Arbets­pensionernas indexfrysning skulle fördela bördan rättvist

Visste du att varje års pensioner till största delen betalas med samma års avgifter från dem som arbetar, och bara delvis med tidigare fonderade medel? Arbetspensionernas finansiering vilar alltså på dem som arbetar. Arbetspensionsavgiften är en av löntagarens största avgifter, så det är naturligt att fråga vad man får tillbaka för den.

Siffrorna är offentliga, men få har sett dem sida vid sida. Jag sammanställde fyra diagram utifrån uppgifter från Pensionsskyddscentralen (PSC). De visar hur avgiftsbördan och det man får tillbaka fördelar sig enligt födelseår. Det här borde också göra det tydligt varför det är rättvist att de nuvarande pensionstagarna deltar i anpassningen av den offentliga ekonomin.

Hur fungerar arbetspensionernas finansiering?

Arbetspensionerna finansieras så att varje års pensioner till största delen betalas med samma års avgifter från de sysselsatta. År 2024 inbetalades cirka 28 miljarder euro i arbetspensionsavgifter, och största delen användes för att betala ut de nuvarande pensionerna. Pensioner betalades ut för 36 miljarder euro, och 7 miljarder euro av dem betalades med tidigare fonderade medel.

2025 24,7 %

% av lönesumman

0102030

1963198020002025

Siffrorna i tabellform

Avgiften mer än femdubblades. Arbetspensionsavgiften, % av lönesumman, 1963–2025. Källa: PSC:s statistikdatabas, härledd, privata sektorn.

År	Avgift
1963	4,4 %
1964	4,7 %
1965	4,5 %
1966	4,4 %
1967	4,3 %
1968	4,7 %
1969	5,1 %
1970	5,0 %
1971	5,3 %
1972	6,3 %
1973	7,5 %
1974	7,3 %
1975	8,2 %
1976	9,7 %
1977	12,1 %
1978	10,5 %
1979	12,1 %
1980	13,9 %
1981	13,6 %
1982	12,3 %
1983	11,5 %
1984	11,3 %
1985	12,3 %
1986	13,2 %
1987	13,8 %
1988	14,6 %
1989	15,2 %
1990	18,0 %
1991	17,5 %
1992	14,9 %
1993	18,2 %
1994	18,7 %
1995	19,8 %
1996	20,2 %
1997	20,0 %
1998	20,6 %
1999	20,8 %
2000	20,0 %
2001	21,0 %
2002	21,6 %
2003	21,1 %
2004	21,1 %
2005	20,8 %
2006	21,1 %
2007	20,9 %
2008	21,1 %
2009	21,1 %
2010	21,2 %
2011	21,9 %
2012	22,7 %
2013	22,8 %
2014	23,2 %
2015	23,9 %
2016	24,1 %
2017	24,1 %
2018	24,1 %
2019	24,5 %
2020	22,6 %
2021	24,2 %
2022	24,5 %
2023	24,6 %
2024	24,6 %
2025	24,7 %

Uppgifterna för 2024 kommer från PSC:s rapport Työeläkkeiden kustannustenjako. Modellen kallas ett delvis fonderande fördelningssystem, eftersom merparten av varje års pensioner betalas med samma års avgifter.

Därför visar avgiftsnivån hur mycket som behövs från de sysselsatta. Härledd ur PSC:s statistik var arbetspensionsavgiften inom den privata sektorn cirka 4 procent av lönesumman år 1963 och cirka 25 procent år 2025. I siffran ingår både arbetsgivarens och arbetstagarens avgifter, och den är inte den officiella avgiftsprocenten. Siffran för 2025 är en förhandsuppgift, och svackan 2020 berodde på en tillfällig coronanedskärning.

Företagarna betalar sina FöPL-avgifter själva, och i vår öppning från Markkinavihreät inför Företagardagen skrev vi om varför FöPL inte får höja tröskeln för att bli företagare.

Varför betalar allt färre allt fler pensioner?

Allt färre sysselsatta betalar allt fler pensioner, eftersom det finns klart fler pensionstagare per sysselsatt än förr. År 1962 fanns det cirka 23 folkpensionstagare per hundra sysselsatta. År 1981 fanns det cirka 42 pensionstagare per hundra sysselsatta och år 2025 cirka 60. Serierna definieras olika, så de har inte slagits ihop.

