Bensinstöd för hundratals miljoner fördjupar import­beroendet

Priserna på bensin och diesel har stigit kraftigt, och det märks i många finländares vardag. Som svar på detta har Svenska folkpartiet föreslagit att halvera momsen på drivmedel, och Sannfinländarna att sänka distributionsskyldigheten.

Båda åtgärderna skulle kosta staten hundratals miljoner euro. En skattesänkning skär rakt in i skatteintäkterna, medan en lägre distributionsskyldighet skulle göra det svårare att nå utsläppsmålen. Det skulle tvinga oss att köpa utsläppsenheter från andra EU-länder till höga priser, eller att genomföra betydligt dyrare åtgärder.

Finns det pengar i den storleksordningen för att sänka priserna, borde de i så fall användas så förnuftigt som möjligt.

Varför är det fel att sänka drivmedelspriset?

Oron bakom SFP:s förslag är begriplig. På landsbygden och i skärgården har många ingen annan möjlighet än bilen. Men att rikta stödet till inköp av drivmedel är ändå en ekonomiskt och ekologiskt bakvänd lösning.

Beroendet av importerad energi är redan ett hot mot vår självförsörjning och säkerhet, eftersom det gör oss till spelpjäser åt oljeproducerande auktoritära stater och stormaktspolitik. Det beroendet måste vi bryta, inte fördjupa.

Fossila bränslen är just nu en bristvara som vi ändå strävar efter att göra oss av med, och en konstgjord prissänkning upprätthåller bara beroendet och bromsar energiomställningen.

Hur borde stödet ges?

En bättre lösning är att låta marknaden bestämma drivmedelspriset och rikta stödet direkt till medborgarna med pengar, till exempel som en engångsutbetalning. Då stöds människors köpkraft i en svår tid, utan att stödet binds till inköp av fossila bränslen. Människor får själva avgöra om pengarna går till de högre drivmedelskostnaderna, till kollektivtrafiken eller till något helt annat. De vet bättre än ministrar vad som är bäst för dem själva.

Det klokaste är att stödja människors utkomst och valfrihet, i stället för att bränna importerad energi.