

Hur bör AI implementeras i offentliga tjänster?

Den miljardsinvestering i utveckling av offentlig förvaltning som Mykkänen föreslagit är nödvändig, förutsatt att den riktas mot effektiva åtgärder såsom reformering av tjänster, strategisk planering och val av rätt verktyg. AI erbjuder enorma möjligheter, men att dra nytta av det kräver en tydlig plan, val av rätt verktyg och framför allt ett människocentrerat tillvägagångssätt.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

En bredare bild av samhällets digitalisering ges av hur algoritmer styr vår politiska diskussion och vilka förändringar AI medför i privatlivet år 2026. Offentliga tjänsters digitala beroenden hänger också samman med frågan om digital självständighet. Mina texter om ämnet hittar du i AI-kategorin.

Permanent länk till blogginlägget

Vem bestämmer vad vi pratar om?

Mon, 06 Oct 2025 00:00:00 GMT

Sociala mediers algoritmer styr vår samhälleliga diskussion — och vi har inga garantier för att de inte används avsiktligt för att påverka. Följer du nyheter via sociala medier? Många gör det, och sociala medier påverkar i allt högre grad vad vi pratar om. Ofta rapporterar nyheterna också om vad någon gjorde eller sade på Instagram eller X, det tidigare Twitter. Då och då väcker den senaste TikTok-trenden uppståndelse. Sedan söks information på Google, och nyheter kommenteras på Facebook.

Hur styr sociala medier den samhälleliga diskussionen?

En betydande del av all samhällelig och politisk diskussion har nu förflyttats till utländska sociala mediegiganternas inflytandesfär.

Meta, som äger bland annat Facebook och Instagram, har meddelat att man slutar med politisk, samhällelig och valrelaterad annonsering på sina plattformar inom Europeiska unionen. Tidigare meddelade Google också samma sak. Företagen motiverar sitt beslut med EU:s förordning om öppenhet och målinriktning av politisk reklam som träder i kraft i oktober.

I praktiken är dock kravsförteckningen ganska enkel. Enligt förordningen ska en annons ange vem som har betalat för den, vilket val eller annat förfarande annonsen avser, om annonsen är riktad och i så fall på vilken grund. Inget av dessa är ett oöverstigligt krav. Till exempel politiska annonser på Facebook har redan innehållit nästan all den information som krävs — den visades bara inte för användarna.

Meta och Google slutar med politisk annonsering i EU-området.

Åt vilket håll utvecklas plattformarna?

I samband med avslutandet av politisk annonsering är det värt att tala om den bredare utvecklingen av sociala medier. Utöver Twitters namnbyte har plattformen i praktiken avvecklat all innehållsmoderering. I början av året meddelade Meta att man avslutar faktakontroll av innehåll i USA till följd av politiskt tryck.

Även om det att köpa synlighet med pengar inte har varit oproblematiskt för demokratins och folksuveränitetens förverkligande, är den nuvarande riktningen ohållbar. Nu är det nämligen så att den som kontrollerar de sociala mediernas algoritmer kontrollerar den politiska och samhälleliga diskussionen. Och vi har inga garantier för att algoritmer inte skulle användas avsiktligt.

Det är redan synligt hur algoritmer påverkar politisk verksamhet. Ett allt större antal riksdagsledamöter har stigit till prominens med hjälp av sociala medier — det vill säga algoritmer. I sociala medier framförs också ständigt alltmer radikala åsikter och förslag, som sedan till och med når riksmedierna och människornas medvetande.

Hittills har öppna demokratier som Finland byggts på förutsättningen att vi är kapabla till långsiktigt samarbete oavsett politisk inriktning. Att vi lyssnar på varandra och diskuterar frågor, även när de inte är enkla eller okomplicerade.

Är vi beredda på att vår samhälleliga diskussion styrs av utländska storföretag?

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

AI gör den här utvecklingen ännu mer komplex — jag har skrivit om AI:s begränsningar i offentliga tjänster och om vilka samhällsförändringar AI medför år 2026. Ett konkret svar på beroendet av utländska plattformar är digital självständighet. Se också mina övriga texter om teknologi och samhälle.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: myter om invandring

Wed, 03 Sep 2025 00:00:00 GMT

Det här är den åttonde delen av serien "Essäer om invandring". Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten, invandringsvolymen, familjebaserad invandring, arbetsbaserad invandring, dem som kom för att studera, dem som beviljats asyl och asylsökande.

De vanligaste myterna om invandring kan vederläggas med fakta. Förra veckan talade en representant för ett regeringsparti på TV om invandring på ett uppenbart rasistiskt och stötande sätt. De framförde också flera påståenden om invandring, varav de flesta åtminstone är tveksamma om inte direkt falska. Eftersom falsk information lätt fastnar i folks minne är det värt att gå igenom hur saker faktiskt förhåller sig.

För varje beviljad asyl invandrar 14 gånger fler för arbete.

Myt 1: Flyttar folk till Finland i jakt på sociala förmåner?

Den första sega myten om invandring är att folk skulle flytta till Finland i jakt på sociala förmåner. Det korrekta svaret är dock — med undantag för de senaste årens ukrainare — att majoriteten flyttar för att återförenas med familj eller för arbete. Varje år får bara en bråkdel av dem som flyttar hit för att arbeta asyl. De som kommer för att studera överstiger också flerfaldigt dem som beviljats asyl. Dessutom är majoriteten av dem som beviljats asyl också yrkesverksamma.

Det är också värt att notera att för personer som invandrar på basis av familjeband, om de inte är finländska, måste familjen ha tillräckliga inkomster för att familjeåterförening ska tillåtas. Den nuvarande regeringen har också höjt dessa gränsvärden avsevärt.

Utlänningar som arbetar inom lågavlönade branscher måste arbeta väldigt hårt för att deras inkomster ska räcka till familjeåterförening.

Myt 2: Kommer majoriteten av invandrarna från Afrika eller Mellanöstern?

Den andra sega myten är att ett särskilt stort antal människor skulle flytta till Finland från Afrika eller Mellanöstern. I verkligheten kommer dock majoriteten av dem som flyttar till Finland från andra delar av Europa eller från Asien. Ester och ryssar är till exempel de största minoriteterna i Finland.

Myt 3: Är invandrare lågutbildade?

Den tredje sega myten är att de som flyttar till Finland skulle vara lågutbildade eller ha svaga kunskaper. De senaste statistikuppgifterna visar dock att andelen högutbildade bland invandrarna är 44 procent. Motsvarande siffra för hela den finländska befolkningen är 40 procent. Och trenden är nedåtgående. Det vore naturligtvis bättre att locka ännu fler högutbildade till Finland, men på samma sätt borde vi utbilda fler finländare.

Invandrare har en högre utbildningsnivå än finländare.

Myt 4: Begår invandrare oproportionerligt många brott?

Den fjärde och kanske segaste myten är att invandrare skulle begå en oproportionerligt stor andel brott. Statistiken visar att personer med utländsk bakgrund utgör 15 procent av alla misstänkta brottslingar, medan deras andel av befolkningen är 11 procent. Det finns en liten överrepresentation, men det rör sig fortfarande bara om misstänkta, inte dömda brottslingar. Mer intressant skulle vara att undersöka vilka andra faktorer som är överrepresenterade i samma statistik. Fattigdom och utslagning kan till exempel leda till brottslighet. I ett land där enbart ett utländskt klingande namn gör det svårare att få jobb, och där man i nyhetsprogrammet på kvällen hör att man är av sämre kvalitet, är det förståeligt svårt att känna att man tillhör samhället.

Faktum kvarstår dock att det finns ett betydande antal människor i Finland som anser att invandringen medför allvarliga problem. Som svar på detta publicerades tidigare i år en rapport av Jussi Pyykkönen och Osmo Soininvaara med titeln "Det sociala kontraktet om invandring". Rapporten presenterar en tydlig och rättvis modell för hur invandring skulle kunna fungera i Finland.

Eftersom invandring är något som världens snabbast åldrande land behöver.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad men har utvecklats: det är viktigt att ärligt erkänna att mångfald och det nordiska tillitssamhället kan vara i spänning med varandra. Svaret är lyckad integration — inte uteslutning.

Läs mer om invandring: tillsammans är vi starkare samt alla har rätt att vara stolta över sin existens. Läs mer i mina texter om invandring.

Permanent länk till blogginlägget

Kollektivtrafiken kan inte bli dyrare i all oändlighet

Mon, 25 Aug 2025 00:00:00 GMT

HSL:s kollektivtrafikfinansieringsmodell är på ett ohållbart underlag — den planerade 20-procentiga prisstegringen leder bara till färre passagerare och en nedåtgående spiral. HSL, samkommunen som ansvarar för kollektivtrafiken i Helsingforsregionen, planerar avsevärda biljetthöjningar för bussar och tåg under de kommande åren. Höjningar på upp till 20 procent för vissa biljetttyper till 2028 har diskuterats. Enbart för nästa år planeras en prishöjning på över sex procent för alla resor. Den nuvarande riktningen och hela HSL:s finansieringsmodell befinner sig på ett ohållbart underlag.

Infrastrukturkompensationsavtalet är unikt i världen.

Vad är problemet med infrastrukturkompensationsavtalet?

Priserna drivs upp i synnerhet av infrastrukturkompensationsavtalet, enligt vilket HSL måste kompensera kommuner och städer för kostnaderna för infrastruktur som byggs för kollektivtrafik, såsom järnvägs- och spårvagnsspår. Infrastrukturkompensationsarrangemanget gynnar stora städer, som med dess hjälp kan vältra kostnaderna för stadsutveckling på andra kommuner inom HSL-området och på kollektivtrafikens användare. Dessutom får de all nytta av den markvärdeökning som kollektivtrafiken medför. Ingenstans annars i världen finansieras stadsutveckling på detta sätt.

Vilken nedåtgående spiral leder prisökningen till?

De planerade prishöjningarna skulle orsaka att hela kollektivtrafiksystemet hamnar i en nedåtgående spiral. Stigande biljettpriset skulle leda till minskad användning av kollektivtrafiken, vilket i sin tur skulle öka trycket att höja priserna ytterligare. Förnuftig kommunal och urban utveckling samt uppnående av klimatmål kräver att kollektivtrafikens volym ökar, inte minskar.

Med de åtgärder som nu diskuteras är vårt kollektivtrafiksystem på väg att kollapsa. Det är nödvändigt att avveckla infrastrukturkompensationssystemet för att trygga framtiden för kollektivtrafiken i HSL-området.

Kollektivtrafik är också anledningen till att jag röstade för Kyrkslätts anslutning till Västbanan — en järnvägsstation i norra Kyrkslätt hade erbjudit ett hållbart alternativ till bilen. Fullmäktiges beslut att dra sig ur projektet har nu lett till besvikelse, vilket jag behandlar i Västbanan avslöjade problem i Kyrkslätts beslutsfattande. Läs mer i trafikkategorin.

Permanent länk till blogginlägget

Alla har rätt att vara stolt över sin existens

Wed, 25 Jun 2025 00:00:00 GMT

Köns- och sexualminoriteter upplever fortfarande mer diskriminering och våld än andra — och var och en av oss har rätt att vara stolt över att existera. Pride. Bara det att läsa det enda ordet framkallar en reaktion hos de flesta som ser det. En del irriterar det. I en del väcker det stor ilska. I andra kan det väcka frustration eller likgiltighet. Det handlar dock, som namnet antyder, om stolthet. Det handlar om att var och en av oss har rätt att vara stolt över att existera. Det handlar om att var och en av oss har rätt att existera, och att vara stolt över vem man är.

Vad handlar Pride egentligen om?

Än idag upplever personer som tillhör sexuella och könsminoriteter mer diskriminering, våld och stress än andra. Och det börjar redan i unga år. Från skolhälsoenkäterna vet vi att elever som tillhör sexuella och könsminoriteter redan upplever mer ensamhet, depression och diskriminering än sina jämnåriga. Ungefär dubbelt så många regnbågsungdomar känner också att de inte har en god kommunikationskanal med sina föräldrar. Lyckligtvis kompenserar vuxna i skolan för detta till viss del, och nästan lika många regnbågsungdomar som andra ungdomar känner att de kan prata om saker som tynger dem med en pålitlig vuxen i skolan.

Jämlikhet har ännu inte uppnåtts fullt ut någonstans. Inte ens i Finland.

Varför gynnar jämlikhetsarbete alla?

Att främja jämlikhet och likabehandling ökar människors välbefinnande. Utöver det presterar mångfaldiga team och företag bättre än sina konkurrenter. De är mer lönsamma, de lockar fler medarbetare och de utvecklar fler nya tillvägagångssätt och lösningar. Och andra gemenskaper, som kommuner eller byar, är inte annorlunda i det avseendet.

Pride handlar om att sexuella och könsminoriteter visar att de existerar. Att sexuella och könsminoriteter fortfarande inte har fullt ut samma rättigheter som andra. Att jämlikhet ännu inte har uppnåtts. Och vem av oss vill inte ha samma möjligheter som andra? Vem av oss vill inte vara stolt över att existera?

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Jag har skrivit mer om jämlikhet: om min fullmäktigemotion om Pride-flaggning i Kyrkslätt samt hur omröstningen slutligen gick. Läs mer i mina texter om jämlikhet.

Permanent länk till blogginlägget

Fullmäktigemotion: årlig Pride-flaggning

Tue, 17 Jun 2025 00:00:00 GMT

Den gröna fullmäktigegruppen och Lauri Lavanti, 16 juni 2025

Pride-flaggning är en kostnadsmässigt anspråkslös gest för kommunen — men för regnbågsungdomar och andra minoriteter är den ett konkret bevis på att Kyrkslätt lever upp till den jämlikhet som den utlovar i sin strategi. I Finland styrs kommunernas verksamhet av kommunallagen, som förpliktar kommuner att främja sina invånares välbefinnande och att ordna tjänster på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. I Kyrkslätt vägleds detta arbete av kommunallagen samt kommunstrategin, vars mål bland annat inkluderar att främja jämlikhet och likabehandling.

Varför passar Pride-flaggning in i Kyrkslätts strategi?

Regnbågsungdomar rapporterar i skolhälsoenkäten om ensamhet, depression och diskriminering i betydligt högre grad än sina jämnåriga. Kyrkslätt är enligt sin kommunstrategi en trygg och ungdomsvänlig kommun. Kommunen har nu möjlighet att visa att dessa mål konkretiseras i praktiska åtgärder. Att godkänna Pride-flaggning vore ett tydligt budskap om att Kyrkslätt är engagerat i att främja jämlikhet och bekämpa diskriminering. Det skulle också stärka den gemenskap som kommunen strävar efter i sin strategi.

Pride-flaggning används redan i många städer och kommuner runt om i Finland. Till exempel Tammerfors, Finlands mest attraktiva stad, flaggar under Manse Pride-veckan och vår grannstad Esbo är partner med Helsinki Pride. Bakom Pride finns ett brett nätverk av lokala och nationella aktörer. Till exempel Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Kommunförbundet har varit Pride-partners.

Vad föreslår motionen?

Vi undertecknade fullmäktigeledamöter föreslår att Kyrkslätts kommun inför en årlig Pride-flaggning i regnbågsflaggens färger. Flaggningen genomförs på kommunens flaggstänger under den nationella Pride-veckan. Pride-flaggning är en liten och kostnadsmässigt anspråkslös gest för kommunen, men dess symboliska betydelse för invånare som tillhör minoriteter och deras närstående är enorm.

Den gröna fullmäktigegruppen

Uppdaterat 25 juni 2026. Motionen godkändes — se också hur omröstningen gick.

Jag har skrivit mer om jämlikhet: om allas rätt att vara stolta över sin existens samt hur omröstningen slutligen gick. Läs mer i mina texter om jämlikhet.

Permanent länk till blogginlägget

En kall skörd för Kyrkslätt – svaga beslut

Wed, 30 Apr 2025 00:00:00 GMT

Regeringens halvtidsöverläggning innebar förluster på nästan 800 000 euro per år för Kyrkslätt — och inskränker det nya fullmäktiges handlingsutrymme avsevärt redan innan det tillträder.

Vad innebär halvtidsöverläggningen för Kyrkslätts ekonomi?

