FöPL får inte höja tröskeln för företagande

Jag använder AI dagligen i mjukvaruarbetet och ser hur det vidgar vad en enda människa kan bygga. När tekniken sänker tröskeln för företagande måste politiken följa i samma riktning.

Regeringens FöPL-reform (företagarnas pensionsförsäkring) bereds som bäst. En central del av förslaget är en förbättring av nuläget: företagaren skulle i fortsättningen få välja om FöPL-arbetsinkomsten baseras på pensionsanstaltens helhetsbedömning eller på företagsverksamhetens beskattningsbara förvärvsinkomst. Företagarna i Finlands ordförande Petri Salminen har konstaterat att modellen korrigerar problemet med låginkomstföretagares pensionsavgifter.

Varför höjer FöPL-reformen tröskeln för företagande?

Förslaget innehåller ändå tre beslut som höjer tröskeln för att bli företagare. Nyföretagarrabatten på 22 procent för FöPL-avgiften under de fyra första åren skulle slopas. Modellen som bygger på beskattningsbar inkomst skulle fortfarande kräva att arbetsinkomsten är minst hälften av de faktiska inkomsterna, vilket begränsar möjligheten för bisyssloföretagaren att använda den. Dessutom skulle FöPL-skyldighetens årliga minimiavgift, som följer av den nedre gränsen för arbetsinkomst på 9 423 euro om året, förbli oförändrad, trots att Mikro- ja yksinyrittäjät ry (föreningen för mikro- och soloföretagare) föreslog en sänkning.

Tillsammans höjer dessa tre beslut tröskeln samtidigt som tekniken river den. Samma förändring sker på andra håll än i kod. Den gäller frilansöversättaren, konsulten och städföretagaren: AI-verktyg gör det lättare än någonsin att skala upp en verksamhet. Jag har skrivit om hur AI förändrar vad utvecklare får betalt för, och samma strukturella omvälvning når allt fler branscher.

Vem drabbas av att nyföretagarrabatten slopas?

Slopandet drabbar just den som är på väg över tröskeln: bisyssloföretagaren och soloföretagaren under sina första år. Finland måste nu riva hinder för företagande, inte lägga till fler.

Nyföretagarrabatten bör bevaras vid sidan av flexmekanismen, eftersom de löser olika problem. Modellen som bygger på beskattningsbar inkomst måste öppnas även för bisyssloföretagaren, utan kravet på minst hälften av inkomsterna, så att tröskeln för att börja hålls låg. Gränsen för försäkringsskyldigheten måste sänkas så lågt att den obligatoriska årsavgiften inte längre är ett hinder.

Varför räcker flexmekanismen inte för nyföretagaren?

Flexmekanismen är en genuin förbättring för den etablerade företagaren som redan har både bättre och sämre år bakom sig. Logiken är i sig tydlig: den nya flexnivån på 25 procent ersätter nyföretagarrabatten och är mer träffsäker. Den som ska ta sig över tröskeln har däremot ett annat problem.

Den nya företagaren har ännu ingen tillräcklig historik att tillämpa flexibiliteten mot. Som Företagarna i Finlands verkställande direktör Mikael Pentikäinen har konstaterat blir reformens valfrihet begränsad. I praktiken finns ingen valfrihet för denne.

En progressiv FöPL med låg tröskel är en strukturell fråga. AI har sänkt marginalkostnaden för ny företagsverksamhet till en historiskt låg nivå, och ett lyckat försök kan växa till ett företag som skapar arbetsplatser och skatteintäkter. Socialskyddet måste fungera sömlöst för att flest möjliga sådana försök ska uppstå. Ekonomins hjul drivs av arbete och företagande. En obligatorisk avgift när de faktiska inkomsterna ännu inte finns är en flitfälla. Att på riktigt försvara marknadsekonomin är just att riva den sortens hinder.

Finland kan nu välja om landet bygger en grogrund för företagande eller ett hinder. Vilket väljer vi?