AI tar min kod, vad återstår?

AI skriver nu kod snabbare än jag. Det som en mjukvaruutvecklare får betalt för flyttar från att skriva kod till beslut, kontext och ansvar. Enligt professor Pekka Abrahamsson gör AI på två minuter det som förr tog en utvecklare två veckor.

Jag sitter framför skärmen och ser på när AI:n kodar: rent, funktionellt och avsevärt snabbare än vad jag förmår. Ännu i februari 2026 använde jag det mest som ett autocomplete-verktyg.

Ännu under andra halvan av 2025 vägrade jag tro på att AI skulle vända upp och ner på särskilt mycket. Jag hade vägrat tro på det länge redan. Jag var också arg, särskilt över hur folk inte verkade förstå vad stora språkmodeller i grunden är (mer om det senare också), utan inbillade sig att AI “förstår” vad det pratar om. Sedan tänkte jag att visst, kanske kan det skriva tester eller sköta triviala uppgifter.

Sedan började jag använda det på allvar, i mars 2026. Nu är jag på en gång nedstämd och har accepterat situationen. Nedstämd, för även om jag inte hade byggt min (yrkesmässiga) identitet på mina kodningsfärdigheter, är jag ändå stolt över dem. Och nu är de inte längre något särskilt. Samtidigt är dock allt det andra jag lärt mig under min karriär, det som programmeringen har förstärkt, nu mer värdefullt än någonsin.

Varför är förmågan att skriva kod nu värdelös?

Kent Beck, en pionjär inom mjukvaruutveckling och en central gestalt inom agil metodik, framförde ett påstående som fick många att stanna upp: “90% of my skills are now worth $0”. Han hade också kommit till slutsatsen att AI helt enkelt nått den punkt där kodskrivande inte längre är ett område där människan har övertaget. Det som förr skilde en senior utvecklare från en junior, alltså behärskning av paradigm och syntax, snabb kodproduktion och att känna till lösningarna, är borta. AI gör det tillräckligt bra. Ibland gör det det bättre, och alltid på en bråkdel av den tid det tar för en människa.

Professor Pekka Abrahamsson vid Tammerfors universitet, intervjuad av Yle, sammanfattar förändringen konkret: AI utför på två minuter vad som förr tog en utvecklare två veckor. Enligt Metropolias Janne Salonen kan ett mjukvaruprojekt som förr kostade 100 000 euro i princip genomföras 2026 för 25 euro. Etteplan och Vincit har redan meddelat uppsägningar som bolagen själva kopplade till strukturella förändringar orsakade av AI. Nordea planerar att säga upp uppskattningsvis 1 500 anställda före utgången av 2026, och AI och processoptimering anges som de uttryckliga skälen.

Det är nuläget inom mjukvaruutveckling i mars 2026. Jag har sedan dess skrivit mer ingående om hur AI förändrar vad utvecklare får betalt för.

Vad kan AI inte ta ifrån oss?

Teknologiska revolutioner följer ungefär samma mönster: först blir något dyrt billigt, sedan upptäcker man vad det billiga nu möjliggör. Enligt Kent Beck växte antalet saker han kan göra med tusen. Det han inte kan delegera har visat sig vara mer värdefullt än någonsin: att veta vilka frågor som är värda att ställa.

Andrew Murphy sammanfattar samma tanke på ett annat sätt: “Software was never really about the typing.” Mjukvaruutveckling handlade aldrig bara om att skriva kod. Det handlade om att förstå problem, navigera mänsklig dynamik och känna igen när en tekniskt elegant lösning ändå är fel lösning. Nolan Lawson beskriver upplevelsen som ett sorgearbete, och det är ett träffande begrepp. Den konkreta tillfredsställelsen av att lösa ett problem i koden som gnagt länge är borta nu. Och det är en verklig förlust som inte ska förringas. Men att sörja innebär inte att man är tvungen att stå stilla.

De färdigheter som återstår är inte rester. De är kärnan i mjukvaruutveckling: förmågan att fatta beslut, läsa av sammanhang, förstå ansvar, göra värderingsval och veta varför den nuvarande riktningen valdes från första början. Det handlar i slutändan om saker som AI inte kan lösa på egen hand. Jag har tidigare skrivit om AI:s gränser inom offentliga tjänster, och samma gränser gäller överallt där ansvaret förblir mänskligt. Mitt första nyhetsbrev kom till samma slutsats: AI tar inte ditt jobb, men förändrar det.

Hur påverkar det kollapsade kodpriset samhället?

Den största omvälvningen kommer att drabba utvecklarna på mellannivå, de vars kompetens till stor del består av att producera kod, implementera angivna krav och jaga buggar. Allt sådant som AI gör snabbare, och (åtminstone för tillfället) billigare. De som är i början av sin karriär har förmodligen använt AI redan från start och använder det också djärvare och i större utsträckning än erfarna utvecklare. Nu behöver de bara lära sig vad de ska övervaka.

När enhetskostnaden för kod kollapsar industrialiseras mjukvaruproduktionen. Plötsligt kan även ett litet företag beställa eller bygga precis de applikationer det behöver till ett rimligt pris. Potentialen för nya företag och affärsmodeller är avsevärd. Kvalitetssäkring, cybersäkerhet och liknande discipliner kommer naturligtvis att bli ännu viktigare, särskilt i kritiska system. Men i det stora hela gäller att de som inte anpassar sig hamnar efter. Detsamma gäller den offentliga sektorn: AI hjälper till att trygga kommunala tjänster, men det är inte gratis.

Precis som AI accelererar processer inom enskilda företag och projekt, kommer det också att accelerera en klyfta som redan börjat ta form i samhället: gapet mellan arbete med hög och låg produktivitet. Enkelt uttryckt: de som skapar mycket värde nu kommer att skapa ännu mer framöver. Och de som skapar mindre värde kommer att skapa ännu mindre.

På ett personligt plan är jag inte rädd för förändringen, eftersom jag redan länge har fokuserat på allt annat än att skriva kod. Jag tror att mina kunskaper kommer att efterfrågas även i framtiden.

Detsamma kan jag dock inte säga om samhället i stort. Jag är inte säker på att vi är förberedda på vad som händer när samma förändring sprider sig till kunskapsarbetet i bredare mening. Jag har skrivit om AI:s bredare samhällseffekter, i synnerhet hur förändringen redan syns i det personliga livet och i barnens vardag. Mjukvaruutveckling är nämligen bara den första branschen där dessa förändringar syns. Det kommer med säkerhet att hända i andra branscher också. Och där kommer man också att behöva tänka igenom samma tankar.

Samhällets uppgift är dock inte att förhindra att arbetstillfällen försvinner. Samhällets uppgift är att fungera som ett skyddsnät för människor när saker inte går som planerat. Och det har aldrig varit viktigare än nu.

Om vi ändå antar att saker går hyfsat bra, väcker det nästa fråga: vad skulle du göra med den tid som AI frigör?