Regeringens halvtidspolitiska förhandlingar lovar inget gott för Kyrkslätt. Det beslut som mest direkt påverkar kommunens ekonomi är regeringens direkta nedskärning i statsandelarna. Även om nedskärningen inte är stor innebär den i Kyrkslätts fall förluster på nästan 800 000 euro på årsnivå. Det är ungefär vad småbarnspedagogik för 69 barn, grundläggande utbildning för 66 elever eller gymnasieutbildning för 89 studenter kostar per år. Utöver att skära direkt från kommunerna sänker regeringen också samfundsskatten, vilket ytterligare minskar de medel som kommunen har tillgång till.

Vilka investeringsbehov väntar?

Även om tidigare fullmäktige har fört kommunens ekonomi i gott skick — tack särskilt vare sig försäljningen av välfärdscentret — finns många ytterligare kostnader på horisonten. Kostnaderna för Gesterby skolcentrum, gymnasiecampuset och Nissnikun skola är bara på väg. Kantvik skola väntar på att komma igång och Masala daghem är i behov av renovering. Samtidigt råder det, särskilt inom småbarnspedagogiken, brist på personal, eftersom vi tvingas konkurrera med närliggande städer om samma kompetenta medarbetare.

Tyvärr innebär allt detta att det nya fullmäktige börjar i en extremt ogynnsam situation. Det kommer att vara särskilt intressant att se hur företrädare för regeringspartierna agerar på lokal nivå. Det vill säga om regeringens sparåtgärder upprätthålls, eller om kostnaderna överförs från statens budget till kommunernas budget och beskattningen från förvärvsinkomstskatt till kommunal- eller fastighetsskatt.

Utbildning är en långsiktig framgångsfaktor

Jag hoppas särskilt att Kyrkslätt ska ha visheten att blicka längre ut på horisonten. Finland har nått sin nuvarande ställning med ett av världens bästa grundskolesystem och en hög utbildningsnivå. Nu är dock båda föremål för nedskärningar, medan de ungas utbildningsnivå har sjunkit under 40 % — specifikt till 39 % (för jämförelses skull är motsvarande siffra i Norge 57 %, i Sverige 54 %, i Danmark 49 % och till och med OECD-genomsnittet är 47 %). Allt börjar med hur kommuner — inklusive Kyrkslätt — tar hand om grundskolan och andra stadiet. Det är dit den stora majoriteten av kommunens pengar går.

Låt oss därför ta hand om vår framtid, redan idag.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Jag har skrivit mer om utbildning: om varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift, om regeringens utbildningsnedskärningar samt om utbildning är under särskilt skydd. Läs mer i mina texter om undervisning.

Permanent länk till blogginlägget

Utbildning är kommunens viktigaste uppgift

Wed, 09 Apr 2025 00:00:00 GMT

Det viktigaste ämnet i kommunalvalet. Utbildning. Den viktigaste och största uppgiften för kommuner nu när social- och hälsovårdstjänsterna är välfärdsregionernas ansvar. Den här söndagen får vi veta vilken riktning Finlands kommuner tar när det gäller utbildning. Korrigerar vi kursen tillbaka mot de tider då lilla Finland var en utbildningsstormakt? Eller fortsätter vi den nuvarande linjen, där utbildning blir tillgänglig för allt färre?

Småbarnspedagogiken är starten på lärandet

Möjligheterna till utbildning börjar byggas redan inom småbarnspedagogiken. Det är också det ögonblicket när ett barn för första gången möter utbildning som kommunen organiserar. Högkvalitativ småbarnspedagogik ger barnen grunder för grundskolan, oavsett hemförhållanden. Där lärs goda levnadsvanor och sociala färdigheter ut vid en tid då barnet är särskilt mottagligt.

Grundskolan och andra stadiet — grunden för utbildningsvägen

I grundskolan läggs grunden för lärandet, varifrån man kan avancera utifrån sin egen potential. Lärande sker dock inte genom disciplin och piska, utan genom att ge lärare möjlighet att möta sina elever som individer. Genom att se till att det finns tid för varje barn och det stöd de behöver. Regeringen förtjänar också beröm här: åtminstone på pappret är reformen av lärandestödet ett steg i rätt riktning. Samtidigt har tyvärr kommunernas finansiering skurits ned, så det slutliga resultatet är fortfarande öppet. I slutet av grundskolan bör också varje ung person ges de bästa möjliga grunderna för valet om de ska fortsätta till yrkesläroanstalten eller gymnasiet.

Yrkesutbildningen har tyvärr varit föremål för denna regerings särbehandling och har därmed lidit av flera nedskärningar. Även om vårt mål vore att höja nivån på högskoleutbildning tar det inte bort behovet av yrkeskunniga. Yrkesläroanstalten är också en del av mångas väg till högskoleutbildning — inklusive min. Kommuner kan visserligen försöka förbättra yrkesutbildningen från sin sida, men det kräver beslutsfattare för vilka utbildning är mer än högtidstal.

Om en ung person väljer gymnasiet får de en allmänbildande utbildning längre än en jämnårig som valde yrkesläroanstalten. Där är det viktigt att se till att den unga har grunderna för nästa utbildningsnivå.

Varför är livslångt lärande kommunens uppgift?

Och utbildningen slutar inte heller med högskoleutbildning — i en föränderlig värld behöver var och en av oss emellanåt uppdatera sina kunskaper. Även om regeringen avskaffade vuxenutbildningsstödet. En del gör det med arbetsgivarens hjälp, andra på egen bekostnad, men en del hamnar i det här skedet tillbaka inom ramen för kommunala tjänster, via sysselsättningstjänsterna.

Så även om utbildning är en av kommunens mest centrala uppgifter, skulle man lika gärna kunna säga att kommunen är en av de mest centrala utbildarna.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Om regeringens utbildningsnedskärningar har jag skrivit i två tidigare texter: Ett steg fram, två steg tillbaka behandlar nedskärningarna i yrkesutbildningen och Är utbildningen under särskilt skydd? är ett genmäle på undervisningsministerns kommentarer. Alla mina utbildningstexter hittar du i utbildningskategorin och ämnen om småbarnspedagogik i kategorin för småbarnspedagogik.

Permanent länk till blogginlägget

Ett absolut nej till terminsavgifter på andra stadiet

Wed, 26 Mar 2025 00:00:00 GMT

Vad har regeringen föreslagit?

Regeringen har börjat driva igenom en lag som skulle införa terminsavgifter för utbildning på andra stadiet — det vill säga gymnasier och yrkesläroanstalter. Kommuner skulle kunna ta ut terminsavgifter från studenter som kommer från länder utanför EU/EES. Dessa länder inkluderar bland annat Schweiz, Kanada, USA och Ukraina. Om en student kom till Finland specifikt för att studera, som flykting eller som barn till en högkvalificerad person som invandrat för arbete påverkar inte terminsavgiften.

Samtidigt som finländarnas utbildningsnivå sjunker och kompetensbristen förvärras söker alltså regeringen — ledd av undervisningsministern — ytterligare hinder för utbildning. Det som gör detta särskilt upprörande är att även om en ung person har bott i Finland nästan hela sitt liv och gått i grundskola här, skulle de behöva betala terminsavgifter när de övergår till gymnasiet eller yrkesläroanstalten. En minderårig får i praktiken finskt medborgarskap endast genom sin vårdnadshavares ansökan, så barnets medborgarskap beror på om föräldrarna uppfyller villkoren.

Undervisningsminister Adlercreutz sade också att om detta förslag går igenom skulle staten inte längre ge kommunerna statsandelar för dessa studenter. Staten vill alltså överflytta sina kostnader till kommunerna, vilket med stor sannolikhet skulle leda till att de ovannämnda terminsavgifterna införs för att säkra finansieringen. I Kyrkslätt ska det inte gå så.

Vilka ungdomar skulle terminsavgifterna i praktiken drabba?

Regeringspartierna vill alltså att 600 barn som för närvarande finns i småbarnspedagogiken och grundläggande utbildningen i Kyrkslätt ska betala för utbildning på andra stadiet. Vill vi verkligen att de ska ställas i en annan position än sina vänner, grannar och klasskamrater, bara för att deras föräldrar ännu inte uppfyller villkoren för finskt medborgarskap? Jag vill inte det. Gymnasiet och yrkesutbildningen måste förbli avgiftsfri.

Varför får vi inte tumma på avgiftsfri utbildning?

Utbildningen måste återges den respekt den förtjänar i Finland. Den har varit och måste fortsätta vara grunden för vår framgångssaga, så den får inte urholkas oåterkalleligt.

Uppdaterat 25 juni 2026. Terminsavgifterna godkändes. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

En växande kommun behöver ett livskraftigt centrum

Fri, 21 Mar 2025 00:00:00 GMT

Ett livskraftigt centrum lockar nya invånare och företag — och det är det bästa sättet att stärka Kyrkslätts ekonomi och tjänster på lång sikt. Föreställ dig i din sinne ett Kyrkslätt vars centrum är levande, ljust och snyggt. Där centrum har service och företagare, livligt och aktivt. Nu när De grönas långvariga mål förverkligas och centrum utvecklas i stor skala har vi ett gyllene tillfälle att göra Kyrkslätt till den bästa kommunen i Nyland. Genom att bygga ett centrum där kommuninvånarna trivs att bo, vistas och bedriva verksamhet, precis intill järnvägsstationen, säkrar vi kommunens dragningskraft för framtiden.

Vad ger ett livskraftigt centrum kommunen?

Genom att locka fler invånare och företag till kommunen tar vi hand om kommunens ekonomi. På så sätt kan vi säkerställa att kommunens tjänster — såsom småbarnspedagogik och skolor — håller hög kvalitet. Det är också effektivare att ordna tjänster när en större andel av invånarna bor inom gångavstånd från kommunhuset. Ändamålsenliga lokaler kan också erbjudas till företag, förutsatt att nära samarbete med lokala företag sker i de planerade affärsbyggnaderna.

Hur kan Kyrkslätt skilja sig från sina konkurrenter?

Som granne till Esbo har vi en utmärkt möjlighet att utmärka oss positivt som en naturnära kommun där tjänsterna fungerar. Nuvarande kyrkslättsbor säger år efter år att naturen är den viktigaste orsaken till att bo här, med tjänster som ett givet komplement. Om vi lyckas bygga vårt centrum kommer både natur och tjänster att vara trygga — tack vare inkomsterna som nya invånare och företag för med sig.

Enligt de senaste bedömningarna hör Kyrkslätt till Finlands 20 bästa orter när man mäter livskraft, dragningskraft och retentionskraft. Hur skulle det låta om vi var bland de 10 bästa?

Vad skulle det innebära i vardagen? På kort gångavstånd från järnvägsstationen skulle det finnas ett café, en butik, hälsotjänster och kanske en pop up-marknad. En barnfamilj skulle kunna sköta sina ärenden utan bil. En ung vuxen skulle överväga att stanna kvar i Kyrkslätt efter att ha börjat jobba. En ny invånare skulle välja oss framför Esbo. Varje ny invånare innebär mer skatteintäkter — och det innebär bättre tjänster för alla.

Uppdaterat 15 september 2026. Utvecklingen av centrum har gått framåt: delgeneralplanen för kommuncentrums andra skede vann laga kraft i november 2025 efter över tjugo års beredning, förbättringarna av Kyrkslättsvägen och Överbyvägen blir klara i november 2026 och bildningens hus Lyyra öppnar i början av 2027. Målet är detsamma — nu avgörs det hurdant centrum som byggs på dessa planer.

Jag har skrivit mer om Kyrkslätts utveckling: om Lyyra bildningens hus möjligheter, om behovet av långsiktig kommunal planering samt om kollektivtrafikens betydelse för kommunens utveckling.

Permanent länk till blogginlägget

Tro är inte kunskapens värde

Thu, 13 Feb 2025 00:00:00 GMT

Kommunens gemensamma pengar måste användas faktabaserat, inte utifrån antaganden — utmana kandidaterna att förklara vad deras påståenden grundar sig på. I takt med att kommunalvalet närmar sig har vi börjat se — och kommer att se — de mest varierade förslag och idéer om vad som borde göras i Kyrkslätt. Att lyfta fram olika idéer och välja de bästa av dem är en av demokratins och flerpártisystemets finaste sidor. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att beslut i kommuner handlar om hur gemensamma pengar används för det gemensamma bästa. I det sammanhanget är det av yttersta vikt att beslut grundar sig på kunskap snarare än antaganden.

Vad behöver en kommunal beslutsfattare veta?

Med kommunalvalet i åtanke är det värt att ha ett par kunskapspärlor i minnet. Som till exempel att kommuner inte beslutar om läroplanen. Eller att lärare är högt utbildade yrkespersoner inom sitt område. Liksom lärare inom småbarnspedagogiken. Det är också värt att komma ihåg att högkvalitativ småbarnspedagogik och undervisning kan överbrygga de klyftor som hemförhållandena skapar. Eller en av mina favoritfakta: att investeringar i bibliotek direkt påverkar läskunnighetsutvecklingen.

Det är också kunskap att många av kommunernas uppgifter är lagstadgade — som att ordna småbarnspedagogik och undervisning. Som ett resultat syns nedskärningar i de statsbidrag som kommunerna får i första hand på andra ställen, såsom bibliotek, utomhusmiljöer och kultur. I anslutning till detta finns kunskapen att gruppstorlekar som är mindre än det lagstadgade minimumet, både på daghem och i skolor, främjar lärandet men kostar mer. En intressant kunskapspärla är också att i Esbo och Helsingfors irriterar enorma daghem och stora undervisningsgrupper många.

En bra kunskapspärla är också att kommuner ekonomiskt gynnas av att uppfylla sina klimatmål. Kommunfinans, som kommuner lånar av, erbjuder billigare lån till kommuner som minskar sina utsläpp. En annan utgiftsrelaterad fakta är att fysisk inaktivitet och ungas psykiska hälsoproblem kostar samhället miljarder euro varje år, för att inte tala om utslagning.

Varför är kunskap ett bättre beslutsunderlag än tro?

Listan över olika kunskapspärlor kunde fortsätta länge, men den väsentliga poängen är att information om de allra flesta ärenden faktiskt finns tillgänglig. Frågan är om man tar sig mödan att ta reda på det. Och om man tror på den information man hittar. När det gäller pengar — och i synnerhet gemensamma pengar — vore det önskvärt. Eftersom dessa pengar används för att lösa frågor som påverkar vars och ens vardag.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Jag har skrivit om faktabaserat beslutsfattande: om min omröstning för Västbanan, om utbildning som kommunens viktigaste uppgift och om vuxnas ansvar för barns och ungas framtid.

Permanent länk till blogginlägget

I kommunalvalet avgörs vardagsfrågor

Fri, 24 Jan 2025 00:00:00 GMT

Kommunalvalet är åter på ingång. Vid skrivandet av detta är det under tre månader kvar. Kommunalvalet är kanske det finaste och viktigaste av alla våra val, eftersom vi röstar på lokala kandidater för att besluta om lokala frågor. Om varje enskilds vardag och vilken riktning den tar under de kommande fyra åren.

Kommunalpolitiken handlar i slutändan om vardagliga saker.

Vad innebär kommunalpolitiken i vardagen?

Kommunalpolitiken kan ibland kännas komplicerad (och ibland är det den), men i slutändan handlar det om helt vardagliga saker. Om var den lokala skolan eller dagvårdsplatsen ska finnas. Om var en väg ska byggas och var en idrottsplan ska anläggas. Om huruvida unga ska ha utrymme och möjligheter att vistas tryggt. Om huruvida vi investerar i framtiden och i tillväxt.

Vilken framtid har Kyrkslätt framför sig?

Kyrkslätt befinner sig i den lyckliga situationen att ekonomin inte är i akut kris och kommunens befolkning är på en tillväxtbana. Vi har en snabb tågförbindelse till Helsingfors samt goda vägförbindelser för dem som reser med bil. Nu är dock det ögonblicket när vi beslutar hur vår framtid ska se ut. Ska vi få de ungas utbildningsnivå att stiga igen, ska finsk — och i synnerhet kyrkslättsk — bildning och kultur klara sig under sparkraven, och ska vi lyckas integrera våra nya invånare i vår framstående kommun? Ska Kyrkslätt fortfarande rida på vågens kam de närmaste 700 åren?

Att ge upp sin egen tid för att sköta gemensamma angelägenheter är alltid en fin sak.