2100 81,8 PSC:s beräkning

Pensionstagare per 100 sysselsatta

0255075100

1962200020502100

• Folkpensioner
• Pensionstagare
• PSC:s beräkning

Siffrorna i tabellform

Allt färre betalar allt fler. Pensionstagare per 100 sysselsatta 1962–2100. Källa: Tilastollinen vuosikirja, PSC, Statistikcentralen och PSC:s beräkning PAL 2026.

År	Folkpensioner	Pensionstagare	PSC:s beräkning
1962	22,9
1963	23,5
1965	24,0
1970	28,5
1981		42,4
1982		42,4
1983		43,3
1984		43,7
1985		44,0
1986		45,6
1987		46,0
1988		46,4
1989		46,4
1990		47,0
1991		50,2
1992		54,4
1993		58,4
1994		60,0
1995		59,2
1996		58,9
1997		57,5
1998		56,8
1999		56,4
2000		55,8
2001		55,5
2002		55,7
2003		56,1
2004		56,1
2005		56,1
2006		55,7
2007		55,2
2008		54,9
2009		57,5
2010		58,8
2011		58,6
2012		58,7
2013		59,9
2014		60,8
2015		61,2
2016		61,6
2017		62,3
2018		61,2
2019		60,8
2020		62,5
2021		61,2
2022		60,1
2023		59,6
2024		60,4
2025		60,2	63,2
2030			62,5
2035			61,1
2040			58,7
2060			64,6
2080			76,7
2100			81,8

Förhållandet avgör hur mycket varje sysselsatts avgift har att bära. I PSC:s långsiktiga beräkning är antalet pensionstagare 63,2 per hundra sysselsatta år 2025, och förhållandet förbättras till 58,7 fram till 2040. År 2100 är beräkningens siffra 81,8. Beräkningens definition avviker från statistikens, och därför är dess siffra för 2025 något större.

Hur mycket får man tillbaka för pensionsavgifterna beroende på födelseår?

Enligt Pensionsskyddscentralens beräkning får löntagare inom den privata sektorn som är födda 1940–1960 tillbaka sina arbetspensionsavgifter som pension till 2,0–4,7 gånger beloppet. De som är födda 1970–2010 får tillbaka cirka 1,7–1,8 gånger beloppet. Arbetsgivarens och arbetstagarens avgifter ingår, och inflationen är beaktad. Siffrorna för de yngre åldersklasserna är beräkningar, och nedgången avstannar vid de födda omkring 1975.

Födda 1940 4,7× pension i förhållande till avgifterna

Pension ÷ avgifter

012345

4,7× 2,0× 1,7× 1,8×

19401950196019701980199020002010

• Nu i pensionsåldern
• Yngre (beräkning)

Siffrorna i tabellform

Vilken avkastning får man på pensionsavgifterna? Arbetspensioner under hela livscykeln i förhållande till avgifterna, enligt födelseår. Källa: PSC, PAL 2026, figur 5.17.

Födelseår	Pension ÷ avgifter
1940	4,7×
1945	3,4×
1950	2,8×
1955	2,3×
1960	2,0×
1965	1,8×
1970	1,8×
1975	1,7×
1980	1,7×
1985	1,8×
1990	1,8×
1995	1,8×
2000	1,8×
2005	1,8×
2010	1,8×

När man bara jämför hur mycket pengar som har betalats in i systemet och hur mycket som fås tillbaka, får de som är födda 1960 eller tidigare alltså klart mer än de yngre generationerna.

De som är födda 1940–1960 är nu i pensionsåldern, det vill säga deras lägsta ålderspensionsålder har uppnåtts före 2026. En del av dem arbetar fortfarande. När de äldsta av dem började sin karriär på 1960-talet var arbetspensionsavgiften cirka 4–5 procent av lönesumman.

Den genomsnittliga arbetspensionen växer i PSC:s beräkning reellt också för de yngre åldersklasserna. För varje inbetald euro får de ändå klart mindre tillbaka. För dem som är födda efter 1960 stannar koefficienten på 1,7–1,8, så skillnaden mellan dem som nu är i pensionsåldern och alla som är födda efter dem är tydlig.

Hur fördelar livslängdskoefficienten bördan på de yngre?

