Det är ett misstag att höja priserna på HRT:s resebiljetter

Det planeras återigen en höjning av priserna på kollektivtrafikbiljetter. I HRT:s preliminära verksamhets- och ekonomiplan för åren 2027–2029 föreslås att biljettpriserna ska höjas med cirka tre procent per år. Den ackumulerade höjningen vid periodens slut skulle uppgå till nästan tio procent jämfört med dagens priser. Detta ligger inte i Kyrkslätts invånares intresse.

Varför drabbar en lika stor procenthöjning Kyrkslätt hårdast?

När priset på kollektivtrafikbiljetter höjs med samma procentandel i alla zoner är det alltid de som bor längst bort som får betala mest. I Kyrkslätt gäller detta dem som använder kollektivtrafiken och pendlar till arbetet. Pendling och andra återkommande resor från Kyrkslätt till Helsingfors kräver en ABCD-biljett. Enligt HRT:s gällande prislista kostar en 30-dagars periodbiljett 121,80 euro för en vuxen. Samma höjningsprocent innebär en större höjning i euro för en invånare i Kyrkslätt än till exempel för dem som reser från Esbo till Helsingfors, eftersom de klarar sig med en biljett för två eller tre zoner.

Varför motsatte vi oss prishöjningarna?

Medlemskommunerna lämnar sina yttranden om planen. Kyrkslätts kommunutvecklingsnämnd behandlade kommunens yttrande tidigare i augusti, och kommunstyrelsen den sista dagen i augusti. Vi i De Gröna motsatte oss prishöjningarna, eftersom vi inte anser att höjda biljettpriser är ett lämpligt sätt att balansera HRT:s ekonomi. Kyrkslätt planerar områdena kring stationerna och järnvägskorridorerna för att tillväxten ska koncentreras till de områden där tågen går. Den investeringen lönar sig bara om tåget förblir ett rimligt alternativ till bilen för kommuninvånarna. Varje höjning minskar den skillnad som hela planeringen bygger på.

Vad skulle rätta till HRT:s finansieringsmodell?

HRT:s ekonomi är ansträngd, men stora biljettprishöjningar löser inte problemet. Trafikkostnaderna stiger hela tiden, och en höjning av kommunernas andel skulle vara en tung börda för kommunerna i den nuvarande ekonomiska situationen. Valet står dock inte mellan att höja priserna eller att låta bli. Samrådsrundan är det tillfälle då kommunerna kan kräva att finansieringsmodellen justeras. Om man till exempel avstod från infrastrukturkompensationsavtalet, där övriga HRT-kommuner betalar ersättning för de stora städernas infrastrukturprojekt, skulle HRT:s ekonomiska situation förbättras avsevärt.

Vem åker kollektivt om tio år?

Spårvägsförbindelser är grundläggande infrastruktur på samma sätt som vägar eller vattenledningar. När kostnaderna för kollektivtrafiken år efter år i allt större utsträckning läggs på användarna, förvandlas den gradvis till en tjänst för dem som har råd med den. I en kommun av Kyrkslätts storlek märks detta redan under en planperiod. För många är bilen redan idag det enda realistiska alternativet, och de dyra biljettpriserna gör det dessutom till ett förnuftigt val. Enligt kommunens strategi vill man dock öka antalet resenärer inom kollektivtrafiken. Här finns en motsättning.

Även om varje enskild höjning är liten, har höjningarna avgörande betydelse för om invånarna i Kyrkslätt om tio år kommer att åka med kollektivtrafiken eller med sina egna bilar.