I kommunalvalet väljer vi kommuninvånare bland oss dem som vi tror bäst kan främja Kyrkslätts och kyrkslättsbornas intressen. Jag vill också ta tillfället i akt att tacka alla som tidigare ställt upp som kandidater och alla som nu kandiderar. Inklusive dem som jag är av annan åsikt med. Att offra sin egen tid och ork för att främja gemensamma angelägenheter och demokratin är alltid en fin och beundransvärd sak.

Uppdaterat 25 juni 2026. Jag valdes in i Kyrkslätts kommunfullmäktige.

Jag har skrivit mer detaljerat om kommunalvalsteman: om utbildning som kommunens viktigaste uppgift, om kollektivtrafikens kostnadskris samt om behovet av ett livskraftigt centrum för en växande kommun.

Permanent länk till blogginlägget

Tillsammans är vi starkare

Thu, 09 Jan 2025 00:00:00 GMT

Ökande polarisering splittrar Finland — utmaningar löses genom samarbete, inte genom att skylla på varandra. Som republikens president Alexander Stubb konstaterade i sitt nyårstal är vi en liten nation vars styrka har varit att möta svårigheterna tillsammans. Vid sidan av gemenskapen har kultur, bildning och frihet alltid varit våra styrkor. De är också det som gör Finland värt att försvara.

Gemenskap, kultur, bildning och frihet gör Finland värt att försvara.

Vad hotar vår gemenskap?

Tyvärr hotas vårt land samtidigt av ökande polarisering, ett svagt ekonomiskt läge, långsam ekonomisk tillväxt och en kollapsande nativitet. Därtill har finsk kultur, bildning och utbildning trängts in i ett hörn i syfte att rätta till den ekonomiska situationen.

Situationen är dock inte hopplös. Invandring skulle kunna hjälpa oss att hantera både ekonomin och nativiteten. När det gäller arbetsproduktivitet finns det mycket utrymme för förbättringar. I den gröna omställningen kan vi spela en roll som är större än vår storlek på internationella marknader. Och genom att värna om utbildning och bildning kan vi säkerställa att vi fortsätter att vara världens lyckligaste folk.

Genom att behandla dem runt omkring oss bättre minskar vi polariseringen.

Hur bygger vi ett bättre samhälle tillsammans?

Många av dessa saker börjar med var och en av oss. Med hur vi behandlar dem runt om oss, hur vi talar om varandra och hur vi förhåller oss till varandra. Ett fint exempel på samling var Folkhälsans Lucia-insamling inför julen: när folk i rekordantal visade att rasism inte är finskheten.

Samarbete är för övrigt inget nytt för oss. Efter andra världskriget byggde Finland upp sig på ungefär 20 år till ett av Europas välmående länder — utan naturresurser, enbart med arbete, utbildning och ömsesidigt förtroende. Det skedde inte genom polarisering. Samma logik gäller i dag: utmaningar löses genom gemensamma ansträngningar, inte genom att skylla på varandra.

För det nya året önskar jag en sak av alla. Låt oss anta det bästa om varandra. Var och en av oss behövs, och vi uppnår ingenting genom att vägra hjälp.

Om invandring har jag skrivit ett brett essä: om invandringsdebatten, om invandringsvolymen, om asylsökande samt om fyra av de segaste myterna om invandring. Läs mer i mina texter om invandring.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: om asylsökande

Mon, 30 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här är den sjunde delen av serien "Essäer om invandring". Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten, invandringsvolymen, familjebaserad invandring, arbetsbaserad invandring, dem som kom för att studera och dem som beviljats asyl. En senare text om myter om invandring har också publicerats.

Asylsökande lever inte lyxigt på skattebetalarnas bekostnad — stödet uppgår till under 300 euro per månad, och alla har lagstadgad rätt att ansöka om asyl oavsett yttre utseende.

Hur fungerar asylprocessen?

Som jag tidigare skrev bygger asylsystemet i hög grad på hur illa judar som flydde från Tyskland behandlades före andra världskriget. Det är därför grunden för systemet är att vem som helst har rätt att ansöka om asyl. Och principen är att asyl inte får nekas förrän det har bekräftats att sökanden inte riskerar döden eller ett annat allvarligt hot mot hälsan i sitt hemland. När ansökningar behandlas handlar det alltså bokstavligen om liv och död.

Det absoluta förbudet mot utvisning innebär att ingen får återsändas till hemlandet om det finns en möjlighet att deras liv skulle vara i fara där.

Att handlägga asylansökningar är därför extremt krävande arbete. Det är en överklagningsbar process där sanningshalten i sökandens berättelse måste verifieras från extremt varierade källor. Handläggningen av ansökningar baseras inte på handläggarens, eller någon annans, känsla eller på sökandens yttre utseende. Det är därför det också är beklagligt nog ofta långsamt. Det hjälper förvisso inte att detta är ett område där regeringar som är särskilt kritiska till invandring tenderar att göra nedskärningar.

Om en asylansökan godkänns får sökanden uppehållstillstånd i Finland. Om ansökan avslås utvisas sökanden. Här finns dock ett problem med systemet. Om sökandens hemland inte vill ta emot dem, vad kan vi göra? Det finns ingen plats dit oönskade människor bara kan dumpas. Jag tror att ett realistiskt svar på det problemet skulle välkomnas i alla västerländska länder.

Behovet av asyl kan inte fastställas utifrån en persons utseende.

Vilket stöd får asylsökande?

Det förekommer också många olika påståenden om de förmåner som betalas till asylsökande. I verkligheten fungerar stödet på följande sätt: en sökande får under 100 euro per månad om de får mat på mottagningscentret; annars får de som mest 300 euro per månad. Alla som gjort matinköp under de senaste åren vet att man inte kan leva lyxigt på sådana summor. Om sökanden beviljas asyl övergår de till det normala finska socialskyddssystemet och erbjuds också integrationstjänster — med rätta.

På liknande sätt ifrågasätts ibland behovet av asyl utifrån utseendet. Det är viktigt att komma ihåg att ett hot mot liv eller hälsa inte syns utifrån. I vissa länder kan sexualitet, politisk övertygelse eller religion vara tillräckliga skäl. Inget av dessa syns externt på något sätt. Döm därför inte utifrån utseendet.

Att ansöka om asyl kan inte förbjudas.

Är en asylsökande en illegal invandrare?

Ingen asylsökande är en illegal invandrare, en infiltratör eller något liknande. Alla människor i världen har lika rätt att ansöka om asyl, oavsett om de faktiskt behöver det. Och att ansöka om asyl — och att resa in i ett land för det ändamålet — är aldrig olagligt. Inte ens när Ryssland är den som transporterade sökanden till gränsen.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: de som beviljats asyl i Finland

Fri, 27 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här är den sjätte delen av serien "Essäer om invandring". Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten, invandringsvolymen, familjebaserad invandring, arbetsbaserad invandring och dem som kom för att studera. Senare texter har publicerats om asylsökande och myter om invandring.

På vilka grunder kan man beviljas asyl?

För att en person ska beviljas asyl i Finland måste de uppfylla något av de villkor som anges i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning. Villkoren sammanfattas i stort sett till att sökandens liv eller hälsa måste vara hotad i hemlandet, till exempel på grund av deras övertygelse eller åsikter. Samma villkor gäller för att erhålla asyl i vilket annat land som helst som har undertecknat konventionen.

Sysselsättningsgraden för dem som beviljats asyl är över 60 %.

Är de som beviljats asyl bara en utgiftspost?

De som beviljats asyl omtalas ofta som en ren utgiftspost. I verkligheten är deras sysselsättningsgrad över 60 %, så detta påstående stämmer egentligen inte. En så hög sysselsättningsgrad är ganska bra för människor som har flyttat till ett helt främmande land — och i allmänhet en helt annan kontinent. I de flesta fall med livet som insats, och lämnat bakom sig sin egendom och sina nära och kära. De som beviljats asyl är också ofta unga, så de fungerar som en sorts stimulansinjektion för vår åldrande befolkning.

Kvotflyktingar tillhör också den här gruppen. De är människor som den finska staten tar emot från flyktingläger som drivs av Förenta nationerna. De har bedömts av UNHCR, FN:s flyktingorgan, som de som är i störst nöd. De är alltså de som behöver hjälp allra mest. Finland har tidigare tagit emot 750–1 500 av dem per år, men Orpos regering har beslutat att minska antalet till 500 per år.

Angående kvotflyktingar har Osmo Soininvaara föreslagit att Finland om det önskar kunde prioritera att ta emot som kvotflyktingar i första hand sådana människor som vi tror kommer att integreras väl här. Det kan till exempel röra sig om läkare eller andra högutbildade yrkespersoner. För närvarande bestämmer UNHCR vem som kommer, med flyktingbehov som prioritet. Även om det också är viktigt, skulle det enligt Soininvaara förslag möjligen gå att ta emot fler kvotflyktingar hit och därigenom hjälpa fler människor.

Efter andra världskriget svor världen: aldrig mer.

Varför finns asylsystemet?

I detta skede är det kanske på plats att påminna om varför hela asylsystemet finns. Före andra världskriget försökte många judar fly från Tyskland, men västländerna vägrade för det mesta att ta emot dem och vände tillbaka dem vid gränserna. Många av dem överlevde inte Förintelsen. Efter det svor världen: aldrig mer. Med rätta. Om du aldrig har besökt ett koncentrationsläger rekommenderar jag det. Det hjälper till att sätta saker i perspektiv.

Även om flyktingkonventionen kan behöva uppdateras för dagens värld kan vi inte ändra den ensidigt. Och som ett litet land vars hela existens vilar på internationella avtal ligger det inte i vårt intresse att destabilisera det internationella avtalssystemet ytterligare — även om Ryssland inte följer det.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: de som kom till Finland för att studera

Thu, 19 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här är den femte delen av serien "Essäer om invandring". Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten, invandringsvolymen, familjebaserad invandring och arbetsbaserad invandring. Senare texter har publicerats om dem som beviljats asyl, asylsökande och myter om invandring.

Varför är utländska studenter en värdefull resurs?

De som flyttar till Finland från utlandet för att studera är på många sätt lika fina som arbetsmigranter. Deras utbildning kostar förvisso samhället något, men numera betalar de från utanför EU det själva (åtminstone på pappret — i praktiken har universiteten utvecklat olika stipendielösningar för att locka studenter). Samtidigt är det dock också en utmärkt möjlighet att integrera dem i samhället och få ny, ung, kvalificerad arbetskraft.

Jag har själv vid universitetet haft ansvar för de utländska studenterna på mitt utbildningsprogram. Alla utländska studenter jag mött som kommit hit har varit extremt motiverade individer. Det största misstaget vi kan göra med dem är att låta bli att anställa dem och göra dem till en del av vårt samhälle.

Om en student som studerar i Finland inte hittar arbete här under sina studier, eller ens efter examen, kommer de säkert att flytta ut ur landet.

Hur får vi studenterna att stanna kvar i Finland?

Arbetsgivarna är naturligtvis nyckeln här. Om en student som studerar i Finland inte hittar arbete här under sina studier, eller ens efter examen, kommer de säkert att flytta ut ur landet. Då förlorar vi den investering som gjorts i integration och utbildning, samt en potentiell ny finländsk invånare.

Men studenter och studentorganisationer har också en viktig roll här. Om evenemang, företagsbesök och andra nätverksmöjligheter arrangeras enbart på finska och för finskspråkiga, går möjligheten till integration förlorad för utländska studenter.

Som ett exempel på det motsatta: jag rekommenderade en gång en utländsk student jag kände för en tjänst på min arbetsplats. De arbetar fortfarande där, nästan 10 år senare.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: arbetsbaserad invandring till Finland

Fri, 13 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här är den fjärde delen av serien "Essäer om invandring". Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten, invandringsvolymen och familjebaserad invandring. Senare texter har publicerats om dem som kom för att studera, dem som beviljats asyl, asylsökande och myter om invandring.

Varför är arbetsbaserad invandring en lotterivinst för Finland?

Arbetsbaserad invandring är alltid som en liten lotterivinst för Finland. En yrkesprofessionell inom sitt område som är villig att flytta hit, trots att de lika gärna hade kunnat flytta någon annanstans. Genom arbetsbaserad invandring får vi en person som redan är utbildad och uppfostrad att utföra värdeskapande arbete, betala skatt och köpa tjänster och varor från finska företag.

De som invandrat för arbete har också en högre sysselsättningsgrad än finska medborgare.

I det här fallet har nykomlingen redan ett jobb i Finland. De har troligen redan undersökt saker om sin nya bostadsort. Och de kommer att producera något som ett företag är villigt att betala för. De som invandrat för arbete har också en högre sysselsättningsgrad än finska medborgare — vilket förvisso inte borde vara någon stor överraskning.

Den offentliga debatten fokuserar ofta på specialister, som förvisso behövs, men det är också ett obestridligt faktum att vi bokstavligen kommer att få ont om folk, särskilt inom lågavlönade branscher, om vi inte lockar fler arbetstagare från utlandet. Arbetsbaserad invandring passar detta behov perfekt.

Vilka är de största hindren för arbetsbaserad invandring?

De största hindren för arbetsbaserad invandring är Finlands eroderade internationella image, den rasism som invandrare möter, tillståndsprocesser och diskriminering i jobbsökande. Forskning har till exempel visat att det i Finland är svårare att ens få en anställningsintervju om ens namn låter utländskt. Det skulle också vara ett bra område att förbättra när sysselsättningstjänsterna övergår till kommunalt ansvar. I synnerhet kunde samarbetet mellan språkundervisning och arbetsgivare ökas så att språkkunskaper inte är ett krav i roller där de egentligen inte behövs. Det är också värt att överväga att ta bort arbetsmarknadsprövningen. Den har traditionellt försvarats med argumentet att arbetsgivare annars skulle börja importera billig arbetskraft från utlandet, men Finlands kollektivavtalssystem kan och bör stärkas med andra medel än att konstlat begränsa tillgången på arbetskraft.

Enkelt sagt är det så att de bästa åker någon annanstans för att arbeta.

Vi konkurrerar om samma talanger som hela Europa

Till sist konkurrerar vi om samma människor som andra europeiska länder och USA. I den internationella konkurrensen om talang kan vi inte slå andra med striktare immigrationsvillkor eller ett sämre bemötande av utlänningar. Enkelt sagt är det så att de bästa åker någon annanstans för att arbeta. Och även de som faktiskt kommer hit kommer säkert att noga tänka på hur engagerade de vill vara i ett land som ständigt ställer upp ytterligare villkor för deras rätt att stanna.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

Är utbildningen under särskilt skydd?

Thu, 12 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här inlägget är ett genmäle på undervisningsminister Anders Adlercreutzs svar på vår tidigare artikel.

Är regeringens värdeval rätt?

Tack till undervisningsministern för det utförliga svaret på vår artikel. Vi håller med ministern om att de offentliga finanserna måste stärkas och ekonomin balanseras. Det faktum att detta används som motivering för nedskärningar i yrkesutbildningen är på många sätt obegripligt och strider också mot de mål som regeringen har satt upp. En minskning med 11 000 studieplatser och i synnerhet utbildningsnedskärningarna som riktar sig mot omskolningssökande, kombinerat med det tidigare genomförda avskaffandet av vuxenstudiebidraget, strider mot arbetsmarknadens behov av yrkesarbetskraft. Tidpunkten för nedskärningarna väcker också frågor. Varför skära ned före reformer vars kostnadskonsekvenser ännu inte har realiserats?

Regeringen sänkte till exempel beskattningen av ministrar och de högst avlönade med 107 miljoner euro.

I politiken handlar det alltid om värdeval: att bestämma var man investerar och var man skär ned. Medan 120 miljoner euro skärs ned från yrkesutbildningen hittar regeringen pengar till annat. Regeringen sänkte till exempel beskattningen av ministrar och de högst avlönade med 107 miljoner euro.

Nedskärningarna i yrkesutbildningen motiverades också med att indexförhöjningar har höjt den absoluta finansieringen för yrkesutbildning. Det stämmer, men för alla som gjort matinköp under de senaste åren borde det vara uppenbart att också kostnaderna har stigit till rekordnivåer. Indexförhöjningar är, som namnet antyder, bara ett sätt att se till att finansieringsnivåerna håller jämna steg med stigande kostnader. De kan inte påstås utgöra investeringar i utbildning.

