Varför behöver Finland ett digital­ministerium?

Finland behöver en digitalminister och ett digitalministerium. Ett sektorsövergripande ansvar som samlar en AI-politik som i dag är utspridd på tre olika ministerier. Skälet är praktiskt. Tänk dig ett litet företag som bygger AI-stödd kundtjänst. Det frågar en myndighet om dataskydd, en annan om dataanvändning och en tredje om finansiering, och får tre tidtabeller och tre tolkningar. Varje myndighet styrs av ett eget ministerium, och därför skiljer sig också tolkningarna åt. I dag är AI-politiken uppdelad mellan kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet och finansministeriet, och inget av dem bär ansvaret för helheten.

Jag föreslår att ett digitalministerium inrättas, eftersom den splittrade strukturen är en regleringsrisk för företagen. Ett företag behöver ett tydligt regelverk i stället för tre olika tolkningar.

Ett nytt ministerium låter vid första anblick som mer byråkrati. Men det är värt att komma ihåg:

Ett företag anpassar sig till vilken regel som helst, så länge det känner till regeln i förväg.

Det som saknas i dagens struktur är förutsägbarhet. Mängden regler är inte det största problemet. I mitt arbete använder jag AI varje dag i mjukvaruutveckling, och jag ser på nära håll hur spelplanen förändras från månad till månad. I seriens förra del skrev jag om portabilitet i offentliga upphandlingar. Den här delen frågar vem i Finland som egentligen ansvarar för AI-politiken som helhet. Just nu är svaret “ingen”.

Vad skulle ett digitalministerium innebära i Finland?

Ett digitalministerium skulle samla de AI- och teknikbefogenheter som i dag är utspridda på kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet och finansministeriet under ett sektorsövergripande ansvar. Ministeriet skulle vara värd för ett ständigt teknikutskott i riksdagen, som regelbundet skulle ta fram en teknikbedömning för riksdagen. Det skulle också vara värd för ett nationellt utvärderingsorgan som granskar de största modellerna som överskrider fastställda trösklar.

Strukturen skulle lösa just det problem som företaget står inför i dag. I stället skulle det finnas en minister, en kontaktpunkt och en tolkningslinje för hela AI-politiken. Under samma linje skulle även dataskyddet förbli förutsägbart, eftersom företaget skulle veta vad som förväntas av det och inte behöva jämka ihop tre myndigheters olika prioriteringar.

Hur skulle digitalministeriet byggas upp?

Digitalministeriet skulle byggas genom att kommunikationsministeriet delas i två. Trafik, järnvägar och hamnar skulle flyttas till miljöministeriet, som redan ansvarar för planläggning, byggande och bostadspolitik. Staten har själv knutit ihop dessa i avtalen om markanvändning, boende och trafik, där samma dokument slår fast var det ska byggas och hur man tar sig dit. Av den återstående kommunikations- och digitalsidan skulle digitalministeriet byggas. Antalet ministerier skulle förbli detsamma.

Varför är en splittrad AI-politik en regleringsrisk för företag?

När AI-politiken är fördelad på tre ministerier och prioriteringarna skiftar från en regeringsperiod till nästa kan ett företag inte prissätta framtida reglering i sina investeringsbeslut. En ansvarig digitalminister skulle stå för helheten, vilket skulle minska just den osäkerhet som ingen enskild författning undanröjer.

Tydlig reglering är en konkurrensfördel.

Det här är inte bara en principiell iakttagelse. Jag har tidigare skrivit om hur digital självständighet byggs upp i Finland ett upphandlingsbeslut i taget, och samma logik gäller regleringen. En förutsägbar struktur lockar investeringar, medan en splittrad och föränderlig struktur skrämmer bort dem.

Vem skulle utvärderingsorganets tröskelvärden gälla?

Utvärderingsorganets befogenheter skulle i lag begränsas till en enda tröskel: en träningsberäkning för modellen på över 10^25 FLOP. Antalet parametrar eller leverantörens omsättning skulle inte användas som tröskel, eftersom båda skulle dra in vanliga finländska företag under regleringen och bli föråldrade i takt med att tekniken utvecklas. Endast de största modellerna som överskrider tröskeln och deras leverantörer skulle omfattas av utvärderingen, så finländska små och medelstora företag skulle inte bära en kravbörda som är utformad för aktörer i storleksklassen OpenAI, Anthropic eller Mistral.

Jag föreslår också att om kommissionen ändrar tröskeln genom en delegerad akt, följer den nationella tröskeln efter, men att varje annan ändring kräver ett beslut av riksdagen och inte myndigheternas prövning. För små och medelstora företag skulle dessutom en övergångstid på två år skrivas in innan en ny tröskel börjar gälla för dem. Det skulle minska regleringsrisken konkret. Företagen skulle veta flera år i förväg när en tröskel skulle överskridas för deras del.

Har en tröskelbaserad modell prövats på andra håll?

Tröskeln på 10^25 FLOP i träningsberäkning är samma gräns som EU:s AI-förordning använder för att anta att en allmän AI-modell medför systemrisk, så modellen är inte helt vår egen. AI Futures Project har föreslagit transparens- och tröskelmekanismer som möjliga sätt att styra en teknik under utveckling, oberoende av utvecklingstakten.

Tyskland inrättade 2025 ett eget ministerium för digitalisering och statlig modernisering, som samlade den tidigare utspridda digitaliseringen och statens IT under ett ansvar. Samtidigt skildes telekommunikationen från trafiken. Finland skulle behöva en motsvarande samling, så att AI-politiken inte lämnas åt slumpen.

Ett konkret exempel på nyttan med AI och samordnad förvaltning finns redan i kommunerna. I Konnevesi kortade AI handläggningstiden för väganslag från två och en halv månad till några dagar, när åtta kommuner byggde en gemensam lösning i stället för enskilda försök. Samma princip skulle fungera på nationell nivå.

Ett digitalministerium skulle ersätta skiftande tolkningar med en enda tröskelmodell som riksdagen har godkänt. Visst skulle det medföra nya permanenta strukturer, som ett ständigt teknikutskott och ett utvärderingsorgan, men de skulle bara gälla de största aktörerna. För ett litet eller medelstort företag skulle helheten bli enklare.

Ett företag som känner till reglerna flera år i förväg kan investera djärvare än ett företag som måste gissa sig till dem på nytt varje regeringsperiod. Ett digitalministerium vore svaret på det problemet.

Jag är De Grönas riksdagskandidat i Nylands valkrets, och jag tänker föreslå den här strukturen till nästa regeringsprogram. Det här är seriens andra del, och serien fortsätter med andra spelregler för AI-tidsåldern.

En fungerande ekonomi, en sömlös bildning och en trygg frihet är tre delar av samma mål, och i AI-tidsåldern bygger de tillsammans upp ett digitalt självständigt Finland. Ett digitalministerium vore en konkret struktur som håller den helheten förutsägbar.