Datacenter kan vara Finlands trumfkort i den internationella politiken

Ett läckt telegram från USA:s utrikesministerium i februari 2026 avslöjade att landet instruerat sina diplomater att motarbeta andra länders initiativ för datasuveränitet och kallat EU:s dataskyddsförordning en onödigt betungande reglering. Händelsen visar hur digital infrastruktur blivit ett geopolitiskt slagfält och hur svårt det är för små länder som Finland att stå emot stormakters påtryckningar. Datacenter kan hjälpa här, om de byggs på våra villkor.

Våren 2026 rapporterades ett fall där en amerikansk techjätte lämnade ut nederländska myndigheters e-post till USA:s representanthus. Myndigheterna skulle övervaka efterlevnaden av EU:s förordning om digitala tjänster, som förpliktar stora digitala plattformar till öppenhet i innehållsmoderering och riskhantering. Agerar Finland och EU inte målmedvetet, förlorar vi möjligheten att påverka.

Varför är datacenter utrikespolitik?

Digitala tjänster kräver fysiska komponenter i datacenter. Till skillnad från en traditionell industriprodukt kan en tjänst användas och produceras var som helst, men den fysiska platsen avgör vems regler som gäller. Datacenter är inte bara servrar. I dem uppstår artificiell intelligens, molntjänster och kritiska digitala tjänster, från banker till hälsovård. De är en del av vår tids centrala infrastruktur, och därmed också av vår förhandlingsstyrka. Finlands intresse har alltid varit att höra till västvärldens kritiska funktioner, oavsett om det gällt koppar, mobiltelefoner eller isbrytare. Nu är det datacenter.

Datacenter är inte bara investeringar. De är utrikespolitik, och därför lönar det sig inte att bygga dem på vilka villkor som helst. Vi måste kräva att de också tjänar Finlands intresse.

På vems villkor bör datacenter byggas?

Datacenter måste kräva ekologisk hållbarhet, precis som all annan industri. Värdefulla naturområden ska skyddas, skador för miljön minimeras och kompenseras, och låga utsläpp eftersträvas. Finlands rena el, kalla klimat och koppling av spillvärme till fjärrvärmenätet gör datacenter i Finland mer hållbara än på andra håll. Det kommande datacentret i min hemkommun Kyrkslätt är ett gott exempel, även om en så effektiv spillvärmeåtervinning ännu inte är regel överallt. Det är planerat att producera spillvärme som vid full drift täcker cirka 40 procent av fjärrvärmebehovet i Kyrkslätt, Esbo och Grankulla, och som framöver ersätter naturgasen i regionens fjärrvärme vid toppbelastning.

Ur naturens perspektiv är tillståndsgivning, planläggning och prissättning av skador det avgörande. Utsläppshandeln och elmarknadens spotprissättning skapar redan starka incitament för energieffektivitet, men ett bredare utnyttjande av spillvärme är mer beroende av planläggning och tillståndsgivning än av marknadssignaler. Även Finlands naturskyddsförbund har betonat att datacenter inte bör få ett nytt stödsystem och att spillvärmenyttjande bör beaktas redan vid lokaliseringen, båda i linje med en marknadsbaserad politik.

Datacenter kan stärka Finlands internationella ställning, men bara om vi utnyttjar värdlandsrollen klokt. El och tillståndsgivning är våra hävstänger, men utan tillräckligt europeiskt ägande och datasuveränitet förblir de otillräckliga. USA pressar andra länder i frågor om digital suveränitet just för att värdlandets beslut faktiskt påverkar de egna företagens verksamhet. De nederländska myndigheternas e-post påminner ändå om att den fysiska platsen ensam inte räcker som skydd. De låg på europeiska servrar, och ändå hamnade de hos USA:s representanthus. Ett genuint oberoende för europeiska tjänster kräver därför också kapacitet i europeiskt ägo, som inte står under främmande makters kontroll.

Vilken nytta har Finland av datacenter?

Dessutom måste ett helt ekosystem byggas kring datacenter, precis som ett telefonindustrinätverk en gång bildades kring Nokia. Till exempel inom nätinfrastruktur, byggande av industrilokaler och utrustning finns stora möjligheter att skapa mervärde i Finland. Redan nu utvecklar finländska företag världsklassens kyl- och eldistributionslösningar. Ovanpå dessa kan man bygga programvaru- och forskningsarbete på hög nivå, med vilket Finland konkurrerar på de globala marknaderna. Då stannar en betydande del av värdet kvar här, som löner, skatteintäkter, arbetsplatser och kompetenskapital.

Som programutvecklare har jag sett hur beroendet av utländska plattformar byggs upp sakta. En funktion, ett gränssnitt, en tjänst i taget. För datacenter är samma utveckling trolig, men tidsramen är årtionden och att avveckla den ett betydligt större projekt. Därför är det inte betydelselöst var centren byggs.

Till exempel planeras ett AI-anpassat datacentercampus i Uleåborg, som byggs av det nordiska molntjänstbolaget Glesys och det finländska fastighetsinvesteringsbolaget Trevian. Den första fasen står klar hösten 2026, kapaciteten kan mångdubblas, och lokalerna är Nokias tidigare. Nordiskt ägda skalningsalternativ finns alltså. Ett annat exempel: i den tyska delstaten Schleswig-Holstein sparar övergången bort från Microsofts programvara cirka 15 miljoner euro per år i licensavgifter, efter en engångsinvestering på cirka 9 miljoner euro. Att frigöra sig kan också vara ekonomiskt förnuftigt.

Räcker Finlands el till datacenter?

Kritikernas oro för elpriset är inte helt ogrundad. Datacenter är förhållandevis stora enskilda elkonsumenter, och skyddar sig i regel mot prisvariationer med långsiktiga fastprisavtal. I Finland har man dock redan beviljat tillstånd för mycket förnybar el, som bara väntar på en långsiktig kund. Den verkliga flaskhalsen är stamnätet, vars förstärkning går långsamt och hör till den offentliga sektorns ansvar, samt eltillräckligheten under de veckor då det är kallt och vindstilla.

Alternativen för tillräcklighet är också då fler än vad man ofta låter påskina: lagring av el som vätgas, batterier, efterfrågeflexibilitet, överföringsförbindelser till Sverige och Norge, möjliggörande av vindkraftsutbyggnad i östra Finland samt datacentrens egna kraftverk och förmåga att anpassa sin förbrukning efter priset. Sammantaget räcker elen nog till, och den avgörande frågan är om tillräcklig flexibilitet byggs upp i tid. Även om efterfrågeflexibilitet och datacentrens egen lasthantering enligt en färsk studie ännu bara är på planeringsstadiet på många håll i Finland, tror jag att en oförvrängd prissignal och ett förstärkt stamnät ger flexibiliteten i tid.

Varför avgörs detta nu?

Nu byggs de kommande årtiondenas internationella infrastruktur. Till den kopplas inte bara miljöns hållbarhet, utan också förhandlingsstyrkan hos den nation som är värd. Den fysiska utrustningen är dessutom ett konkret bevis på att det lönar sig att investera i Finland. Finlands stabilitet ligger också i det ägande företagets och hemlandets intresse, när en värdefull investering står här. Ju mer som är genuint värdefullt här för utländska ägare, desto fler aktörer får skäl att stödja Finlands säkerhet och stabilitet.

Datacenter kommer under alla omständigheter sannolikt att byggas någonstans. Finland borde utnyttja datacenter som ett strategiskt verktyg, men bara om de byggs på våra villkor.