Att investera i utbildning är en investering i framtiden.

Räcker indexförhöjningarna för att kompensera för nedskärningarna?

Regeringen lovade att utbildningen skulle vara under särskilt skydd — det gick annorlunda. Sammantaget verkar undervisningsministern ha glömt att investering i utbildning är en investering i framtiden.

En bredare bild av utbildningens roll i kommunen finns i Utbildning är kommunens viktigaste uppgift. Läs mer i utbildningskategorin.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: familjebaserad invandring

Sun, 08 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här är den tredje delen av serien "Essäer om invandring". Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten och invandringsvolymen. Senare texter har publicerats om arbetsbaserad invandring, dem som kom för att studera, dem som beviljats asyl, asylsökande och myter om invandring.

Vilka berörs av familjebaserad invandring?

När en person flyttar till Finland på grund av familjeband börjar deras integration i samhället inte från noll. I det här fallet bor redan en make/maka, ett barn eller en förälder till invandraren i Finland.

Vi måste dock hjälpa nykomlingen att integreras i Finland.

Om den familjemedlem som redan bor i Finland har uppehållstillstånd måste de tjäna tillräckligt varje månad för att kunna försörja även sin make/maka, sitt barn eller sin förälder. Det är fullt rimligt att diskutera inkomstgränserna för detta. Om den familjemedlem som bor i Finland däremot är finsk medborgare eller en person som beviljats asyl och uppfyller vissa villkor, tillämpas inga inkomstgränser. Oavsett om invandrarens familjemedlem är medborgare eller inte måste vi hjälpa nykomlingen att integreras i Finland.

Hur kan integrationen stödjas?

För en make/maka eller förälder kan stöd för integrationen innebära många olika saker. Det kan innebära information om deras rättigheter i Finland på deras eget språk. Det kan innebära finska språkkurser eller hjälp med att komma in på arbetsmarknaden. Yles nyheter eller FPA:s webbplats på invandrarens eget språk kan vara lika viktiga som ett jobb eller en hobby. Organisationer som stödjer invandrare spelar också en avgörande roll i integrationen. Invandrarmödrar i synnerhet har haft utmaningar i integrationen, och det är viktigt att rikta resurser mot sådana utmaningar. I värsta fall får en invandrare ingen information alls om sina rättigheter och skyldigheter.

För ett minderårigt barn innebär integrationen i första hand att delta i småbarnspedagogiken eller en förberedande klass inför skolan. Att delta i hobby-verksamhet hjälper också till med integrationen. Allt detta kräver dock att föräldrarna känner till att dessa möjligheter finns och vet hur de ska få sina barn att delta i dem.

Ingen integreras i ett samhälle där de inte hittar någon nära.

Varför är familjen en hörnsten i integrationen?

I allt detta är det viktigaste att ha en sak i åtanke: ingen integreras i ett samhälle där de inte hittar någon nära.

8 december: lade till information om att inkomstgränser inte tillämpas för dem som beviljats asyl och uppfyller vissa villkor.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

Grattis, Finland!

Fri, 06 Dec 2024 00:00:00 GMT

Vad finns det att älska med Finland?

Glad självständighetsdag till Finland som fyller 107! Det är en fin milstolpe för denna nordiska välfärdsstat, som med nästan alla mått är ett av världens bästa länder att leva i. Finländarna har också de senaste sju åren i rad varit världens lyckligaste folk.

Nu är det ett bra tillfälle att rehabilitera patriotismens anseende. Jag älskar nämligen mitt hemland Finland, som har tagit hand om mig och mina nära och kära. Finland, där jag fick en utmärkt utbildning. Finland, där skolbarn tryggt kan gå till skolan på egen hand. Finland, där mina barn får förskoleundervisning i världsklass. Finland, där ingen lämnas ensam. Finland, där alla är jämlika. Att älska, hylla och försvara detta — det är patriotism.

Varför är jämlikhet en form av patriotism?

I grundlagen definieras att den första grundläggande rättigheten i Finland är att alla människor är likvärdiga inför lagen. Det innebär att ingen i Finland får ställas i en annan ställning på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionsnedsättning eller någon annan personlig orsak. Detta förverkligas inte alltid, men det måste eftersträvas och praxisen måste förbättras. Det är patriotism. Kärlek till sitt fosterland.

Glad och fridfull självständighetsdag till alla finländare och alla som bor i Finland.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Jag har skrivit mer om jämlikhet: om allas rätt att vara stolta över sin existens, om min fullmäktigemotion om Pride-flaggning i Kyrkslätt samt om myter om invandring. Läs mer i mina texter om jämlikhet.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: invandringsvolymen till Finland

Mon, 02 Dec 2024 00:00:00 GMT

Det här är den andra delen av serien "Essäer om invandring". Den föregående texten i serien handlade om invandringsdebatten. Senare texter har publicerats om familjebaserad invandring, arbetsbaserad invandring, dem som kom för att studera, dem som beviljats asyl, asylsökande och myter om invandring.

Hur mycket invandrar Finland jämfört med Danmark och Sverige?

I diskussioner om invandring är det ofta oklart vilken storleksordning av siffror man talar om. Det kan också vara svårt för lyssnare att förstå hur stora eller små siffrorna är när de nämns. Hundratals eller hundratusentals kan låta lika stora eller små. När man talar om siffror hänvisas det ofta till Danmark eller Sverige som exempel på konsekvenserna av invandring, på gott och ont — men det förklaras sällan hur mycket eller lite invandring Finland har jämfört med dessa två länder.

Ungefär 300 000 personer flyttade till Finland åren 2011–2021.

Danmark har ungefär lika många invånare som Finland, men dubbelt så många människor flyttar dit varje år som till Finland. Eftersom detta har pågått i decennier innebär det flera hundratusen fler invandrare än vad Finland har.

Till Sverige flyttar i sin tur proportionellt tre gånger så många människor per år som till Finland, i förhållande till befolkningsstorleken. I absoluta tal innebär det ungefär sex gånger så stor årlig invandring. Till exempel åren 2011–2021 flyttade en miljon fler människor till Sverige än till Finland, med ungefär 300 000 som flyttade till Finland under samma period.

Vad kan vi lära oss av Sveriges exempel?

När man talar om Sveriges invandring bör man notera att landet under de senaste åren har haft många problem med personer med invandrarbakgrund, särskilt andra generationens invandrare. Enligt svenska forskare beror detta till stor del på att Sverige byggde separata bostadsområden — de så kallade miljonprogramsförorterna — dit många invandrare flyttade. Därefter skars det ned på socialtjänst, skolor och andra tjänster i dessa områden. Det handlar alltså om segregation, till följd av vilken många har upplevt kriminell verksamhet som det enda sättet att leva det liv de vill ha.

Myntets baksida är dock att den svenska ekonomin har klarat sig avsevärt bättre än Finlands — och en stor anledning till detta är invandringsvolymen. Invandrare skaffar ofta fler barn än svenskar eller finländare. De är också ofta i arbetsför ålder. Som ett resultat av detta är Sveriges åldersstruktur avsevärt bättre än Finlands. Våra problem med de offentliga finanserna beror till stor del på en dålig demografisk struktur — den så kallade pensionsbomben, där det finns fler pensionärer i förhållande till en krympande befolkning i arbetsför ålder.

År 2022 kom 100 000 ukrainare till Finland.

Tre siffror att ha i åtanke

Sammantaget har Finland bokstavligen en bråkdel av de invandrare som Danmark eller Sverige har. Att jämföra oss med dem är därför inte särskilt meningsfullt i de flesta fall. En eventuell svensk eller dansk väg ligger fortfarande långt in i framtiden — och även då bara om vi gör samma misstag. Och faktum är att det också är ett av de mest meningsfulla sätten att jämföra oss med Danmark och Sverige: att titta på vilka misstag som gjorts där, till exempel i fråga om integration, och jämföra dessa åtgärder med Finlands motsvarigheter.

När det gäller invandringsvolymen är det värt att ha tre viktiga siffror i åtanke. För det första antalet ukrainare som kom till Finland år 2022: 100 000. För det andra Finlands Näringsliv EK:s uppskattning av nivån på arbetskraftsinvandring som behövs för att trygga pensionssystemet: 40 000. Och slutligen det totala antalet personer som flyttar till Finland varje år: ungefär 40 000 — ungefär lika många som Kyrkslätt har invånare.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad.

Permanent länk till blogginlägget

Essäer om invandring: om invandringsdebatten

Fri, 29 Nov 2024 00:00:00 GMT

Det här är den första delen av serien "Essäer om invandring". Serien har sedan följts av texter om invandringsvolymen, familjebaserad invandring, arbetsbaserad invandring, dem som kom för att studera, dem som beviljats asyl, asylsökande och myter om invandring.

Invandringsdebatten i Finland är svår därför att begreppen ständigt blandas ihop — en konstruktiv diskussion kräver precisa termer.

Varför är invandringsdebatten så svår att föra?

Den offentliga debatten om invandring är full av oprecisa termer och föreställningar, vilket gör debatten extremt svår att föra. Om asylsökande, flyktingar, arbetskraftsinvandring och andra former av invandring blandas ihop kan man vara säker på att diskussionen inte kommer att vara produktiv. Det är delvis därför ämnet huvudsakligen har förblivit ett tema för dem som är kritiska till invandring. Det är dock en så viktig del av vårt samhälle att det måste föras en ordentlig debatt — med rätta termer.

Vilka problem medför invandring?

Det är sant att invandring medför problem. Att integreras i ett land som talar ett av världens svåraste språk är inte lätt. Och vi gör det inte heller lätt med rasism, otillräckliga tjänster och diskriminering i jobbsökandet. I det dagliga livet avgörs integrationen av vardagliga kontakter, och där spelar vi finländare en nyckelroll. Vi kan inte kräva att invandrare integreras om vi inte själva möjliggör det.

Är det ens möjligt att minska invandringen?

Att stoppa eller avsevärt minska invandringen är inte ens ett realistiskt alternativ. Invandring är en oavskiljbar del av globaliseringen, där företag söker utomlands den arbetskraft de inte hittar hemma. Majoriteten av invandrarna som kommer till Finland gör det antingen för att återförenas med en make/maka som arbetar här eller för att arbeta själva. Dessutom har varje EU-medborgare rätt att flytta hit. Det borde alltså vara uppenbart även med sunt förnuft att eftersom vi inte kan stänga gränserna, lönar det sig att försöka dra så stor nytta av invandringen som möjligt.

Till sist är saken också denna: utan invandring kan vi säga adjö till den välfärdsstat som tidigare generationer byggde upp. Det är enkelt så att den finländska nativiteten inte är tillräcklig för att det ska finnas tillräckligt med arbetstagare här i framtiden. Åtminstone skulle vi få ont om personal inom äldreomsorgen, för att inte tala om annat produktivt arbete. Det mesta av Kyrkslätts tillväxt kommer också från invandring.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad men har utvecklats: precisa begrepp är fortfarande en förutsättning för en meningsfull diskussion, men det är också viktigt att ärligt erkänna att mångfald och det nordiska tillitssamhället kan vara i spänning med varandra. Svaret på den spänningen är lyckad integration — inte uteslutning.

Permanent länk till blogginlägget

Ett steg fram, två steg tillbaka

Wed, 27 Nov 2024 00:00:00 GMT

Regeringens reformer för gymnasieutbildningen är nödvändiga — men de samtidiga nedskärningarna på ungefär 120 miljoner euro i yrkesutbildningen upphäver dem i praktiken.

Vilka reformer planeras för gymnasieutbildningen?

Riksdagen har för tillfället två lagförslag som, om de genomförs, syftar till att reformera gymnasieutbildningen. Å ena sidan är avsikten att reformera yrkesutbildningen så att den bättre svarar mot behovet av kontinuerligt lärande och fortbildning. Å andra sidan kommer yrkesutbildningen också att påverkas av reformen av lärandestödet, som syftar till att flytta tyngdpunkten från individuellt stöd till förebyggande stöd på gruppnivå.

I Kirkkonummen Sanomat (23.10.2024) intervjuades undervisningsminister Anders Adlercreutz om de pågående reformerna och han uttryckte tillfredsställelse med hur gymnasieutbildningen efter reformerna bättre kan svara mot de aktuella arbetslivsbehoven och stödja elevernas utexaminering. Vi är överens om att lagändringarna är bra och nödvändiga. Vad som dock oroar är de samtidiga nedskärningarna i yrkesutbildningens finansiering. Nedskärningar på ungefär 120 miljoner euro har planerats för utbildningen. De ytterligare 10 miljoner euros finansiering för genomförandet av ovannämnda lagförslag kompenserar inte för dessa nedskärningar — yrkesutbildningen, som redan var underfinansierad, hamnar i ett ännu svagare läge efter denna regering.

Nedskärningarna påverkar därför oundvikligen även elever i läropliktig ålder.

Varför motverkar nedskärningarna reformerna?

Regeringen har försvarat sina nedskärningar i yrkesutbildningen med argumentet att de inte skulle påverka utbildningen för unga i läropliktig ålder. Utbildningsanordnarna organiserar dock inte undervisningen separat för läropliktiga elever och exempelvis karriärväxlande vuxna — undervisningen sker i samma grupper, i samma lokaler och med samma utrustning för både grundexamensstuderande och vuxenstuderande. Nedskärningarna påverkar därför oundvikligen även elever i läropliktig ålder.

Yrkesutbildningen har i synnerhet allt fler unga i svåra livssituationer. En betydande andel av utbildningen för elever med särskilt och krävande stöd genomförs vid yrkesläroanstalter, och antalet elever i behov av stöd ökar hela tiden. Nedskärningarna äventyrar möjligheterna att hålla alla unga kvar på utbildningsvägen. Dessutom är det ytterst kortsiktigt att försvåra karriärbyten eller förvärv av nödvändiga tilläggsmeriter via yrkesutbildning i ett läge där många branscher lider av brist på kvalificerad arbetskraft.

Det är alltså klart att om det ens har funnits några enkla besparingar, har de redan gjorts före kommande nya nedskärningar.

Hur påverkar nedskärningarna Omnia?

Omnia, samkommunen som erbjuder yrkesutbildning i Kyrkslätt, Esbo och Grankulla, planerar sin framtid utifrån mycket utmanande ekonomiska förutsättningar. Utöver de faktiska nedskärningarna löper tidsbegränsad tilläggsfinansiering ut — till exempel för närvårdarutbildning och läroavtalsutbildningar. Dessutom var Omnias statsandelsfinansiering för 2024 oväntat nästan sex miljoner euro lägre än de genomförda studerandeåren och regionens utbildningsbehov hade gett anledning att förvänta sig. Denna minskning i finansiering ledde till kraftiga ekonomiska och verksamhetsmässiga anpassningar vid Omnia, vilket även resulterade i uppsägningar. Det är alltså klart att om det ens har funnits några enkla besparingar, har de redan gjorts före kommande nya nedskärningar.

Som helhet kompenserar alltså dessa steg framåt inte för de steg bakåt som regeringen tar samtidigt. Yrkesutbildningen behöver och förtjänar ekonomisk stabilitet och tillräckliga tilläggsresurser för att sköta sin viktiga och allt mer utmanande uppgift — inte nedskärningar.

Undervisningsministern svarade på vår artikel — och vi svarade tillbaka: Är utbildningen under särskilt skydd? En bredare bild av varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift, från småbarnspedagogik till livslångt lärande, finns i Utbildning är kommunens viktigaste uppgift. Alla mina utbildningstexter finns i utbildningskategorin.

Permanent länk till blogginlägget

En bättre framtid: ansvaret ligger hos oss vuxna

Sat, 05 Oct 2024 00:00:00 GMT

Att växa upp i en tid av kriser

Finanskrisen, coronan, Rysslands invasion av Ukraina, stagnerad ekonomisk tillväxt, statens och kommunernas skuldsättning, skenande bostadspriser, sjunkande utbildningsnivå, fallande nativitet och en försvagad demografisk struktur, växande ungdomsvåld, grovt mobbning, en känsla av otrygghet, klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald. 2000-talet, och särskilt 2020-talet, har varit fullt av kriser och dåliga nyheter. Det är inte konstigt att många unga mår dåligt.