Livslängdskoefficienten sänker den nya månadspensionen desto mer, ju längre en åldersklass väntas leva. Enligt Pensionsskyddscentralens beräkning är nedskärningen 5,5 procent för dem som är födda 1965 och 12,4 procent för dem som är födda 2010. Den lägsta ålderspensionsåldern är 65 respektive 69 år. En längre arbetskarriär kompenserar nedskärningen till stor del, när man arbetar till en högre pensionsålder.

Födda 1965 5,5 % nedskärning av månadspensionen, pensionsålder 65 år

Nedskärning, %

051015

5,5 % 9,7 % 12,4 %

1965197019751980198519901995200020052010

Siffrorna i tabellform

Högre pensionsålder, större nedskärning. Livslängdskoefficientens nedskärning av månadspensionen och lägsta ålderspensionsålder enligt födelseår. Källa: PSC, PAL 2026, tabellerna 4.2, 6.1 och 7.2.

Födelseår	Nedskärning, %	Lägsta pensionsålder
1965	5,5 %	65 år
1970	6,2 %	65 år 7 mån
1975	7,1 %	66 år 1 mån
1980	8,2 %	66 år 6 mån
1985	8,9 %	67 år
1990	9,7 %	67 år 5 mån
1995	10,2 %	67 år 11 mån
2000	11,1 %	68 år 3 mån
2005	11,7 %	68 år 8 mån
2010	12,4 %	69 år

Att den förväntade livslängden ökar är bra, och det är naturligt att det syns också i arbetskarriärerna. Enligt PSC bibehålls eller till och med förbättras pensionens förhållande till lönen när karriären fortsätter till en högre pensionsålder. De yngre åldersklasserna tryggar redan på två sätt systemets hållbarhet, både med en högre avgift och med en längre arbetskarriär.

Varför skulle en frysning av arbetspensionsindexet vara rättvis?

En frysning av arbetspensionsindexet vore rättvis eftersom den skulle fördela den offentliga ekonomins talko på alla generationer. Arbetspensionsavgiften är redan cirka en fjärdedel av lönesumman, och de yngre åldersklasserna har en längre arbetskarriär men får mindre tillbaka. Om också de arbetspensioner som redan betalas ut deltog skulle bördan fördelas enligt bärkraft, och den skulle inte bäras av den arbetsföra befolkningen ensam.

Skillnaden mellan åldersklasserna i vad de får tillbaka och den nuvarande avgiften på cirka 25 procent har redan blivit verklighet. En frysning skulle fördela bördan också på dem som inte längre betalar arbetspensionsavgifter.

Därför bör indexhöjningarna av arbetspensionerna frysas för åren 2028–2031. Enligt Pensionsskyddscentralens beräkning skulle en frysning minska pensionsutgifterna med 1,6 miljarder euro år 2029 och, i 2025 års priser, med 3,0 miljarder euro på årsnivå 2031. Lägre pensionsutgifter skulle ge utrymme att sänka arbetspensionsavgiften. Då skulle de betalare som arbetar få behålla mer av sin lön. Om löntagarens möjlighet att bli förmögen skrev vi i en öppning från Markkinavihreät, Med lön ska man kunna bli förmögen. Å andra sidan kunde samma utrymme tas ut som inkomstskatt och användas för de social- och hälsovårdstjänster som en åldrande befolkning behöver. Arbetets totala belastning skulle inte växa i något av fallen. Pensionens eurobelopp skulle förbli oförändrat, men dess köpkraft skulle försvagas med inflationen.

De minsta arbetspensionerna skulle delvis skyddas: folkpensionen och garantipensionen stiger i dag enligt folkpensionsindexet, och eftersom de minskar när arbetspensionen växer, skulle de ersätta en del av förlusten. För dem som omfattas av garantipensionen skulle ersättningen vara full.

Som jag har skrivit görs ingen grön ekonomisk politik utanför skuldbromsen. De bestående valen i den offentliga ekonomin måste göras nu och inte lämnas åt kommande generationer. Om jag kommer in i riksdagen driver jag frysningen vidare, så att också de yngre generationerna får växa upp och leva i en välfärdsstat.

Omslagsbild: “Finnish Centre for Pensions building”, Antti Leppänen, CC BY 4.0, bearbetad.