Samtidigt är Finland ett tryggare land än det någonsin har varit. Klimatförändringen kan fortfarande begränsas till två grader. Förlusten av biologisk mångfald kan stoppas. Det finns fortfarande tid att balansera de offentliga finanserna. Invandringen ökar. Vår levnadsstandard är högre än någonsin. Och vi är, enligt forskning, världens lyckligaste folk. Även om det fortfarande finns mycket att göra är situationen inte hopplös.

Vilket ansvar vilar på oss vuxna?

En av de allra viktigaste uppgifterna är att ta hand om nästa generation. Det innebär också att vi måste lämna världen i bättre skick än vi fick den. Allt börjar med vilket exempel vi visar barn och unga. Om vuxna är hopplösa, vilka möjligheter har de unga? Samtidigt, om vi vuxna inte tar de ungas oro på allvar och visar att vi arbetar för att förbättra situationen, vad har de att hoppas på?

Det mest oroväckande i den allmänna debatten just nu är dock hur många förenklar ungas svårigheter till enbart dåligt beteende — eller till och med skyller på de unga själva. Barn och unga har emellertid mycket begränsade möjligheter att påverka den omgivande världen och samhället. Det största ansvaret för riktningen i deras värld ligger hos oss vuxna.

Uppdaterat 25 juni 2026. Min ståndpunkt är oförändrad. Ansvaret för barns och ungas värld ligger fortfarande hos oss vuxna.

Jag har skrivit mer om barns och ungas framtid: om konsekvenserna av att spara på barn, om utbildning som kommunens viktigaste uppgift och om Finlands framsteg mot större jämlikhet.

Permanent länk till blogginlägget

Jag kandiderar i kommunal- och välfärdsval 2025

Wed, 25 Sep 2024 00:00:00 GMT

Varför kandiderar jag i kommunalvalet 2025?

💚 Växande och hållbart Kyrkslätt

Jag kandiderar till Kyrkslätts kommunalval 2025. Det viktigaste för mig i politiken är att värna om barns och ungas möjligheter. Grunden för detta är en levande kommun, som behöver företagande, jobb och kultur. Allt detta bör ske inom de gränser som naturen tillåter. Eftersom det handlar om gemensamma pengar måste beslutsfattandet vara öppet, transparent och demokratiskt.

Jag har skrivit mer detaljerat om mina valteman: om tillräcklig småbarnspedagogik, om utbildning som kommunens viktigaste uppgift samt om kollektivtrafikens kostnadskris.

💸 Finansiering

Att kampanja kostar pengar. Jag har sparat till detta val en längre tid. Du kan alltid hitta min kampanjbudget och faktiska utgifter här.

Välfärdsregionsvalet 2025

💚 Växande och hållbart Västra Nyland

Jag kandiderar i välfärdsregionsvalet i Västra Nyland 2025. Efter social- och hälsovårdsreformen överfördes social- och hälsovården till välfärdsregionens ansvar. Även om beslutsfattandet där sker för hela regionen ska Kyrkslätt också vara representerat. Välfärdsregionen beslutar om saker som barnhälsomottagningar, skolelevvård och lokalisering av vårdcentraler, och det går inte att bortse från om vi vill säkerställa att Kyrkslätt förblir levande i framtiden.

🔗 Länkar

Väljarkompassar

En av de mest tidskrävande enskilda sakerna i val är att fylla i väljarkompassar. Nedan hittar du länkar till alla mina svar i de olika kompassarna.

Mina svar i Yles kommunalvalkompas på finska, på svenska eller in english
Mina svar i Yles välfärdsregionsvalkompas på finska, på svenska eller in english
Mina svar i Länsiväyläs kommunalvalkompas
Mina svar i Länsiväyläs välfärdsregionsvalkompas

Mina åtaganden

I val kontaktar olika organisationer kandidater i form av åtaganden. Nedan hittar du de åtaganden jag har undertecknat.

Mitt åtagande att främja mänskliga rättigheter och jämlikhet på Setas webbplats
Centralförbundet för barnskyddets åtagande i kommunalvalet och välfärdsregionsvalet
Finlands naturskyddsförbunds åtagande att skydda närskogar i kommunalvalet

Andra länkar

Min kandidatsida i TEKs kandidatgalleri på finska, på svenska och in english

Uppdaterat 30 september 2026. Jag valdes in i Kyrkslätts kommunfullmäktige. I välfärdsområdesvalet blev jag inte invald.

Permanent länk till blogginlägget

Att spara på barnens utbildning lönar sig inte

Wed, 21 Aug 2024 00:00:00 GMT

Petteri Orpos regering avser att ta bort kommunernas skyldighet att upprätta kommunspecifika planer för småbarnspedagogiken och daghemspecifika jämlikhetsplaner. Både Utbildningsstyrelsen och Lärarförbundet för småbarnspedagogik har kritiserat dessa åtgärder. Undervisningsminister Anders Adlercreutz uppgav att avskaffandet av kommunspecifika planer för småbarnspedagogiken grundar sig på en utredning av Nationella centret för utbildningsutvärdering (Karvi), men även Karvi har kritiserat nedläggningen av kommunspecifika planer. (HS 30.7.2024)

Vad är de verkliga besparingarna?

Enligt regeringen skulle kommunerna spara 1,8 miljoner euro per år genom att slopa den kommunspecifika planen för småbarnspedagogiken. Det innebär under 6 000 euros besparing per år och kommun. Som jämförelse kan nämnas att enbart Kyrkslätt använder ungefär 28 miljoner euro per år på småbarnspedagogik.

Vilka praktiska nackdelar medför avskaffandet av planerna?

Om de kommunspecifika planerna för småbarnspedagogiken avskaffas måste varje daghem grunda sin verksamhet på den nationella planen för småbarnspedagogiken. Det innebär mer planeringsarbete för daghemmens personal. De kommunala planerna fungerar också som ett verktyg för att harmonisera kvaliteten på småbarnspedagogiken mellan kommunens olika daghem, och de är även ett viktigt verktyg för kvalitetstillsyn av privata daghem i kommunen — som utgör ungefär 30 % av daghemplatserna.

Regeringen beräknar att avskaffandet av daghemspecifika jämlikhetsplaner skulle spara 44 000 euro per år för hela landet. Det innebär under 200 euro per kommun och år.

Det är emellertid viktigt att jämlikhetsplanen är daghemspecifik, eftersom varje daghem är unikt när det gäller barn, föräldrar och personal. I värsta fall kan ett avslutande av jämlikhetsarbetet leda till att daghem inte kan beakta behoven hos barn med olika bakgrund — kostnader som samhället sedan får bära i ett senare skede när barn inte kan börja skolan på lika villkor.

Kyrkslätt kan lyckligtvis vara klokare än regeringen i dessa frågor och fortsätta att upprätta dessa planer. Andra kommuner som tävlar med oss om barnfamiljer kommer säkert att göra det. I praktiken är regeringens besparing genom denna åtgärd bara en förflyttning från en budget till en annan — från staten till kommunen — med samma skattebetalare som betalar notan oavsett.

Uppdaterat 25 juni 2026. Regeringen genomförde nedskärningarna. Min ståndpunkt är oförändrad — kommunerna berövades värdefulla kvalitetssäkringsverktyg för marginella besparingar.

Jag har skrivit mer om småbarnspedagogiken: om det kommunala tillägget till hemvårdsstödet, om klubbverksamheten inom småbarnspedagogiken, om tillräcklig småbarnspedagogik samt om varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift. Läs mer i mina texter om småbarnspedagogik.

Permanent länk till blogginlägget

Varuboden-Osla andelslagsval berör oss alla

Thu, 04 Apr 2024 00:00:00 GMT

Det är värt att rösta i VBO:s andelslagsval — med ett valdeltagande under 20 procent har en enskild röst ovanligt stor påverkan på resultatet. I april hålls Varuboden-Oslas andelslagsval, där VBO:s fullmäktige väljs för de kommande fyra åren. Fullmäktige får möjlighet att påverka både VBO:s och, i vidare bemärkelse, SOK:s verksamhet, och representerar alla kundägare i förhållande till andelsbutiken.

Varför är andelslaget annorlunda än en vanlig butik?

Andelsbutiker skiljer sig från vanliga butiker på det sättet att deras uppgift som andelslag inte är att generera vinst åt aktieägare, som hos företag, utan att skaffa tjänster och/eller produkter till andelslagens medlemmar till förmånliga priser. För Varuboden-Osla och andra SOK-andelsbutiker innebär det i första hand livsmedel. Varuboden-Osla skulle alltså mycket lätt kunna underlätta situationen för sina kundägare under dessa svåra tider genom att ytterligare sänka matpriserna.

Andelsbutiker påverkar också lokalt på andra sätt. De är betydande arbetsgivare — VBO sysselsätter till exempel nästan 1 000 personer. VBO stöder också lokala företagare genom att gynna lokalmat. En andelsbutik kan främja hälsosamma och hållbara val, till exempel genom prissättning. En närbutik kan stödja byarnas livskraft genom att samla flera tjänster under ett tak. I andelsbutikens fullmäktige är det möjligt att påverka dessa och många andra frågor!

Hur kan du påverka genom att rösta?

Även om andelsbutikens fullmäktige utövar betydande makt, var valdeltagandet i de föregående valen under 20 procent. I dessa val räknas alltså varje röst — kom ihåg att använda din!

Ett valdeltagande under 20 procent innebär i praktiken att en liten bråkdel av kundägarna avgör sammansättningen av hela fullmäktige. VBO har cirka 80 000 kundägare — om färre än var femte röstar avgörs resultatet av bara några tusen röster. Med andra ord kan en enskild kandidat bli invald med bara några hundra röster. Det är exceptionellt i vilket val som helst: sällan kan en enda person påverka resultatet så lätt. Andelslagsval påminner oss i det avseendet om att det alltid lönar sig att rösta.

Uppdaterat 15 september 2026. Valet hölls i april 2024 och valdeltagandet steg till 22,4 procent från 15,6 i föregående val. Gränsen på 20 procent som jag utgick från överskreds alltså, men kärnan i resonemanget håller fortfarande: fyra av fem kundägare röstade inte, och man kom fortfarande in i fullmäktige med några hundra röster. Nästa andelslagsval hålls 2028.

Läs mer om medborgarinflytande och Kyrkslätts framtid: varför kommunen måste planera långsiktigt, ansvaret ligger hos oss vuxna och vår natur är vårt trumfkort år efter år.

Permanent länk till blogginlägget

Vår natur är vårt trumfkort — år efter år

Wed, 31 Jan 2024 00:00:00 GMT

Närnatur är Kyrkslätts viktigaste dragningskraft — och kommunens beslut måste spegla det varje gång det planläggs eller budgeteras.

Vad berättar det deltagande budgeteringen om invånarna?

Omröstningen för deltagarbudgetering har inletts i Kirkkonummi, och det visar återigen att närnatur är en av de viktigaste sakerna för kommuninvånarna. Ett praktiskt exempel på detta är Kirkkolaaksonpuisto och den centrala idrottsparken, som under de senaste åren har renoverats grundligt med lekplatser omformade till öppna gräsytor. Av idéerna i deltagarbudgeteringen handlade 15 om olika sätt att tillföra träd, buskar, blommor eller annan natur till området. Totalt relaterar nästan hälften av förslagen till att förbättra närnatur eller röra sig i naturen.

Vad visade skogsstrategins enkät?

Samma sak syntes när kommunen genomförde en enkät om den nya skogsstrategin, där 90 % av de svarande ansåg att naturens rekreationsvärden är viktigare än eventuella inkomster från den. Samma sak upprepades i de öppna kommentarerna. För skogarna önskas i första hand skydd och rekreationsanvändning. En fin idé var tanken att Kirkkonummi en dag kunde ha urskog. Tänk om man inte behövde åka till östra Finland för att se det, utan en halvtimmes tågresa från Finlands huvudstad skulle räcka.

Samma sak märks ofta när man talar med folk som har flyttat till kommunen; de kommer hit för att de vill bo nära naturen men ändå nära arbete och service. Samma sak konstateras väl också i Kirkkonummis kommunstrategi, där den första faktorn för strategins framgång är "Naturens närhet är vår dragningskraft". Och som både skogsstrategienkäten och deltagarbudgeteringsidéerna åter visar, är det fortfarande en av de viktigaste sakerna i vår kommun.

Hur syns naturen i kommunens beslutsfattande?

Här finns nu två tydliga utvecklingsområden för kommunen — våra skogar och Kirkkolaaksonpuisto — och ett tydligt budskap om att vår primärfaktor i kommunstrategin har identifierats rätt. Nu måste vi komma ihåg att vårda närnatur i all kommunalt beslutsfattande.

Uppdaterat 25 juni 2026. Kirkkonummi håller på att förnya sin kommunstrategi — det är viktigt att naturens närhet förblir ett av strategins viktigaste mål även i den nya strategin.

Om närnatur och planläggning har jag skrivit mer: om att värna om naturen nära skolor och daghem, om en växande kommuns behov av ett livskraftigt centrum och om Lähteelä — en kustpärla som nu tillhör alla.

Permanent länk till blogginlägget

Nytt år, bekant dålig vinterväghållning i Kyrkslätt

Sat, 20 Jan 2024 00:00:00 GMT

Kyrkslätts vinterväghållning är otillräcklig för fotgängare och cyklister — och samma problem upprepas år efter år. Nu när vi är långt inne i vintern kan man återigen märka hur annorlunda en kommun Kirkkonummi är på vintern jämfört med de tre andra årstiderna. Att ta sig fram här på vintern är många gånger svårare — om inte rentav omöjligt.

Hur har situationen sett ut den här vintern?

Den här vintern fungerade underhållet rimligt till en början, tills de första tövädrena kom precis före jul. Då fick vi njuta av ett tjockt lager slask, som sedan fick frysa till en ojämnare yta än Helsingfors kullerstensbelagda gator. Det fanns till och med hela dagar då vägar inte hade plogats ens i områden nära centrum.

För fotgängare var det bara en inledning. Sedan dess har vi sett så många dagar med lättrafiksleder som väntar på plogning; sandning som smälter igenom isen på ett ögonblick; extra snödrivor upplögade från vägen upp på trottoarerna; snövallar som väntar vid korsningar; vägar upplögade omöjligt smala; och vägar som liknar mer potatisåkrar än leder avsedda för framfart. Försök köra ett barn i barnvagn till middagssovendet när de har större chans att få en hjärnskakning av promenaden än tillräcklig vila.

Hur kunde det se ut annorlunda?

Saker kunde vara annorlunda. I Uleåborg, till exempel, där folk bor mer utspritt än här, ges lätttrafik mycket högre prioritet och det syns i hur lokalbefolkningen tar sig fram. Och även om målet inte vore att öka vardagsmotion, borde minimikravet vara att man i de tätast befolkade områdena ska kunna ta sig fram utan bil.

Vad om vi nästa vinter prövade hur det känns när vinterväghållningen får tillräckliga resurser?

Uppdaterat 25 juni 2026. Problemet kvarstår — kvaliteten på vinterväghållningen varierar från år till år och någon strukturell förändring syns inte i horisonten.

Om trafik och infrastruktur har jag skrivit mer: om cykel- och lätt trafikinfrastruktur samt om kollektivtrafikens kostnadskris. Läs mer i mina texter om trafik.

Permanent länk till blogginlägget

Kommunen måste planera långsiktigt

Mon, 25 Sep 2023 00:00:00 GMT

Kommunala beslut får konsekvenser som sträcker sig decennier framåt — därför måste servicenätet utvecklas långsiktigt, inte bara som reaktion på enskilda kontroverser. Kyrkslätts servicenätsutredning har väckt stor diskussion sedan den publicerades. Efter att den rapporterades i Kirkkonummen Sanomat har man fäst särskild uppmärksamhet vid omnämnandet av Laajakallio skola. En namninsamling för att bevara skolan har också startat och samlar namn i god takt.

Varför är långsiktig planering viktig?

Att genomföra en sådan utredning är i sig en utmärkt sak. När beslut fattas i kommunen om planläggning av olika områden eller förvärv och renovering av fastigheter, påverkar dessa beslut kommunens verksamhet i decennier. Utan att bedöma beslutens konsekvenser är det omöjligt att veta om de för kommunen i önskad riktning. Kommunen kan dock genom egna åtgärder i stor utsträckning påverka både hur många människor som bor i ett område och vilka tjänster — och hur många av dem — som finns tillgängliga för invånarna.

Hurudant Kyrkslätt vill vi bygga?

De åtgärdsförslag som finns i utredningen grundar sig på olika alternativa framtidsscenarier. Till exempel grundar sig omvandlingen av Laajakallio skola till ett större daghem på scenarier som verkar rimliga, där antalet barn i Centrum-området ökar under de kommande 20 åren. Det verkar som att åtgärdsförslagen baseras på antagandet att daghemskapaciteten tar slut medan skolorna skulle ha tillräcklig kapacitet utan Laajakallio skola. Naturligtvis tittar barnfamiljer ofta också på lokala tjänster — såsom skolor och daghem — när de väljer bostadsort, vilket innebär att en nedläggning av skolan kan bryta en god befolkningstillväxt.

Nu är det ett ypperligt tillfälle för kommunens beslutsfattare att visa om vi vill bygga ett Kyrkslätt där allt är stort och centraliserat, eller om vi vill ha fler byar i stil med Laajakallio och Sundsberg. Själv har jag alltid sett det bymässiga som en av våra styrkor.

Uppdaterat 25 juni 2026. Laajakallio skola bevarades. Rätt beslut.

Jag har skrivit mer om kommunens långsiktiga utveckling: om behovet av ett livskraftigt centrum för en växande kommun, om bildningens hus Lyyras möjligheter samt om varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift.

Permanent länk till blogginlägget

Med ord formar vi verkligheten — språkets makt

Thu, 07 Sep 2023 00:00:00 GMT

Uppdaterat 25 juni 2026. Jag skrev den här texten i september 2023 och var försiktigt optimistisk inför Orpos regerings antidiskrimineringsredogörelse. Den optimismen visade sig vara för tidig — regeringen har inte följt redogörelsens anda; invandrarpolitiken har skärpts och det antirasistiska arbetet har hamnat i bakgrunden. Textens kärnargument om språkets betydelse är ändå fortfarande aktuellt.

Rasism kan inte bekämpas genom att bara förbjuda konsekvenserna — det krävs att man tar itu med grundorsakerna, och det börjar med språket. Statsrådets redogörelse om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället — mer informellt känd som antidiskrimineringsredogörelsen — är ett viktigt steg i hur vårt samhälle förhåller sig till rasism. Som redogörelsen konstaterar har vi problem med strukturell rasism och diskriminering, och att förneka dem hjälper inte till att rätta till dem.

Varför måste man ta itu med grundorsakerna?

När vi nu går vidare med att bekämpa rasism och genomföra åtgärder mot den, är det viktigt att komma ihåg att ta itu med rasismens grundorsaker och inte bara dess symptom. Om vi enbart fokuserar på att uppdatera strafflagen och förbjuda saker, kommer rasismen inte att minska nämnvärt. Rasism är förmodligen inte ett problem som kan elimineras helt, men vi kan förbättra situationen avsevärt.

Och som ekonomer kan berätta behöver vi betydligt mer arbetsbaserad invandring.

Vad innebär antirasism i praktiken?

Att bekämpa rasism — det vill säga antirasism — är nyttigt på det sättet att det hjälper både finländare och personer med utländsk bakgrund, oavsett om det handlar om asylsökande eller personer som flyttat hit för att arbeta. I takt med att rasismen minskar, minskar också den känsla av utanförskap och marginalisering de upplever, och det blir lättare för oss alla att diskutera utmaningarna kring integration. Det är därför glädjande att den nya regeringen tar upp detta arbete som påbörjades redan under förra valperioden! Även om det krävdes ett stort offentligt tryck för att komma dit. Och som ekonomer kan berätta behöver vi betydligt mer arbetsbaserad invandring.

Rasism och den tillhörande diskursen kan också konkret äventyra vår säkerhet. Ett exempel på detta är den befolkningsutbytesteorin som Centralkriminalpolisen har klassificerat som högerextremistisk och som nu har lett till en terrorismisstanke i Lahtis, där de misstänkta hade beväpnat sig för att motstå befolkningsutbytet.

Låt oss följa regeringens exempel mot ett Kyrkslätt fritt från rasism.

Jag har skrivit mer om invandringsdebatten: om invandringsdebatten generellt samt om de fyra segaste myterna om invandring. Ord spelar också roll i hur kommunen signalerar sina värderingar: Kyrkslätt säger till alla: du hör hemma här.

Permanent länk till blogginlägget

Förr var det bättre

Fri, 16 Sep 2022 00:00:00 GMT

Kyrkslätts trafikinfrastruktur är byggd på privatbilismens villkor — och det drabbar fotgängare, cyklister och barnfamiljer mest. Det vill säga för lätttrafiken — till exempel fotgängare och cyklister. Numera verkar bilkörning vara en allt mer central del av våra liv, och det används redan för att motivera lägenheters säljbarhet. Bilen erbjuds ofta som lösning på många problem, trots att den ofta är en del av orsaken till att problemet uppstod. Tänk om vi i stället närmade oss lösningar från en något annan vinkel?

Är bilen nödvändig för arbetsresan?

Den första och vanligaste orsaken till att resa någonstans är att gå till jobbet. Drygt 60 % av kommunens förvärvsarbetande arbetar i Helsingforsregionen, och av dem arbetar nästan hälften i Esbo. Det är naturligtvis nödvändigt att ta sig till jobbet, men bilen behöver inte vara det primära färdmedlet för alla. Till Esbo skulle man till exempel kunna cykla till och med året om, om infrastrukturen är tillräcklig. Detta har redan gjorts med gott resultat i Uleåborg, och det skulle inte vara omöjligt i Kyrkslätt heller. Ett annat alternativ är kollektivtrafik, som lider av en slags ond cirkel: när buss- eller tågtiderna inte passar en, väljer man hellre att köra egen bil — och när fler kör egen bil, blir kollektivtrafiken mindre lönsam och skärs ned.

Vad om lokala tjänster verkligen var nära?

För barnfamiljer finns ett ytterligare rörelsebehov i form av barnens hobbyer. Särskilt när barnen efter skolan måste hämtas hem och senare på kvällen köras till hobbyer och tillbaka. Men om hobbyerna ordnades i anslutning till skoldagen — till exempel direkt efter skolan på samma område — skulle behovet av skjutsar minska avsevärt.

Framför allt dagisbarn måste skjutsas till och från daghemmet och kan inte skickas iväg på egen hand.

Vilket leder oss till nästa rörelsebehov för barnfamiljer, nämligen skjutsar till skola och daghem. Även om det ur kommunens perspektiv vore ekonomiskt fördelaktigt att stänga mindre skolor och daghem och centralisera verksamheten, underlättar det inte vardagen för barnfamiljer. Framför allt dagisbarn måste skjutsas till och från daghemmet och kan inte skickas iväg på egen hand. Ju kortare sträckorna är, desto högre är tröskeln för att ta bilen dit, vilket också undviker problem med inlämningstraiken.

Stadscentrum och kostnaderna för rörlighet

Kyrkslätts centrum har också förändrats avsevärt under åren och fortsätter att förändras. Parkeringsmöjligheterna har ökat, men samtidigt har fler butiker stängt än öppnat. Runt om i världen sker samtidigt en växande övergång till bilfria stadscentrum, och finsk forskning visar också att cyklister och fotgängare ger mer pengar till lokala butiker än de som reser med bil. Tänk om vi tillämpade mer av samma tankesätt i vårt eget centrum? Hur skulle Kyrkslätts centrum se ut då?

De uppskattade kostnaderna för fysisk inaktivitet för staten är 3,2–7,5 miljarder euro per år.

Enligt den senaste persontrafikstudien är bilen redan det primära färdmedlet för resor under 3 kilometer. Detsamma gäller resor under 10 minuter. Samtidigt är de uppskattade kostnaderna för fysisk inaktivitet för staten 3,2–7,5 miljarder euro per år, enligt en studie från kommunikationsministeriet. Cykling och promenadernas betydelse för hälsan är enorm, och trots att bilkörning ger stor rörelsefrihet kan det också vara farligt för lätttrafiken, vilket vem som helst som gått eller cyklat i Porkkalanniemi kan intyga av egen erfarenhet.

I väntan på en gyllene medelväg, låt oss alla försöka vara lite mindre stressade och ge tid även åt själva resan.

Uppdaterat 25 juni 2026. Situationen har inte förändrats nämnvärt — Kyrkslätts trafikinfrastruktur är fortfarande byggd på privatbilismens villkor. Textens argument är fortfarande aktuellt.

Om kollektivtrafik och infrastruktur har jag skrivit mer: om kollektivtrafikens kostnadskris, om hur jag röstade för Västbanan samt om problemen med vinterväghållningen. Läs mer i mina texter om trafik.

Permanent länk till blogginlägget

Närnatur måste värnas

Sat, 21 May 2022 00:00:00 GMT

Keijukaispuistos skog är närnatur som inte bör huggas ned — den lokala skolan och daghem använder den nästan dagligen, och det finns inget likvärdigt ersättande område i närheten.

Vad händer i Keijukaispuisto?

I Kyrkslätt kommuns planläggningsprogram finns ett projektkort med namnet Keijukaispuisto (Älvaparken). Området ligger mellan Laajakallio skola och mattvättningsplatsen. I projektkortet motiveras byggandet av området med meningarna "Parkens användning för rekreation är ringa" och "Goda utomhus- och rekreationsmöjligheter finns i närheten av området." Det lilla och till synes harmlösa planläggningsområdet är dock viktigare än dess storlek antyder.

Varför är just den här skogen extra värdefull?

Laajakallio skola och daghem utflyktare till skogen nästan dagligen. I skogen har man också anlagt en naturled och ett utomhusklassrum. Det är fint att daghemmet och skolan kan bekanta barn med naturen och de växter som växer där. Laajakallio daghem är dessutom specialiserat på miljöfostran. Jag har själv besökt naturleden med min familj, och barnen tycker att den är mycket intressant. Jag påstår alltså att parkens användning verkligen inte är ringa.

I Laajakallio-området i allmänhet har nästan alla skogsområden huggits ned, särskilt på östra sidan av berget, där Keijukaispuisto också är beläget. Även om Heikkilä-områdets skogar är relativt nära, har det planerats mycket bostadsbyggande där under de kommande åren, och det är osannolikt att några större skogar kommer att bevaras där heller. Ändå finns ingen annan skog som är lika tillgänglig för skolan och daghemmet, och som kan ersätta den nuvarande.

Måste varje skog avverkas?

Kyrkslätt är till ytan en stor kommun. Även om det är klokt att bygga bostäder längs goda kommunikationsleder, till exempel järnvägslinjen, behöver man ändå inte fälla varje skog. I enkäter till kommuninvånarna lyfts närnatur och skogar upprepade gånger fram som en av våra största attraktionsfaktorer. Tänk om vi såg till att närnatur finns tillgänglig även i fortsättningen?

Dessa uppgifter kan inte hållas åtskilda från planläggningsbesluten. Om närnatur är anledningen till att folk väljer Kyrkslätt är det konsekvent att skydda den även när ett enskilt projekt verkar litet. En avverkad skog växer inte tillbaka på årtionden. En bit av Keijukaispuistos storlek kan kännas marginell, men den är en del av en större helhet: vilken slags kommun vill vi vara?

Uppdaterat 15 september 2026. Det beslutades att Keijukaispuisto bevaras som skog, och projektet finns inte längre i planläggningsprogrammet. Rätt beslut — naturstigen och uteklassrummet används fortfarande av skolan och daghemmet.

Jag har skrivit mer om närnatur och planläggning: vår natur är vårt trumfkort år efter år, om behovet av ett livskraftigt centrum för en växande kommun och om Lähteelä — en pärla vid Kyrkslätts kust.

Permanent länk till blogginlägget

Hälsan tillhör alla

Wed, 19 Jan 2022 00:00:00 GMT

En praktisk fråga som de kommande välfärdsområdesfullmäktige beslutar om är klientavgifterna för social- och hälsovårdstjänster. Klientavgifter används vanligtvis för ekonomisk anpassning, eftersom de är ett enkelt sätt att öka inkomsterna för tjänsteanordnaren. De är dock också ojämlika och ökar på lång sikt kostnaderna.

Varför är klientavgifterna ett problem?

Avgifterna är i allmänhet inte särskilt höga inom den offentliga sektorn jämfört med privat hälsovård. Till exempel får ett läkarbesök i den offentliga sektorn kosta högst cirka 20 euro, medan priset för ett privat läkarbesök börjar lätt på 50–70 euro. Man bör dock beakta att de som använder offentliga social- och hälsovårdstjänster mest är de som är i ekonomiskt svagast ställning. I till exempel Västra Nyland bor över 40 000 låginkomsttagare. Varje besök som uteblir av ekonomiska skäl kan i värsta fall leda till ett avsevärt dyrare behov av specialiserad sjukvård. Dessutom innebär varje avgift en rätt till omprövning, som vi sedan behandlar gemensamt i grundtrygghetsutskottet.

Vad skulle avskaffandet av avgifterna ge?

Genom att avskaffa klientavgifterna inom social- och hälsovården sparar vi på byråkratin. Vi kan också åtgärda problem innan de blir betydande. Och viktigast av allt: vi säkerställer att ingen lämnas utan vård av ekonomiska skäl.

Vem gagnas mest? Enligt THL-forskning har ungefär var tionde finländare låtit bli att gå till läkaren på grund av kostnaden. Bland låginkomsttagare och personer med kroniska sjukdomar är andelen betydligt högre. Det är just dessa människor som oftast behöver hjälp — och för vilka försenad vård i slutändan blir dyrast. Att avskaffa klientavgifterna är därför inte bara en principfråga; det är också ekonomiskt klokare än att låta små problem växa till stora.

Låt oss ta hand om oss alla!

Uppdaterat 15 september 2026. Klientavgifterna har utvecklats i motsatt riktning mot vad jag föreslog här: Västra Nylands välfärdsområdesfullmäktige beslutade i december 2025 om höjningar som trädde i kraft i början av 2026. Min ståndpunkt är oförändrad — avgifterna ökar fortfarande ojämlikheten och flyttar kostnader till den dyrare specialsjukvården.

Jag har skrivit om social- och hälsovårdsreformen mer ingående: sotes betydelse för välfärdssamhället, vad som skulle hända utan hälsovårdscentral och om vuxnas ansvar att ge unga en bättre framtid.

Permanent länk till blogginlägget

Sote är välfärdssamhällets hörnsten — hälsovården tillhör alla

Mon, 20 Dec 2021 00:00:00 GMT

Social- och hälsovård är dyrt. Det går inte att komma runt. Men om vi inte har en välfungerande social- och hälsovård, kan vi längre kalla vårt land en välfärdsstat?

Varför är social- och hälsovården i kris?

I offentligheten talar man ofta om ekonomisk anpassning, hög skuldsättning och de offentliga institutionernas utgifter. Men vad händer med den andra sidan av myntet? Redan före coronapandemin hade vi brist på vårdare och läkare, och situationen har bara försämrats sedan dess. Stödfunktioner har skurits ned och läkare utför administrativt arbete. Sjukskötare får för låg lön i förhållande till arbetets krav och utbildningsnivå. Vårdunderskottet växer dag för dag när intensivvårdsavdelningarna är fulla av coronapatienter och vårdare måste i akut behov flyttas bort från sina egna avdelningar. Psykiska problem blir allt vanligare och är den vanligaste orsaken till förtidspension. Socialarbetarnas klientantal ökar. Unga marginaliseras och mår dåligt. Har vi råd att låta bli att åtgärda dessa problem?

Vad ger satsningarna på vården egentligen?

Genom att investera i vårdpersonal och läkare säkerställer vi att hjälp finns att tillgå även i fortsättningen. Genom att erbjuda mentalvårdstjänster kan vi fånga upp problem medan de ännu går att lösa. Genom att säkerställa tillräckligt med socialarbetare garanterar vi att barnens rätt till en trygg uppväxtmiljö förverkligas så väl som möjligt. Genom att förebygga allvarligare problem sparar vi på lång sikt pengar, tid och besvär för alla. Genom att avskaffa klientavgifterna tar vi också hand om dem som är i den mest utsatta situationen innan de ställs inför allvarligare problem. Genom att erbjuda heltäckande socialtjänster tar vi också hand om specialgrupper och deras närstående. Allt detta förebygger marginalisering och håller oss arbetsföra längre.

Förebyggande vård är billigare än behandling

Naturligtvis måste social- och hälsovården också ge så mycket valuta för pengarna som möjligt. Det billigaste och effektivaste alternativet är förebyggande åtgärder. Som jämförelse kan nämnas att år 2020 användes 1 176 euro per invånare på specialiserad sjukvård i Nyland och 562 euro per invånare på primärhälsovård. Ett föredömligt exempel på effektiv förebyggande verksamhet är gratis preventivmedel för unga. I till exempel Vanda har det bevisligen minskat oönskade graviditeter bland 15–19-åringar med 36% och bland 20–24-åringar med 19%. Ett annat bra och aktuellt exempel är vaccinationer. Till exempel kostar en 2-dos coronavaccinserie högst 29,4 euro medan intensivvård av en coronapatient i genomsnitt kostar 33 000 euro.

Social- och hälsovården är inte bara en utgiftspost, utan en investering i vår framtid. Varje förnuftigt använd euro på sote är ett steg mot en välmående befolkning. Kostnadstillväxten inom sote bromsas inte genom att skära i tjänster, utan genom att erbjuda rätt tjänster vid rätt tidpunkt.

Balanserar vi ekonomin eller reparerar vi välfärdssamhället?

Uppdaterat 25 juni 2026. Vård- och landskapsreformen genomfördes och Västra Nylands välfärdsområde inledde sin verksamhet i januari 2023. Förebyggande tjänster förblir underfinansierade — textens kärnargument är lika aktuellt nu som när det skrevs.

Jag har skrivit om social- och hälsovårdsreformen mer ingående: vad som skulle hända utan hälsovårdscentral, om att avskaffa sote-klientavgifterna samt grundtrygghetsutskottets roll.

Permanent länk till blogginlägget

Vad om det inte fanns någon hälsovårdscentral?

Mon, 15 Nov 2021 00:00:00 GMT

God hälsovård uppstår inte av sig självt — det är ett politiskt val som det regionfullmäktige som väljs i regionvalet fattar. Vad om Jorvi akutmottagning vore den enda jouren för hela västra Nyland? Vad om man alltid behövde köa i timmar på Jorvi? Vad om räkningen efteråt hade ett par nollor mer än idag? Vad om vårdpersonalen hade det ännu svårare och annan personal, som städare, inte fanns alls? Vad om vårdpersonalen inte hann fram, även om du tryckte på larmet? Ytterst osannolikt, men ändå möjligt från och med 2023 när social- och hälsovården övergår till att organiseras av välfärdsområdena.

Vad om vården svek oss?

För de flesta är akutvård den första kontakten med behandling för en sjukdom eller skada. Ju tidigare rätt vård ges, desto effektivare är den. I bästa fall undviker man också mer obehagliga och kostsamma åtgärder tack vare lätt tillgång till lågtröskelsvård. När ett barn får feber, man råkat ut för en olycka eller mår mycket dåligt är den närmaste hälsovårdscentralen vanligtvis dit man beger sig.

Vad om hälsovårdscentralen fungerade utmärkt?

Alltså, vad om den närmaste hälsovårdscentralen faktiskt var i närheten? Om du kunde se online hur det är just nu och det aldrig behövde köas mer än ungefär tjugo minuter? Och det efteråt inte kom någon räkning alls? Vad om vårdpersonalen mådde bra och inte behövde göra något annat än vårdarbete? Låter det bra? Och det är inte omöjligt.

När det nya regionfullmäktige väljs i januari börjar den stora strukturreformen av hela social- och hälsovårdssektorn på allvar. Då kan var och en av oss påverka hur framtidens välbefinnande i Västra Nyland ser ut. Även om hela reformen känns väldigt byråkratisk och frånkopplad från vardagslivet rör det sig om ytterst viktiga val — de regionfullmäktigeledamöter som väljs får planera hela social- och hälsovården samt räddningsväsendet i vårt område precis som de vill.

Du bestämmer om regionfullmäktige gör nedskärningar eller investeringar.

Vad om våra hälsovårdscentraler vore de bästa i Finland?

Uppdaterat 25 juni 2026. Vård- och landskapsreformen genomfördes som planerat: Västra Nylands välfärdsområde inledde sin verksamhet i januari 2023 och ansvarar nu för social- och hälsovårdstjänsterna i regionen. Det val som beskrivs i texten hölls i januari 2022.

Jag har skrivit om social- och hälsovårdsreformen mer ingående: sotes betydelse för välfärdssamhället, om att avskaffa sote-klientavgifterna och om kommunens skyldighet att planera långsiktigt.

Permanent länk till blogginlägget

Grundtrygghetsutskottet — vad är det?

Sat, 30 Oct 2021 00:00:00 GMT

Grundtrygghetsutskottet är ett kommunalt organ i Kyrkslätt som behandlar invånarnas omprövningsyrkanden i grundtrygghetsfrågor — till exempel transporttjänster och hemvårdsavgifter. Onsdagen den 27 oktober deltog jag för första gången i grundtrygghetsutskottets möte. Till skillnad från kommunens nämnder delas grundtrygghetsutskottets föredragningslistor eller protokoll inte ut, eftersom mötena behandlar enskilda personers angelägenheter. Av den anledningen vet kanske inte alla vad grundtrygghetsutskottet gör.

Hur fungerar utskottet i praktiken?

I praktiken när en invånare (dvs. du) lämnar in ett omprövningsyrkande angående ett kommunalt beslut som rör grundtryggheten — till exempel transporttjänster eller hemvårdsavgifter — beslutar grundtrygghetsutskottet om yrkandet ska godkännas eller avslås. Om inget omprövningsyrkande lämnas in ändras inte heller beslutet. Först samlar den tjänsteman som ansvarar för tjänsten — till exempel grundtrygghetsrektorn — in materialet och lagparagraferna som rör yrkandet och föreslår sedan för utskottet om yrkandet ska godkännas eller avslås. I grundtrygghetsutskottet läser vi sedan igenom materialet, tittar på vad lagen och kommunens regler säger om saken och fattar vårt beslut i enlighet med detta. Ett enda möte kan innehålla flera sådana ärenden, och inga andra ärenden behandlas.

Vad kan man lära sig av erfarenheten?

Inte varje beslut känns nödvändigtvis mänskligt, men kommunens regler och lagparagrafer kräver att man drar en gräns någonstans, och grundtrygghetsutskottet kan inte alltid avvika från dem. Varje ärende erbjuder dock något att lära sig, och till exempel grundtrygghetsnämnden kan informeras om att en viss kommunal regel behöver uppdateras. Ibland är det värt att avvika från kommunens regler, eftersom vi genom att stödja dem som behöver hjälp kan tillhandahålla en mer mänsklig och ibland också mer kostnadseffektiv grundtrygghet. Detta ger också en god inblick i vad människor verkligen behöver men kanske inte får i nuläget. Jag tänker också använda allt jag lär mig här i regionfullmäktige, om jag väljs dit.

I mellantiden, låt oss ta hand om varandra och komma ihåg att ge stöd där det behövs mest!

Uppdaterat 25 juni 2026. Grundtrygghetsutskottet upplöstes i samband med vård- och landskapsreformen 2023, när ansvaret för grundtryggheten överfördes från kommunerna till Västra Nylands välfärdsområde. Motsvarande rättelseyrkan behandlas numera av välfärdsområdets egna organ.

Jag har skrivit om social- och hälsovårdsreformen mer ingående: sotes betydelse för välfärdssamhället, vad som skulle hända utan hälsovårdscentral samt om att avskaffa sote-klientavgifterna.

Permanent länk till blogginlägget

Jag kandiderar i välfärdsområdesvalet 2022

Mon, 27 Sep 2021 00:00:00 GMT

Val igen. Även om kommunalvalet var bara för en kort tid sedan börjar nu välfärdsområdesvalen — valen till fullmäktige i de nya välfärdsområden som inrättats till följd av social- och hälsovårdsreformen. Trots att kommunalvalet just hölls och välfärdsområdenas betydelse fortfarande är oklar för en del, rör det sig om ytterst viktiga val. Efter social- och hälsovårdsreformen fattar välfärdsområdena beslut om bland annat hälsovårdscentraler, sjukhus, tandvård, rådgivningsbyråer, barnskydd, hemvård och räddningsväsendet — en verkligt stor del av var och ens liv.

Varför är välfärdsomradesvalet viktigt?

Kyrkslätt kommer i fortsättningen att tillhöra Västra Nylands välfärdsområde tillsammans med Esbo, Hangö, Ingå, Grankulla, Lojo, Raseborg, Sjundeå, Karkkila och Vichtis. Därför beslutade jag att ställa upp som kandidat för att göra detta område bra och funktionellt för oss alla från Hangö till Esbo och Karkkila — och utan att glömma oss kyrkslättsbor.

Vad innebär detta område egentligen i fråga om skala? Västra Nyland har en befolkning på ungefär 470 000 — ungefär lika mycket som Tammerfors och Åbo tillsammans. Välfärdsområdet ansvarar i praktiken för all social- och hälsovård samt räddningsverksamhet i regionen — budgetmässigt handlar det om en organisation i miljardklassen. Fullmäktiges beslut har alltså en verklig inverkan på vardagen för hundratusentals människor.

Vad är viktigt för mig?

Det är viktigt för mig att säkerställa att även efter social- och hälsovårdsreformen förblir lokala tjänster som hälsovårdscentraler och rådgivningsbyråer nära invånarna, och att tjänster inte hänsynslöst privatiseras under effektivitetens täckmantel. Det är också ytterst viktigt att ta hand om vårdpersonalens välmående och tillräcklighet — den nuvarande bristen på vårdare och vårdunderskottet kan inte åtgärdas enbart genom ekonomisk anpassning.

Låt oss hålla lokala tjänster lokala och ta hand om varandra!

Uppdaterat 15 september 2026. Välfärdsområdesvalet hölls i januari 2022 och Västra Nylands välfärdsområde inledde sin verksamhet i januari 2023. Jag blev inte invald i välfärdsområdesfullmäktige, men deltog i välfärdsområdets arbete som ersättare i räddningsverkets direktion åren 2022–2025. Att trygga närservicen är fortfarande lika aktuellt som när texten skrevs.

Jag skrev om social- och hälsovårdsreformen under min valkampanj: vad som skulle hända utan hälsovårdscentral, sotes betydelse för välfärdssamhället samt om att avskaffa sote-klientavgifterna.

Permanent länk till blogginlägget

Daghem behöver lärare

Mon, 07 Jun 2021 00:00:00 GMT

Hur allvarlig är lärarbristen egentligen?

För tillfället råder det i Kyrkslätt, liksom i hela landet, brist på lärare inom småbarnspedagogiken. Fram till 2030 kommer denna brist att förvärras ytterligare, eftersom kvoten för småbarnspedagogiken ändras så att två tredjedelar av daghemmens vårdpersonal måste ha behörighet som lärare inom småbarnspedagogiken eller som socionom. Bristen har blivit så allvarlig att kommunerna har börjat konkurrera till och med med lönenivåer. I Kyrkslätt erbjuds till exempel löner över kollektivavtalet. Vid skrivtillfället har Kyrkslätt fem lediga tjänster som lärare inom småbarnspedagogiken. I februari hade kommunen sex lediga platser. I hela Nyland rekryterar kommuner och städer över 100 lärare inom småbarnspedagogiken. Utan att anställa nya lärare inom småbarnspedagogiken kan kommunen inte öppna fler daghemsplatser i takt med att befolkningen växer.

Hur kan Kyrkslätt skilja sig som arbetsgivare?

Tänk om man i Kyrkslätt frågade de lärare inom småbarnspedagogiken som redan arbetar här hur kommunen verkligen kunde vara en bättre arbetsgivare och göra daghem till en bättre arbetsplats? Även om lagen och läroplanen för småbarnspedagogiken ställer krav på vad som måste göras på daghem, kan kommunen som arbetsgivare ändå i stor utsträckning påverka vilken slags miljö det finns på ett daghem och vilka möjligheter lärarna har att utföra sitt arbete. De som utför arbetet vet också bäst vad de behöver i sitt jobb.

Detta skulle vara en tydlig konkurrensfördel för Kyrkslätt gentemot andra kommuner och städer när man försöker rekrytera de lärare inom småbarnspedagogiken som behövs. Genom att genuint ge lärarna inflytande över sitt arbete och sin arbetsmiljö utmärker vi oss på arbetsmarknaden, förbättrar trivseln hos nuvarande anställda och förbättrar samtidigt också arbetskvaliteten, eftersom välmående anställda också satsar mer på sitt arbete. När vi har motiverad personal inom småbarnspedagogiken får våra barn ännu bättre småbarnspedagogik.

Låt oss hålla Kyrkslätt till en barnvänlig kommun och ta hand om vår personal inom småbarnspedagogiken!

Uppdaterat 25 juni 2026. Situationen har tillfälligt förbättrats — hög arbetslöshet har fört tillbaka personer med relevant utbildning till daghemmen. Det strukturella problemet är dock oförändrat: när ekonomin återhämtar sig och mer attraktiva alternativ öppnas upp kommer pressen sannolikt att återvända. Att investera i arbetsgivarbilden är fortfarande rätt åtgärd.

Jag har skrivit mer om småbarnspedagogiken: om det kommunala tillägget till hemvårdsstödet, om tillräcklig småbarnspedagogik, om konsekvenserna av att spara på barn samt om varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift. Läs mer i mina texter om småbarnspedagogik.

Permanent länk till blogginlägget

Välplanerat är halvt gjort, men…

Mon, 24 May 2021 00:00:00 GMT

Byggandet av Gesterby skolcentrum måste äntligen godkännas — varje extra år i tillfälliga lokaler kostar kommunen ungefär 0,5 miljoner euro och gör ingenting bra för elevernas situation. Skolcentrumet har i sin nuvarande form befunnit sig i olika utrednings- och planeringsskeden i 6 år redan. År 2017 konstaterades i serviceproduktionssektionen att byggnaderna B, C, D och E i skolcentrumet behöver rivas och byggnad A förklarades rivningsfärdig år 2018. Tillfälliga barackbyggnader har fungerat som evakueringslokaler för skolcentrumet sedan 2017. Dessa baracker kostar ungefär 0,5 miljoner euro per år, vilket innebär att den ackumulerade kostnaden redan uppgår till miljoner, och byggandet av en ny skola har inte ens godkänts av kommunstyrelsen ännu. Kommunen uppskattar att uppförandet av det nya Gesterby skolcentrum tillsammans med en gemensam campus för Porkkala gymnasium och Kyrkslätts gymnasium kommer att ta 4–5 år. Den 10 maj 2021 skickade kommunstyrelsen återigen projektplanen tillbaka till planeringsstadiet på grund av otillräckliga utredningar.

Varför har projektet fastnat i sex år?

Motiveringarna till återremissen är dock inte övertygande och de hjälper inte skolornas elever eller personal, för att inte tala om kommunens attraktivitet som boendeort. Varje år som byggandet av nya byggnader inte har inletts kostar kommunen mycket. Befolkningsökningen påverkas säkert också av om kommunen har trygga och hälsosamma skolor för barn.

Som ägare av lokalerna och arbetsgivare för personalen har kommunen också en skyldighet att tillhandahålla adekvata och hälsosamma lokaler för elever och personal. Hur skulle saken behandlas om det handlade om ett företag som planerade nya kontorslokaler år efter år?

Vad om vi gick från ord till handling?

Många kommunstyrelseledamöter har skrivit till Kirkkonummen Sanomat om att Gesterby skolcentrum måste byggas eller att det finns andra skolor i kön som inte får glömmas. Men förra gången skolcentrumsprojektet återremitterades för beredning kom det ner till en enda röst. Om bara ytterligare en kommunstyrelseledamot röstade för skolcentrumet, skulle det kunna föras vidare. Tänk om vi gick från ord till handling och godkände byggandet av det nya skolcentrumet?

Låt oss hålla Kyrkslätt till en barnvänlig kommun och se till att våra skolor är hälsosamma!

Uppdaterat 25 juni 2026. Gesterby skolcentrum byggdes, blev klart tidigare än planerat och är nu ett av Kyrkslätts bästa skolhus. Ett gott resultat — om än alltför länge väntat.

Jag har skrivit mer om utbildning: om varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift, om regeringens utbildningsnedskärningar samt om statens press på kommunernas ekonomi. Läs mer i mina texter om undervisning.

Permanent länk till blogginlägget

Tillräcklig förskola är barnets rätt — kompromissa inte

Fri, 05 Mar 2021 00:00:00 GMT

Nu när detaljplanen för Juhlakallio har godkänts och detaljplanerna för Tolsanmäki och Tolsanjärvi är på kommande vore det ytterst viktigt att kommunen också uppmärksammar antalet daghemsplatser och skolor i området. Traditionellt har stora mängder barnfamiljer flyttat till Kyrkslätts nya detaljplaneområden — till exempel var över 50 procent av hushållen i Sundsberg barnfamiljer år 2015. Redan nu bor ungefär 300 barn i daghemsålder och ungefär 500 barn i skolålder i Heikkilä, Jolkby och Laajakallio-området. Befolkningsprognoser som gjorts som stöd för kommunalt beslutsfattande (januari 2021) uppskattar att antalet barn under 7 år i dessa områden år 2030 skulle vara 10–30 % högre än nu. Om befolkningsstrukturen i dessa områden vore likartad som i Sundsberg skulle detta dock kunna innebära så många som ungefär 200 nya barn i daghemsålder och ungefär 300 nya skolbarn.

Hur många barn flyttar till de nya planläggningsområdena?

För närvarande finns det tre daghem i de planerade detaljplaneområdena: Laajakallio kommunala daghem och de privata Touhula Laajakallio och Murut Solstugan. I området finns också Heikkilä skola och Laajakallio skola. Jokirinne lärocentrum är också nära området, men eftersom traditionellt pendlar över hälften av kyrkslättsbornas i motsatt riktning är det inte ett vettigt alternativ, särskilt inte för barn i daghemsålder. Även om de nuvarande daghemmen och skolorna räckte till för de nuvarande invånarna — vilket de inte gör — ökar behovet av både daghemsplatser och skolkapacitet avsevärt under de kommande åren.

Vad innebär detta i praktiken?

Som personligt exempel kan jag berätta om när vi sökte en daghemsplats för vår förstfödde i området förra sommaren. Vi hade förväntat oss, som andra som flyttar till området förmodligen också antar, att barnet skulle få en plats i det lokala daghemmet, men efter månaders väntan erbjöds vi bara platser i mer avlägsna daghem. Naturligtvis kan man alltid köra barnet var som helst, men det innebär att man måste ha bil och att det tar extra tid och pengar att lämna och hämta barnet. Även en del syskon till barn som bor i Laajakallio har inte kunnat få plats i samma lokala daghem.

Kyrkslätt beskrivs ofta som ett utmärkt ställe att bo för barnfamiljer, och bostadsannonser marknadsför också närliggande tjänster som skolor och daghem. Ändå verkar dessa tjänster för tillfället i stort sett vara teoretiska, åtminstone i området mellan Centrum och Masaby.

Låt oss hålla Kyrkslätt till en barnvänlig kommun och säkerställa tillräckliga platser för småbarnspedagogik!

Uppdaterat 25 juni 2026. Jokirinne lärocentrum har färdigställts och en del av de detaljplaneområden som nämns nedan har byggts ut. Situationen har dock inte förbättrats nämnvärt. En del av förklaringen är kommunens strategiska mål att hålla en mycket hög beläggningsgrad för daghemmen, vilket lämnar lite marginal när efterfrågan ökar. Det grundläggande problem som beskrivs i texten är därför fortfarande aktuellt.

Jag har skrivit mer om småbarnspedagogiken: om det kommunala tillägget till hemvårdsstödet, om klubbverksamheten inom småbarnspedagogiken, om bristen på lärare i daghem samt om varför utbildning är kommunens viktigaste uppgift. Läs mer i mina texter om småbarnspedagogik.

Permanent länk till blogginlägget

Klubbverksamhet inom småbarnspedagogiken — barnets bästa

Thu, 18 Feb 2021 00:00:00 GMT

Samtidigt som kommunfullmäktige beslutade att avskaffa det kommunala tillägget till hemvårdsstödet för barn under 2 år, avskaffades även klubbverksamheten inom småbarnspedagogiken i Kyrkslätt. I klubbarna hade barn i åldern 2–5 år möjlighet att leka med andra barn och delta i småbarnspedagogik 2–3 gånger i veckan.

Hade högre avgifter kunnat rädda verksamheten?

Eftersom klubbverksamheten avskaffades i samband med att budgeten fastställdes handlade det säkert om kostnader. Klubbverksamheten var dock inte gratis för föräldrarna — en klubbavgift togs ut. Hade högre klubbavgifter kunnat täcka kostnaderna, så att klubbverksamheten hade kunnat fortsätta?

Varför är klubbverksamheten till barnets bästa?

Klubbverksamheten handlar också om barnets bästa. Nyliga studier är eniga om att åtminstone barn från 3 år och uppåt gynnas av småbarnspedagogik jämfört med jämnåriga som vårdas hemma. Föräldrar sätter inte alltid, av ett eller annat skäl, sina barn i daghem, men med sådan klubbverksamhet möjliggörs även för dessa barn rätten till småbarnspedagogik. När det gäller barn och unga måste vi alltid beakta deras bästa vid sidan av kostnaderna.

Tjänster riktade till barnfamiljer lockar också fler barnfamiljer till området, vilket håller kommunen livskraftig och gör det möjligt att erbjuda fler tjänster till alla kommuninvånare.

Vad sparas egentligen in genom att dra in klubbverksamheten? Klubbavgiften var några tiotals euro per månad — betydligt billigare än en heltidsplats på daghem. Samtidigt visar forskning att brister i småbarnspedagogiken ger sig tillkänna i skolåldern som utmaningar i språkutveckling och sociala färdigheter. Med andra ord: ju mindre som satsas på småbarnspedagogik, desto större kostnader uppstår senare i skolgång och stödtjänster. Det är en dyr besparing.

Låt oss hålla Kyrkslätt till en barnvänlig kommun och återinföra klubbverksamheten inom småbarnspedagogiken!

Jag har skrivit mer om småbarnspedagogiken: om det kommunala tillägget till hemvårdsstödet, om tillräcklig småbarnspedagogik, om bristen på lärare i daghem samt om konsekvenserna av att spara på barn. Läs mer i mina texter om småbarnspedagogik.

Permanent länk till blogginlägget

Kyrkslätt-tillägget är även din fördel

Mon, 15 Feb 2021 00:00:00 GMT

Det kommunala tillägget till hemvårdsstödet — det så kallade Kyrkslätt-tillägget — är en frivillig betalning som kommunen kan betala för barn i hemvård. Samtidigt som stora städer minskar sina kommunala tillägg och avskaffandet av hemvårdsstödet i sin helhet diskuteras, beslutade Kyrkslätt kommunfullmäktige att avskaffa det helt. Enligt FPA:s egen forskning vore den bästa lösningen att förlänga föräldraledigheten, och även regeringen har börjat reformera familjeledigheterna, men enskilda kommuner kan inte påverka detta. Därför bör det kommunala tillägget för barn under 2 år återinföras i Kyrkslätt, eftersom det gynnar barn, föräldrar, daghemsanställda, andra kyrkslättsbor och kommunens beslutsfattare lika.

Uppdaterat 25 juni 2026. Jag skrev den här texten 2021 för att försvara Kyrkslätt-tillägget. Sedan dess har jag fördjupat mig i forskningen om hemvårdsstödet — bland annat social- och hälsovårdsministeriets utredning från 2026 — och ändrat min uppfattning. Hemvårdsstödet som helhet är en förmån som underminerar jämställdheten och barnens utveckling: det uppmuntrar särskilt mödrar (och i ännu högre grad invandrarmödrar) att stanna hemma under kritiska år för både karriär och barnets utveckling, och ersätter daghem som skulle stödja barnets språkliga och sociala utveckling. En bättre lösning vore en universell basinkomst. I synnerhet skulle situationen förbättras med en förlängd föräldraledighet som fördelas mer jämnt mellan föräldrarna. Jag behåller originaltexten som ett historiskt dokument över hur mitt tänkande har utvecklats.

Varför är tillägget viktigt för barnet?

Tack vare Kyrkslätt-tillägget kan barnet vara hemma under de faser av livet då det behöver mest uppmärksamhet och omsorg. Vid ungefär 11,5 månaders ålder, när föräldraledigheten slutar, kan de flesta barn bara krypa och kanske stå med stöd. Separationsångest är också vanlig i denna ålder. Inte förrän vid ett års ålder säger barnet sina första ord och börjar stegvis gå. Barnet börjar också visa sitt eget temperament, och då är det bra att ha en förälder som känner barnet väl närvarande för att hjälpa till att hantera situationer. Barnet vet ännu inte heller hur man leker med andra barn.

Ett barn som fyllt 2 år är redan en helt annan individ. I detta skede kan barnet uppmärksamma dem runt omkring sig, förstår instruktioner och börjar lära sig olika saker. Visst är det egna viljan också vanligt i denna ålder, men å andra sidan hjälper rutiner mycket och på daghem finns det gott om dem.

Föräldrar

Ekonomiskt sett är 150 euro per månad en betydande summa utöver hemvårdsstödets 342,95 euro. Till exempel ett litet barn och en vuxen spenderar uppskattningsvis 341 euro per månad på mat. Av enbart hemvårdsstödet blir det alltså inte mycket kvar per månad. Med Kyrkslätt-tillägget kan man åtminstone köpa vinterkläder till barnet ovanpå.

Varje förälder borde ha möjlighet att njuta av sitt barns utveckling, särskilt under de första åren då barnet lär sig något nytt nästan varje dag. Förhoppningsvis ger reformen av familjeledigheterna lättnad här, men så länge den nuvarande modellen gäller kan Kyrkslätt hjälpa föräldrar med det kommunala tillägget.

Daghemsanställda

En enda vårdare får ha högst fyra barn under 3 år i sin grupp. Redan nu råder det brist på daghemsanställda i Helsingforsregionen, och nuvarande anställda har ett växande tryck i barnomsorgen. Vid skrivandet har Kyrkslätt kommun 6 lediga platser på daghem.

Om fler barn under 2 år övergår från hemvård till småbarnspedagogik kommer daghem att ha fullt upp. Hur trygga lokalerna än är är det utmanande för vem som helst att ta hand om fyra krypande och jollerande barn. Om barnen i stället vårdas hemma till två års ålder ramlar de inte längre ständigt, man kan leka mer systematiskt med dem och de kan förmodligen uttrycka sig.

Kyrkslättsbor

Även om du själv inte får Kyrkslätt-tillägget gynnar det dig också. Bara 55 kommuner i fasta Finland betalar fortfarande ett kommunalt tillägg, vilket gör det till ett mycket bra incitament för barnfamiljer. När kommunen sedan får fler skattebetalare kan även andra tjänster förbättras och utvidgas — just de du använder.

Dessutom, i en tid då nativiteten är sjunkande, är barnfamiljer ännu viktigare för kommuner för att säkerställa tjänster. Eftersom folk i genomsnitt skaffar barn när de är 30–40 år och går i pension vid över 60 år har föräldrarna flera decennier på sig att generera skatteintäkter för kommunen för att finansiera tjänster. Särskilt under krisen som orsakades av pandemin har allt fler flyttat bort från Helsingfors och Helsingforsregionen — Kyrkslätt borde locka dessa människor att flytta just hit.

Vad kostar tillägget kommunen — och vad ger det tillbaka?

Varning: det följande avsnittet innehåller många siffror.

Avskaffandet av Kyrkslätt-tillägget handlade naturligtvis om att skära i kostnader för att få budgeten i balans. Förmodligen har man räknat ut att Kyrkslätt-tillägget kostar kommunen över 360 000 euro per år (om fler än 200 familjer tar emot det). Kanske antog man också att det kommunala tillägget inte påverkar efterfrågan på småbarnspedagogik, även om det inte nödvändigtvis stämmer.

Varje barn som till följd av detta övergår till daghem kostar dock kommunen i genomsnitt 672,85 euro (när det maximala servicevoucherpriset är 1 293 euro och föräldern betalar 620,15 euro i inkomstskatt till kommunen) per månad. På årsbasis räcker det att 45 barn övergår från hemvård till småbarnspedagogik för att kommunen ska förlora samma 360 000 euro per år.

Kyrkslätt-tillägget är också ett bra marknadsföringsverktyg, eftersom väldigt få kommuner fortfarande betalar det. Om det lockar ens en barnfamilj att flytta till Kyrkslätt i stället för exempelvis Kervo, får kommunen 7 441,80 euro i skatteintäkter per år så länge bara en förälder arbetar. Om båda föräldrarna så småningom återvänder till arbetslivet betalar de i genomsnitt 14 883,60 euro i inkomstskatt per år.

Sammanfattning

Den omedelbara fördelen med det kommunala tillägget till hemvårdsstödet är naturligtvis för de familjer som tar emot det. 150 euro per månad kan verka som en liten summa för många, men i en låginkomstfamilj spelar det stor roll. Enbart omsorgen om dem i den mest utsatta situationen borde räcka som skäl för att återinföra det.

Indirekt gynnar dock Kyrkslätt-tillägget och andra tjänster för barnfamiljer även hela kommunen. Att locka barnfamiljer till kommunen är ett av de bästa sätten att förbättra kommunens ekonomi på lång sikt, och tillägget är ett bra incitament för detta.

Permanent länk till blogginlägget

Kommunalt tillägg till hemvårdsstödet — en liten kostnad, en stor skillnad

Thu, 04 Feb 2021 00:00:00 GMT

Precis före jul beslutade Kyrkslätt kommunfullmäktige att avskaffa det kommunala tillägget till hemvårdsstödet, det så kallade Kyrkslätt-tillägget. Tillägget betalades med 150 euro per månad per barn under 2 år i hemvård. Som jämförelse betalar grannstaden Esbo 190 euro per månad för ett barn under 2 år och 150 euro per månad för ett 2-årigt barn.

Vad kostar avskaffandet av tillägget för kommunen?

I kommunens budget är en sådan kostnad en extremt liten andel, men för barnfamiljer kan det handla om skillnaden mellan att kunna hålla barnet hemma eller att behöva sätta det i dagvård. Om ett barn efter att tillägget avskaffats måste placeras på heltid i daghem, kostar det kommunen 1 293 euro per månad (det maximala servicevoucherpriset 2019, som betalas för ett barn i privat dagvård), och föräldrarna måste dessutom betala ytterligare 288 euro per månad för dagvården.

Gynnas kommunen eller familjen ekonomiskt?

Kommunen får visserligen mer skatteintäkter när båda föräldrarna återvänder till arbetslivet — ungefär 620,15 euro, eftersom finländarnas medianlön år 2019 var 3 140 euro per månad enligt Statistikcentralen och Kyrkslätts kommunalskatt är 19,75 %. Ekonomiskt sett gynnas alltså varken kommunen eller föräldrarna nödvändigtvis av detta.

Vad betyder detta för barnet?

Vad händer då med barnet och familjen? Föräldraledigheten slutar när barnet är ungefär 11,5 månader gammalt, då de flesta spädbarn ännu inte kan gå eller tala. På daghemmet måste man alltså ägna den lille extra uppmärksamhet, och föräldrarna kan inte följa med och njuta av barnets utveckling. Barnet mår troligtvis inte heller särskilt bra, eftersom barn i den åldern också är väldigt blyga för främlingar och inte behöver jämnåriga lekkompisar.

Låt oss hålla Kyrkslätt till en barnvänlig kommun och återinföra det kommunala tillägget till hemvårdsstödet!

Jag har skrivit mer om småbarnspedagogiken: om klubbverksamheten inom småbarnspedagogiken, om tillräcklig småbarnspedagogik, om bristen på lärare i daghem samt om konsekvenserna av att spara på barn. Läs mer i mina texter om småbarnspedagogik. Korrigerat den 4 februari 2021: det maximala servicevoucherpriset per månad ändrades från 862 euro till 1 293 euro.

Korrigerat den 14 februari 2021: föräldraledighetens längd.

Permanent länk till blogginlägget